Omåttligt rörigt

 Ja, livet känns väldigt rörigt just nu. Det är planering, omplanering, ändringar och nya grepp hela tiden. Jag har varken hunnit blogga eller fota, inte orkat heller. 

I måndags vaknade jag med en yrsel som hette duga. Klarade inte ens av att ta ut hunden på morgonrastningen. Som tur var fanns svägerskan i närheten så hon hämtade honom en dag tidigare än planerat och han har varit där sedan dess. Guld värt! Jag tillbringade i princip måndagen i sängen. Reste mig bara för att besöka toan eller hämta mat. Det gjorde susen och framåt kvällen var jag redan bättre. 

Lasses hemkomst blev flyttad från tisdag till onsdag och sen flyttad igen så nu är det i morgon eftermiddag som gäller. Det har varit många telefonsamtal med olika inblandade parter för att få det hela att funka. Lasse är mycket svag just nu och vi behöver all hjälp vi kan få. Mängder av insatser, vård och hjälpmedel krävs. 

I morse kom en kille och installerade trygghetslarm. Samtidigt kom två arbetsterapeuter för att kolla så att allt skulle funka inför hemkomst. Det kommer det inte att göra, konstaterade de och akutbeställde säng, rullstol och andra hjälpmedel som kommer att behövas. 

Detta innebar att jag fick anlita några av Lasses barn idag igen för ytterligare en ommöblering. Utan gnäll flyttade de tillbaka sängen in i lilla sovrummet, bar ut bäddsoffan och lyckades t o m klämma in den och ett soffbord i källarförrådet. 

Lasse specialsäng kommer i morgon, tillsammans med det andra som beställdes. När under dagen vet jag inte, så jag håller bara tummarna för att det inte krockar med något annat. 

Vi får så otroligt mycket hjälp men ändå är det så enormt mycket som måste roddas och jag är liksom spindeln i nätet när det gäller att hålla i alla kontakter och ha ordning på alla papper. Så idag har jag gjort ett system för att kunna ha koll på allt så enkelt som möjligt. 

Efter dessa besök ringde kuratorn. Vi hade telefonmöte idag eftersom jag har så svårt att bestämma tider mitt i allt som händer nu. Hon frågade hur läget var och då var det kört. Jag började storgråta och berätta om allt och hon bekräftade att jag verkligen hade saker att gråta över och att ingen människa skulle klara denna situation utan att säcka ihop och gråta ibland. Det var skönt och vi hade ett bra samtal som lättade på trycket lite. 

Gjorde lite ärenden idag också. Hämtade ett paket med nya t-shirts som jag beställt till Lasse. Han har alltid helst använt skjortor med de blir rätt obekväma när man ligger ned mycket så då är t-tröjor mjukare och skönare. Sen skulle jag köpa en sängbricka som funkar för fika, mat, laptop osv. För detta behövde jag bege mig till ett köpcentrum. För mig, som tycker köpcentrum är djävulens påfund, var detta en nära-döden-upplevelse i dessa tider. Tur att man kan spana in det man behöver på nätet innan. Jag stegade in i affären, frågade en anställd var sängbrickorna fanns, betalade och stegade ut och drog en lättnadens suck. Jag överlevde! Därefter fick ytterligare en affär besök för att införskaffa en antennsladd och jag gjorde samma sak där. Efter det kände jag mig lite hungrig och McDonalds var närmast. En liten hamburgare tänkte jag slänga i mig på plats men det var så mycket folk där inne att jag nästan fick panik bara av att vänta på min mat, så jag tog med den ut och käkade i bilen. 

Insatser med hemtjänst och hemsjukvård startar direkt när Lasse kommer hem i morgon. Det känns förstås tryggt men är också en stress med nya människor som ska kunna kliva in och inverka på vårt liv på ett bra sätt. Säkert sker inte detta gnisselfritt, men problem är ju till för att lösas, som bekant. 

Jag undrar lite hur det kommer att bli att leva så här med människor som kommer och går flera gånger om dagen? Det får ge sig och det måste ju funka på något sätt. Samtidigt är jag ju en riktigt ensamvarg emellanåt och njuter en hel del av vara för mig själv eller med bara Lasse. 

Å andra sidan vill jag ju inget hellre än att få hem min älskling! Om det krävs en massa förändring i form av nya människor, ny möblering och nya nödvändiga prylar så får det vara så.  

Ja och mitt i allt detta är visst jul också?! Den får bli som den blir i år och därmed basta!

Ifall jag inte hinner skriva något mer innan helgen vill jag passa på att önska er alla en lugn, skön och fridfull julhelg! 

Ungfär så här känns livet just nu!