En liknelse

Tänk dig att du är ute och kör bil i något viktigt ärende. Plötsligt stannar bilen och startar inte igen hur du än försöker. Du vet att det finns bensin i tanken, men det hjälper inte. Bilen är stendöd och rullar inte en meter!
Då kan du ringa en verkstad, låna eller hyra en annan bil, eller rent av sälja bilen och köpa en ny. Annars kan du ta bussen, tåget, flyget eller taxi.

Men lek nu med tanken att du inte kan göra något av ovanstående. De alternativen finns inte.
Du får vackert ställa in det du planerat och snällt sitta och vänta tills bilen behagar starta igen. Det kvittar hur gärna du vill fortsätta köra, det kvittar om folk är nedlåtande för att du inte kom fram dit du skulle.

Omgivningen kommer med glada tillrop och säger saker som: "men din bil ser ju fin ut, det ser inte ut att vara nåt fel på den!" eller "du borde köra den mera, ett par rejäla långturer i veckan skulle nog göra nytta!" eller "alla bilar krånglar så här års" eller - i värsta fall - "det är nog inget fel på din bil egentligen, problemet sitter nog i ditt huvud!".

Inget av detta gör i alla fall att din bil startar. Den står där den står. Det enda du vet är att den kommer att starta igen,,, sen. Men du vet inte när och inte hur långt du kommer att kunna köra.
Bilen funkar bara ibland, bara en begränsad sträcka, oavsett om du skulle behöva använda den mycket, mycket mera,,, och dessutom har den fyrkantiga däck!

Ungefär som ovanstående beskrivna bil funkar en kropp med fibromyalgi och ME/CFS (Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome i dagligt tal kallat "utmattningssyndrom").





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Tack för allt, min fina pälskling

Två blev en