Egalias egenheter

  Ja men nu är det gnälligt värre här! Läste i sociala medier att idag är det den deppigaste dagen på hela året. Är beredd att instämma. Jag är så grymt trött på vintern i allmänhet och halkan i synnerhet. Jodå, mina halkskydd funkar och idag har jag gått en promenad på drygt tre kilometer, men allt detta påpälsande innan man kommer iväg ut. Är ju trött redan innan jag hunnit ut genom ytterdörren!  Bilen är infrusen. D v s garagedörren har frusit fast så jag kan inte öppna den.  I fredags bröt en förkylning ut. Trött, vissen, ögonen rann, näsan rann.  Försökte roa mig inomhus och när jag blev uttråkad tänkte jag fixa lite med krukväxterna. Blomjord och krukor har jag i garaget och det var då jag upptäckte att jag inte kan ta mig in där. Så blommorna får vänta.  I lördags tog jag mig för att baka muffins istället. Det är ett framsteg för mig, jag har inte bakat på evigheter. Muffinsen blev väldigt goda, men råfula för jag hade inte rätt formar hemma. Därför fotade jag inte hela plåten u

  Ja, som ni ser citerar jag en ytterst tjatig och fånig tv-reklam i rubriken. Fast ibland är det verkligen viktigt att jämföra innan man fattar ett beslut eller säger ja till en affär.  När mamma gick bort skulle hennes rum på äldreboendet tömmas och städas. I hennes hyresavtal stod angivet att detta skulle ske inom en månad. Det anses tydligen som lång tid eftersom de numera dragit ned den tiden till två veckor p g a att kön till äldreboende är så lång i vår kommun.  Två veckor är ingenting! En del har ju anhöriga som bor långt bort, som kanske är fullt upptagna med vardag och arbete eller själva inte har hälsa och ork. Syster och jag hade definitivt ingen ork att göra detta. Så vi bestämde oss för att anlita ett företag som skötte både tömning och städning efter att vi tagit med oss de saker vi ville spara. Boendet tog tacksamt emot mammas fina fåtölj med fotpall, en hylla och ett par tavlor. Därefter återstod inte mycket, en byrå, kläder, ett par lampor och lite hemtextil. Boendet

  Innan jag förklarar rubriken vill jag göra ett förtydligande! I förra inlägget skrev jag om att Lasse är döende. Detta uttryck kan förstås tolkas olika och några av er läsare har blivit väldigt förskräckta av det jag skrev. I min värld, enligt min tolkning, stämmer det jag skrev helt och hållet. Lasse har en tumör som ofelbart leder till döden och som inte längre kan behandlas. Döden är dock inte nära förestående precis idag, som jag förstått att en del tolkat det. Samtidigt är han ytterst skör och nedsatt så ingen kan säga hur mycket mer hans kropp klarar.  Vad jag menar med att livet är som att leva i en torktumlare, som jag skrev i rubriken, innebär att vi lever i ständig ovisshet, med ständiga förändringar och en, till synes, obruten kedja av nya komplikationer och problem. Det är utmattande och hjärtslitande. Helgen som gått var en mardröm! Lasse har inte ätit på hela helgen, han har legat i sängen slumrande och ibland i någon form av dvala har det verkat som. I går kväll vägrad

  Vi har uppenbarligen ett större antal omtänksamma glädjespridare i vänkretsen! Dagligen kommer olika små meddelanden och andra bevis på att människor tänker på oss. Kommentarer, sms, meddelanden via messenger och så blombuketterna då. Alltihop lyser upp vår kämpiga vardag och jag läser och visar allt för Lasse. Vi blir både glada och tårögda av all omtanke. Så tack och kärlek till er alla!  På något vis lyckas ni, som skickar blommor sprida ut buketterna så att när den ena är på väg att vissna kommer en ny! Och det rör sig om olika människor som inte känner varann. Helt fantastiskt! Alla blombuketter hamnar i fönstret i Lasses rum de första dagarna och sen, när de spruckit ut och blir för yviga, får de flytta till köksbordet. Vi har haft nya, fina buketter hemma i fler veckor än jag kan räkna nu. Helt otroligt och oväntat men mycket glädjande.  I går kom ännu en bukett med så fina tulpaner och ikväll fick jag avisering att i morgon kommer ytterligare en. Nästan så jag både skrattar o

  Ja, milde himmel! Jag vet inte ens om jag kan sammanfatta de senaste dagarna, men gör ett försök. Både min hjärna och min kropp hotar med att säga upp sig.  Lasse kom hem igår, som jag tänkte. Innan dess, på förmiddagen, ringde jag avdelningen och fick prata med en sköterska. Hon bekräftade hemgången och berättade att sjuktransport var beställd till kl 13. Vänligt men bestämt berättade jag om mina upplevelser av bristande kommunikation. Vårdplanering?, frågade jag och hon svarade att det inte behövdes eftersom Lasse tackat nej till korttidsboende.  Det står i hans journal att jag ska vara delaktig och närvara vid möten och information till Lasse. Han kan ju lika gärna svara ja när han menar nej och kan absolut inte återberätta någonting för mig. Jag påpekade detta samt att han hade sagt ja till korttidsboende tidigare. Sköterskan lyssnade i alla fall. Jag sa vidare att även en anhörig behöver lite framförhållning. Lasse har varit på sjukhus i över en vecka och jag behöver ju handla o

