Upp och ner

 Vissa saker går upp och andra ner här just nu. Maken ligger kvar på onkologen men idag är första dagen han mår lite bättre. De har satt in alla resurser och fått ordning på en del värden men trombocyterna är fortfarande för låga så det jobbar de vidare på. 

Fy tusan vad de har kämpat med honom. Massor av övervakning, prover, stick, infarter, dropp, röntgenundersökningar och mediciner. Det har varit både oroligt och jobbigt, men tack gode Gud för att alla dessa behandlingar finns att tillgå! 

Idag har jag pratat med en väldigt trevlig samordnare från Onkolgen. Hon ska fixa allt kring Lasses hemkomst som är planerad till nästa vecka. Hjälp som behövs hemma osv. Det känns betryggande. Sen får vi ta det vidare därifrån och kämpa på för att "gubben" ska bli så stark det bara går. Just nu är det inte mycket han orkar, tyvärr. Men jag kände att en liten gnista var tillbaka hos honom idag. Det är en bra början. 

Med släktingen som också är cancerdrabbad är det värre. Det går fort utför och palliativ vård planeras. Det gör ont i hela hjärtat, då detta är en kär person som jag känt sedan tonåren. Och jag lider så med de närmaste. 

Det är liksom övernog nu!! Långt mer än övernog! Hela livet har satts på paus och består endast av sjukdom och elände känns det som. 

Att det är jul om en vecka har jag nästan tappat helt. 

Nåja, julklappar till barnbarnen är i alla fall fixade. Ska ägna mig åt paketinslagning i morgon, tänker jag. Sen får vi se hur många vi kan träffa med tanke på alla infektioner som härjar just nu. Att skydda maken måste vara prio ett. 

Har varit så bekymrad för allt som händer de senaste dagarna att jag inte kommit mig för att fota något alls. Men eftersom det är jul trots allt så lägger jag ut ett fint foto som svägerskan tagit när de passade Teo tidigare i veckan.