Hänt sen sist

 Här händer inte så mycket och samtidigt händer det massor! 

Makens tillstånd är i princip oförändrat fast just idag har han varit vaken lite mer och även varit lite piggare. Det är något som oroar honom men han får inte fram orden och det är förstås frustrerande för oss båda. Han för att han inte kan göra sig förstådd och jag för att jag inte förstår. Nåja, vi släppte det för nu, det ger sig säkert så småningom.

Hemtjänsten fungerar bra med väldigt liten omsättning på personalen, vilket var ett starkt önskemål. De är lyhörda och varsamma, så rent praktiskt är allt som det ska. 

Känslomässigt är det värre, i alla fall för mig. Jag åker berg-och dalbana inombords hela tiden och får jobba med mig själv och många svåra tankar. Ovanpå allt har det dykt upp ännu ett orosmoment, men jag är inte redo att berätta om det ännu. I morse chattade jag med min läkare, en underbar och förstående ung kille och fick lite stöd därifrån. Det var skönt. Nästa vecka har jag tid hos kuratorn och det behövs också. 

Vi har så många omkring oss som erbjuder sin hjälp och det är jag så tacksam över, men vem kan hjälpa till med ett överbelastat psyke liksom? Tur att det finns experter. 

På tal om hjälp, så fick Lasse igår sällskap av alla tre sönerna under eftermiddagen så att jag kunde åka iväg och träffa mina barn och barnbarn. Och tänk, allihop var friska samtidigt! Det är en smått unik händelse i dessa dagar när så många virus härjar. Vi hade en så härlig eftermiddag tillsammans och det var ett riktigt guldkorn i min vardag. Kände mig gladare än på länge när jag körde hem därifrån. 

Lilla hunden hämtades idag av underbara svägerskan, som tog med honom till stugan ihop med sin egen flock av hund och katt. Teo är inte livrädd för smällare, men det märks att han tycker det är obehagligt. I stugans omgivningar smäller det inte, så mycket skönt för honom att slippa det eftersom vi bor väldigt centralt. 

Jag har fotat otroligt lite senaste tiden, men pyntar detta inlägg med en bild på den första orkidén någonsin som överlevt och blommat om hos mig. 

Sen fick jag idag ett foto från en god vän, som anammat mitt tema med konstig sjukhuskonst och lämnade ett bidrag. Kul!