  I slutet av förra veckan fick jag ett sms från det omtalade Postnord. Där stod det att de försökt nå mig under förmiddagen för leverans av paket, men att jag inte varit anträffbar så leveransen gick istället till närmaste utlämningsställe. Jag var hemma hela den förmiddagen så Postnord hade väl viktigare saker för sig än att ens försöka kontakta mig kan jag tänka? Hur som helst ligger vårt närmaste utlämningsställe väldigt dumt till. Mitt i centrum utan chans att parkera nära. När jag beställer något brukar jag välja ett annat ställe, men det gick ju inte i detta fall. Detta var paket som beställts av hemtjänsten hos en leverantör av vårdmaterial.  Idag skulle jag i alla fall hämta leveransen. Åkte dit på förmiddagen för att kunna hitta en p-plats hyfsat nära. Det gick bra. När jag kom in i den trånga, lilla butiken visade det sig att paketen var adresserade till maken. Hade jag hans legitimation med mig? Nej, såklart inte eftersom jag fått aviseringarna.  Suckade och gick därifrån,

  Jag började dagen med att vakna med dålig magkänsla. Inte kul men har förståelse för det.  Vi åt frukost och för första gången sen hemkomsten åt maken upp hela frukosten. Framsteg! Efter det sov jag en stund till och när jag vaknade hade hemtjänsten varit här och hjälpt Lasse upp i rullstolen. Det var glädje att se honom orka sitta uppe lite.  Efter det var han trött och somnade så jag bestämde mig för en promenad. Lite konstigt att vara ute och gå utan hund, men jag behövde rensa tankarna och se lite folk så jag promenerade till centrum. Kikade in i några affärer och köpte ett par "bra-att-ha-saker". Tog en sväng runt det nya torget som invigdes i höstas och det var helt folktomt men fint. Blir säkert en härlig samlingsplats till sommaren.  Sen strosade jag hemåt men ungefär halvvägs kom jag på att jag var hungrig och det var lunchdags. Eftersom jag befann mig precis bredvid ett av stans äldsta caféer, beslöt jag mig för att gå in där. Cafét har huserat i samma lokaler sed

  Ja, ingenting tycks flyta på gnisselfritt här nu för tiden.  Med maken är tillståndet som förut. Vi väntar ivrigt på lite mer bättring, men han är i alla fall inte sämre, så man får väl vara tacksam för det lilla. Men idag har en svåger också hamnat på sjukhus, även han med lunginflammation. Elände!  Idag hade jag tid för att byta till dubbdäck kl 13. Naturligtvis gick heller inte detta som på räls. Det fanns nämligen inga däck! När vi skaffade bilen i maj, ingick dubbdäck i avtalet men det var bara den lilla haken att beställningen av däcken hade missats. Efter samtal med försäljningschefen som levererade hundra ursäkter och på mindre än en timma återkom med beskedet att däcken ska finnas på plats nästa vecka, kunde jag åtminstone släppa den stressen. Väderprognosen verkar inte varna för snö och halka närmaste veckan, som tur är.  När jag kom hem efter det resultatlösa besöket på däckfirman och efter det sjukhusbesök hos Lasse, var jag uppvarvad och rastlös. Jag tog ut hunden på en

  Även idag visade vården framfötterna! Igår eftermiddag skrev onkologen en remiss till magnetröntgen. Idag på förmiddagen ringde de från Radiologen och erbjöd en tid idag kl 15.30!  Vi tackade förstås ja omgående, så nu är röntgen gjord och maken fick en middagsslummer på kuppen. Han har inte ont av att ligga i det trånga röret alls så han somnar, till skillnad mot mig som får magknip bara av att sitta i väntrummet. Jag har klaustrofobi så det räcker för oss båda.  Svar får vi inte än på ett tag dock. Först på nästa läkarbesök i början på december får vi besked. Men skönt att slippa vänta på röntgentid i alla fall.  Maken mår bättre idag efter höjning av kortisonet så vi kunde gå en promenad tillsammans på förmiddagen. Utan rollator t o m.  Passade förresten på att fota ännu lite mer konstig sjukhuskonst så här kommer dagens bidrag till ämnet. Från ett väntrum på Radiologen. 

