The american dream?



När jag i morse slog på teven för att titta på lite nyheter hamnade jag på fyrans morgontv där det just pågick en intervju. Personen som intervjuades var en amerikansk man som hoppat av USA´s armé och levt under falskt namn i Sverige i 28 år. Fascinerande historia.

Han hade bett att få sluta inom armén i förtid, men då skulle han få dåliga vitsord vilket skulle innebära stora svårigheter att få jobb. Det var bara en av "repressalierna" som skulle drabba honom, så han fortsatte och blev så småningom skickad till Tyskland.

Under intervjun sa mannen två saker som särskilt fastnade hos mig. Han berättade att när han kom till Europa upptäckte han att "människor tog hand om varandra" och "det fanns sjukvård för alla" och han tillade att det var han inte van vid från USA.

  • "Människor tog hand om varandra"
  • "Det fanns sjukvård för alla"

Bilden som USA vill visa oss, som kablas ut i media är en bild av det stora framgångslandet, där alla blir lyckliga och rika. Så är det förstås inte. De som inte har pengar, inte kan ta för sig eller inte är friska lämnas åt sitt öde och får skylla sig själva.
Och vår regering i Sverige idag är på väg just åt samma håll. Vilket är ett håll som pekar käpprätt åt helvete, enligt min mening!

Kommentarer

  1. Anonym19 juni 2012 kl. 08:48

    Jaadu tyvärr är det så, och om jag förstått rätt så måste man försäkra sig mot allt i USA, jag tror människor tjänar bra - men det kostar 200.000.- kr per år tror jag det var för att gå på högskolan du måste ha en sjukförsäkring om du blir sjuk och måste in på sjukhus - många sådana saker - och vi är nog på väg dit här oxå - har du en sjukförsäkring har du "gräddfil" till sjukhuset - men tack och lov har vi ännu inte kommit så långt att vi inte blir behandlade även om vi inte har försäkring - men det är väl dit vi är på väg - om detta får fortsätta

    Annelie /bea

    SvaraRadera
  2. Egalia19 juni 2012 kl. 15:01

    Håller med dig, Annelie,,, men det finns gott om såna som inte tjänar bra åxå och för dem finns inget socialt skyddsnät alls.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Bild
  Ursäkta språket, men detta är ta mig f-n helt osannolikt!! Hur mycket elände kan man råka ut för egentligen? Igår var jag med Teo på återbesök hos veterinären. Ultraljud på lever och galla gjordes och analyserades av två veterinärer och resultatet blev nedslående, tyvärr. Gallan är i så dåligt skick att operation är nödvändig. Denna operation innebär lång eftervård på djursjukhus. Men tanke på övriga problem och åkommor; hjärtfel, artros i höfter, kronisk luftrörskatarr och behov av tandoperation, har jag fattat det tunga beslutet att inte utsätta min gamla pälskling för allt detta, utan istället vara tacksam för elva friska år och låta honom somna in. Det skär i hela hjärtat att förlora honom också nu efter allt som hänt, men det skulle göra ännu ondare i hjärtat att hålla liv i en sjuk, gammal hund av egoistiska skäl. Veterinären ringer mig i morgon och då får vi planera in ett sista besök.  Idag var det dags för mammas begravning kl 15. Tung dag såklart. Men innan vi hann så långt
Läs mer

Tack för allt, min fina pälskling

Bild
  I går förmiddag fick älskade Teo somna in på djursjukhuset här. Allt gick lugnt och fint tillväga och jag hade underbart stöd av min syster. Sorgen är enorm, men jag känner att jag fattat rätt beslut.  Nu är det oerhört tomt här hemma och mina vardagsrutiner är satta ur spel igen! Jag hade precis börjat komma in i en ny vardag utan Lasse. Nu är hela min lilla familj borta på mindre än sex månader. Det går knappt att ta in allt som hänt sista halvåret. Jag tittade på ett av våra bröllopsfoton på hyllan där Lasse och jag står med våra vittnen som var hans pappa och min mamma. Av oss fyra på bilden är det nu bara jag som är i livet.  Tur ändå att jag har så många andra familjer omkring mig. Alla fina barn och barnbarn, syrran och alla goda vänner.  Jag har gråtit många gånger det senaste dygnet när jag gör något som vanligtvis involverat Teo de senaste elva åren.  Men han fick ett bra liv och han fick avsluta det och slippa alla sina krämpor på ett lugnt och värdigt sätt.  Nu ska jag ba
Läs mer

Två blev en

Bild
  Nu står inläggen på kö i mitt huvud och ämnena varierar väldigt så jag väljer att göra flera kortare inlägg än ett enda långt.  Vi hade var sin likadan ring, Lasse och jag. Det var inga förlovningsringar utan dessa ringar köpte vi för längesedan då vi blev erbjudna dem av en vän som i sin tur hade en vän som var silversmed och gjorde unika och annorlunda ringar i begränsad upplaga. Vi gillade ringarna och använde dem så gott som dagligen. Strax innan vi gifte oss lät vi gravera in datumet för vår första date i dem.  När Lasse gick bort satte jag på mig hans ring också. Den var förstås för stor för mitt ringfinger men passade bra på långfingret. Efter bara ett par månader kände jag något som skavde och upptäckte att hans ring hade spruckit!  Ringarna hade en speciell betydelse för mig och efter lite funderande hade jag en idé om hur de skulle leva vidare. Jag tog med dem och gick till en juvelerarbutik. Eftersom ringarna "bara" var av silver vägrade de att ta emot och göra o
Läs mer