En dag att minnas 3
Idag åskar det här hos oss. Det gjorde det samma datum för 25 år sedan åxå.
Jag vaknade klockan sex på morgonen av värkar som hade full fart från början. Ringde sjukhuset och vem svarade där om inte barnmorskan från mitt första barns födelse (se blogginlägget "En dag att minnas 2"). Hon var den sista jag ville träffa just då kändes det som och kroppen reagerade med att stoppa allt vad förlossningsarbete hette i 45 minuter!
Väckte maken men berättade att det inte var någon brådska eftersom jag inte tänkte åka till sjukhuset förrän framåt lunchtid, så nämnda barnmorska snart skulle sluta sitt pass.
Så jag vankade omkring hemma, hängde över ett bord här och en stol där och andades, andades, andades tills jag kände att nu måste vi nog ge oss iväg om inte ungen skulle dimpa ut på köksgolvet!
Ringde syster och berättade vad som var på gång och hennes kommentar, med syftning på vädret var att "nu kommer Ronja Rövardotter"! :D
Bilfärden till sjukhuset var minst sagt jobbig, men snart var vi där och möttes av en go och rar barnmorska som lyssnade på vad jag ville och lät mig göra därefter.
Nån Ronja Rövardotter kom det inte! Min andre, underbare son föddes till musik och vädrets skådespel. Han föddes till "Born to be alive" och Ravels "Bolero" och med ett magnifikt åskväder utanför fönstret i förlossningsrummet på sjunde våningen. Blixtarna korsade varann på himlen, det hela var magiskt!
Han hade bråttom ut och barnmorskan fångade honom bokstavligt talat i luften! Jag kastade mig fram efter honom, kunde inte få honom till mig fort nog och grät och skrattade om vart annat.
Det var 25 år sedan, men sådana upplevelser glömmer man aldrig. Grattis på din födelsedag, min fine älskling! <3
Jag vaknade klockan sex på morgonen av värkar som hade full fart från början. Ringde sjukhuset och vem svarade där om inte barnmorskan från mitt första barns födelse (se blogginlägget "En dag att minnas 2"). Hon var den sista jag ville träffa just då kändes det som och kroppen reagerade med att stoppa allt vad förlossningsarbete hette i 45 minuter!
Väckte maken men berättade att det inte var någon brådska eftersom jag inte tänkte åka till sjukhuset förrän framåt lunchtid, så nämnda barnmorska snart skulle sluta sitt pass.
Så jag vankade omkring hemma, hängde över ett bord här och en stol där och andades, andades, andades tills jag kände att nu måste vi nog ge oss iväg om inte ungen skulle dimpa ut på köksgolvet!
Ringde syster och berättade vad som var på gång och hennes kommentar, med syftning på vädret var att "nu kommer Ronja Rövardotter"! :D
Bilfärden till sjukhuset var minst sagt jobbig, men snart var vi där och möttes av en go och rar barnmorska som lyssnade på vad jag ville och lät mig göra därefter.
Nån Ronja Rövardotter kom det inte! Min andre, underbare son föddes till musik och vädrets skådespel. Han föddes till "Born to be alive" och Ravels "Bolero" och med ett magnifikt åskväder utanför fönstret i förlossningsrummet på sjunde våningen. Blixtarna korsade varann på himlen, det hela var magiskt!
Han hade bråttom ut och barnmorskan fångade honom bokstavligt talat i luften! Jag kastade mig fram efter honom, kunde inte få honom till mig fort nog och grät och skrattade om vart annat.
Det var 25 år sedan, men sådana upplevelser glömmer man aldrig. Grattis på din födelsedag, min fine älskling! <3
Kommentarer
Skicka en kommentar