Teo har flyttat in



I går var det så äntligen dax! Glada och förväntasfulla åkte vi iväg och hämtade hem vår valp Teo. Vi fick med oss en hel väska från uppfödaren. Den innehöll 4 kg mat, snuttefilt, leksaker, tuggsaker och diverse information. Seriösa och vettiga uppfödare är guld värda och jag är så glad att vi hittade en sån bara några mil från stan. :)

I bilen hem blev det lite gny och gnäll till en början, men sen la sig Teo ner och somnade. När vi kom hem och satte ner honom i hallen kilade han direkt rakt igenom draperiet till vardagsrummet, det som flera vuxna hundar tvekat att gå igenom. Cool kille!

Efter en timma här hemma åt han lite mat och när vi sen tog ut honom på gräsmattan kissade han snällt. Kan säga att vi är impade av vår lille kille. Även senare på kvällen kissade han ute och sen sov han i sin nya hundsäng, som om han aldrig gjort annat.

Halv fem i morse vaknade jag av gnällande, så jag slängde på mig lite kläder och tog med Teo ut och ja, han kissade en rejäl skvätt på gräsmattan igen. Perfekt! *S*

Sen vart han lite vaken men gäspade ändå stort, så jag tog med honom till madrassen som ligger på golvet i gästrummet och där somnade vi gott båda två till halv åtta.

Dagen hittills har bestått av mat, lek, sömn och en sväng till ute, men då gick vi ut på framsidan och där var både folk och bilar och andra hundar att kolla på så lillkillen glömde totalt av sina naturbehov, som istället hamnade inne på golvet när vi kom in. *S* Men man kan ju inte lyckas jämt.

Lite bilder har vi hunnit med att ta åxå:






Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Bild
  Ursäkta språket, men detta är ta mig f-n helt osannolikt!! Hur mycket elände kan man råka ut för egentligen? Igår var jag med Teo på återbesök hos veterinären. Ultraljud på lever och galla gjordes och analyserades av två veterinärer och resultatet blev nedslående, tyvärr. Gallan är i så dåligt skick att operation är nödvändig. Denna operation innebär lång eftervård på djursjukhus. Men tanke på övriga problem och åkommor; hjärtfel, artros i höfter, kronisk luftrörskatarr och behov av tandoperation, har jag fattat det tunga beslutet att inte utsätta min gamla pälskling för allt detta, utan istället vara tacksam för elva friska år och låta honom somna in. Det skär i hela hjärtat att förlora honom också nu efter allt som hänt, men det skulle göra ännu ondare i hjärtat att hålla liv i en sjuk, gammal hund av egoistiska skäl. Veterinären ringer mig i morgon och då får vi planera in ett sista besök.  Idag var det dags för mammas begravning kl 15. Tung dag såklart. Men innan vi hann så långt
Läs mer

Tack för allt, min fina pälskling

Bild
  I går förmiddag fick älskade Teo somna in på djursjukhuset här. Allt gick lugnt och fint tillväga och jag hade underbart stöd av min syster. Sorgen är enorm, men jag känner att jag fattat rätt beslut.  Nu är det oerhört tomt här hemma och mina vardagsrutiner är satta ur spel igen! Jag hade precis börjat komma in i en ny vardag utan Lasse. Nu är hela min lilla familj borta på mindre än sex månader. Det går knappt att ta in allt som hänt sista halvåret. Jag tittade på ett av våra bröllopsfoton på hyllan där Lasse och jag står med våra vittnen som var hans pappa och min mamma. Av oss fyra på bilden är det nu bara jag som är i livet.  Tur ändå att jag har så många andra familjer omkring mig. Alla fina barn och barnbarn, syrran och alla goda vänner.  Jag har gråtit många gånger det senaste dygnet när jag gör något som vanligtvis involverat Teo de senaste elva åren.  Men han fick ett bra liv och han fick avsluta det och slippa alla sina krämpor på ett lugnt och värdigt sätt.  Nu ska jag ba
Läs mer

Två blev en

Bild
  Nu står inläggen på kö i mitt huvud och ämnena varierar väldigt så jag väljer att göra flera kortare inlägg än ett enda långt.  Vi hade var sin likadan ring, Lasse och jag. Det var inga förlovningsringar utan dessa ringar köpte vi för längesedan då vi blev erbjudna dem av en vän som i sin tur hade en vän som var silversmed och gjorde unika och annorlunda ringar i begränsad upplaga. Vi gillade ringarna och använde dem så gott som dagligen. Strax innan vi gifte oss lät vi gravera in datumet för vår första date i dem.  När Lasse gick bort satte jag på mig hans ring också. Den var förstås för stor för mitt ringfinger men passade bra på långfingret. Efter bara ett par månader kände jag något som skavde och upptäckte att hans ring hade spruckit!  Ringarna hade en speciell betydelse för mig och efter lite funderande hade jag en idé om hur de skulle leva vidare. Jag tog med dem och gick till en juvelerarbutik. Eftersom ringarna "bara" var av silver vägrade de att ta emot och göra o
Läs mer