Berg- och dalbanan kör igen

 Igår mådde Lasse lite sämre. Han var tröttare och mera andfådd. Under tidiga eftermiddagen fick han kramp i ena låret och den övergick senare i besvärlig värk i benet. Tanken var att han skulle duscha men trots mycket kämpande och flera försök kunde han inte resa sig ur soffan. Jag gav honom två Alvedon som inte hjälpte ett dugg. 

Framåt kvällen insåg vi att det här inte funkade. Han kunde ju inte sitta och ligga där i soffan utan att komma upp, kunna gå på toa osv. Så jag fick ringa på ambulans. 

Det blev transport till akuten där han blev undersökt och röntgad och efter en sömnlös natt för min stackars älskling, blev han idag inlagd på Onkologen. 

Vi hade egentligen läkartid på Onkologmottagningen idag, men eftersom "vår" läkare även jobbade på vårdavdelningen blev mötet av som planerat kl 13 idag. 

Doktor A, som vi träffat flera gånger, har vi enormt förtroende för och när han kom in på Lasses rum idag växte det ytterligare. Vi var båda rejält sänkta och ledsna över alla motgångar och allt kämpande och in kommer doktor A som en räddare i nöden!

Full koll på allt gällande maken, inte ens ett papper att tjuvkika på hade han med sig. Han ställde frågor och sen levererade han ett helt åtgärdspaket rakt av. 

Det blir inläggning i minst en vecka. Trombocyterna var låga så han justerade omgående behandlingen med blodförtunnande. Njurvärdena var lite höga så det skulle han ha koll på genom provtagning varje dag. Det krånglande benet undersöktes och han kunde inte direkt säga vad problemet är men skulle kolla vidare på det. Smärtlindring tills vidare för bästa möjliga välbefinnande. Vidare behandling av tumören skjuts upp tills Lasse har fått lite mer kraft och kommit igång igen och även p g a för lågt trombocytvärde. Vidare skulle han ordna att Lasse får träffa sjukgymnast varje dag och innan han blir utskriven ska vi alla ha ett möte för att gå igenom vilken hjälp som behövs för att det ska fungera hemma. 

Och som grädde på moset levererade han dagens bästa nyhet. Resultatet av senaste magnetröntgen visar inte någon tillväxt alls i tumören!! 

Lasse var alldeles för trött och medtagen för att orka ta in allt, tror jag, men han blev ändå glad och lättad över att höra att tumören inte växer just nu. 

Själv kände jag en helt enorm lättnad över att doktor A tar över, har en plan och gör allt för att min älskling ska må bättre och ha det så bra det bara går. Lasse är verkligen i goda händer nu och doktor A borde få världens största rosenbukett! 

Visserligen sitter jag ensam här hemma igen, men det är lättare nu när jag vet att maken är så väl omhändertagen och att allt görs för att få honom på banan igen. Nu hoppas jag bara att Lasse själv snart får känna lite mer livskvalitet och välmående. En god natts sömn är en bra start och på Onkologen är de väldigt duktiga på smärtlindring och att underlätta för den som är sjuk. 

Tyvärr har även en nära släkting drabbats av cancer. Det känns som att vi är inne i en apocalyps! 

Själv har jag ägnat förmiddagen åt att avboka sjukresor och omboka kuratorsbesök, haft samtal med kontaktsköterskan och med en väldigt trevlig och tillmötesgående biståndshandläggare. Efter besöket på sjukhuset hämtade jag några paket med beställda julklappar och i kväll upptäckte jag att jag glömt att ta mina morgonmediciner tre dagar i rad. Inte ok, men jag överlever det. 

Jag är så trött nu och lite ledsen över hur allt har blivit, men samtidigt oändligt tacksam. 

I morgon ska jag hämta hem älskade lilla hunden, som svägerskan tagit väl hand om i några dagar nu. Hon och svågern är guld värda när det kommer till att ta hand om pälsklingen. Blir skönt med lite sällskap här hemma. 

Min vana trogen kommer här ännu ett exempel på sjukhuskonst. Inte så väldigt konstig om du frågar mig. Tavlan hänger i rummet där Lasse bor just nu.