Teo´s dagbok 2

"Hej igen!

Ja, nu är det jag, Teo, som snor mattes blogg lite.

Idag har matte en dålig dag säger hon. Jag vet inte riktigt vad en dålig dag betyder, men hon rör sig ÄNNU långsammare än vanligt. Då är det tur att jag kan leka med E ibland. E bor åxå här och hon är en flicka. Hon har sån där ljus och glad röst som jag blir alldeles fjantig utav och då måste jag pussa och nafsa henne överallt.

Matte och jag har i alla fall varit ute några korta svängar i kvarteret. Det finns väldigt mycket bilar här. Dom flesta bryr jag mig inte om, men en del låter mycket,,, som monster, det gillar jag inte.

På tal om monster så bor det ett sådant i ett skåp i hallen här! Eller i alla fall trodde jag att det var ett monster först men matte säger att det är en dammsugare.
Först tog matte fram dammsugarmonstret här om dagen och jag ville inte gå nära den. Men då la matte godis på den och då blev den ju trevlig. Efter en stund drog matte fram en lång, lång svans ur baken på dammsugaren och svansen stoppade hon in i väggen. Sen tryckte hon på en knapp och det var då jag trodde det var ett monster för den började morra nåt så förskräckligt! Jag rusade in i sovrummet och gömde mig under sängen, för jag såg minsann att monstret hade en käft i andra ändan och att den åt upp saker från golvet. Bäst att akta sig för den, tänkte jag.

Efter bara en liten stund fick matte tyst på monstret igen och då vågade jag komma fram och nosa på den lite mera. Igår morrade den igen, i hallen denna gången, men eftersom matte höll fast den med ett stadigt tag om halsen så behövde jag inte gömma mig den här gången. Det verkar som om matte har dresserat honom väl, den där dammsugaren.

Idag hittade matte på en kul "gömma-godis-lek" som jag gillade. Det var spännande att leta och gott att äta upp godiset sen.

Matte är ok även när hon har dåliga dagar, hon är i alla fall bra på att gosa och killa mig på magen och så är det hon som fixar maten.
Fast hon har ruskigt dålig humor ibland. Hon har köpt fil till mig som jag får till frukost och när hon tog fram den här om morgonen sa hon att den här filen måste ju heta Teo-fil. Husse, som satt och åt frukost vid kökbordet, bara stönade.

Tja, det var väl allt från mig idag.

Hörs folk!

Teo"