Den brittiska biofysikern, Rosalind Franklin, tog den första bilden av DNA-molekylens struktur 1952. Denna bild användes sedan av andra forskare utan hennes vetskap. Fyra år efter hennes död, 1958, tilldelades dessa manliga forskare Nobelpriset för upptäckten av DNA´s uppbyggnad. Hennes namn nämndes inte ens.  1888 hittades författaren Victoria Benedictsson död. Dödsorsaken var självmord. Hon skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren för att kunna bli publicerad.  Den kinesisk-amerikanska atomfysikern Chien-Shiung Wu blev professor vid Columbia University på 50-talet. Hon hjälpte två manliga kollegor att motbevisa den så kallade paritetslagen. 1957 tilldelades de två männen Nobelpriset i fysik. Chien-Siung Wu utelämnades trots att det var hennes experiment som som bevisat deras teori.  Fysikern Marietta Blau och doktoranden Hertha Wambacher tog, 1937, fram en metod som kunde fånga kärnreaktorer på bild. Hon nominerades till Nobelpriset tre gånger men vann aldrig. Istället gavs priset i fy

Det är med sorg i hjärtat jag tar del av den senaste tidens händelser. Låt mig börja med den indragna aborträtten i USA. De människor som nu tar sig rätten att bestämma över andra människors kroppar är så enormt fel ute. Hur kan de ens tänka tanken? Hur kan de ens vara så upplåsta och överlägsna att de fattar ett sådant beslut? I kölvattnet av denna fruktansvärda åtgärd kommer nu förslag om inskränkningar av preventivmedel, som t ex att dessa ska förbjudas för den som inte är gift, samt begränsningar av homosexuellas rättigheter. Återigen; varför inbillar sig en enda människa på denna jord att hen har rätt att styra över en annan människas känslor, läggning och livsval? Och varför är det ingen som väcker förslaget att undvika oönskade graviditeter på annat sätt? Varför väcker ingen förslaget att göra män ofruktbara, t ex? Nej, just det! Det är ju huvudsakligen män som bestämmer. Tänkte inte på det. Och mäns lust och möjligheter till utlösning verkar betraktas som en mänskli

  När jag var i tjugoårsåldern fick jag ärva mormors och morfars bröllopsservis av märket Gustavsberg. Den är ljuvligt fin med rosa blommor och guldkant.  Jag har använt servisen vid flera högtidliga tillfällen genom åren, senast när vi firade mammas 90-årsdag 2013.  I vår förra bostad hade vi ett stort vitrinskåp där matservisen fick plats, men när vi flyttade därifrån, till en mindre bostad,  för 2½ år sedan hamnade matservisen i en låda i källaren.  Servisen har gett mig ångest de senaste åren eftersom en servis i en flyttlåda i en källare inte är till nytta och nöje för någon alls! Och jag tycker inte om att äga saker som inte används. Jag gillar inte att ha prylar i onödan, om man säger så.  Servisen är 100 år gammal och kan inte diskas i maskin, så att använda den som vardagsporslin, känns inte rätt. Och dessutom väldigt opraktiskt. Jag kände mig allt mer färdig med servisen.  Efter att ha försökt skänka bort servisen till barn, syskonbarn, bonusbarn och övrig släkt, la jag till

Ja, ordet rekommendationer är och har varit vanligt förekommande det senaste året. I Sverige är vi mycket för rekommendationer. Vi har nämligen lite svårt för det här med tvingande lagar och förordningar, för att inte säga omöjligt. Så svenska myndigheter utfärdar rekommendationer. Rekommendationer är minsann inte fy fan! De är inte till för vem som helst! Nej, rekommendationer är till för folk som innehar hyfsad intelligens, tankeförmåga och sunt förnuft. De som inte kan följa rekommendationer påvisar tydliga brister i dessa egenskaper och förmågor. Eftersom en del personer, som faktiskt hörs och syns mycket främst i sociala medier, verkar ha väldigt svårt för detta med rekommendationer vill jag drista mig att förtydliga något. Låt oss titta på några av de rekommendationer vi fått under pandemin och vad dessa faktiskt betyder i klartext. - Håll avstånd. Du ska alltså tänka noga på att inte vara för nära människor du inte brukar vara nära. Alltid. I alla sammanhang. -

Idag har jag släktforskat några timmar på eftermiddagen. I den församling jag jobbade med finns inget annat sätt att följa och forska på en familj, än att lusläsa födelse-, vigsel- och dödsregister år ut och år in. När man sitter så där och läser svårtydd text på gammalsvenska, sida upp och sida ned, får man inblick i en väldig massa livsöden. Man ser par som gifter sig och senare hur de får barn, ofta många barn. Ett barn vartannat år under tjugo års tid var inte ovanligt. Och sen kommer man till dödböckerna. Listor för varje år på vilka som dött i församlingen, deras ålder och ibland även dödsorsak. Vissa år är dessa listor korta även om kvinnor som dör i ”barnsäng”, alltså i samband med barnafödande ständigt förekommer. Andra år är listorna långa, väldigt långa. Och i dem läser jag om barnen, alla de döda små barnen. Oftast står det t ex: ”18 Mars avled Lars Anderssons lilla dotter i XXXX-gården, kallad Anna, 1 år, tre månader och två veckor av xxxxxxxx”. De där sista x:en

Den senaste tiden har olika makthavare och politiker på alla nivåer, från höger till vänster avslöjats med att bryta mot coronarestriktionerna. De har uppenbarligen inte förstått dessa och inte heller förstått att med makt följer ansvar. De har blivit tillsatta och valda för att representera människor och vara ansiktet utåt för sina väljare, sitt parti och/eller sin myndighet.  Det är verkligen illa att de inte förstår vilket ansvar deras positioner och höga löner innebär. Istället verkar de tro att de kan ta sig rätten och skaffa sig privilegier som inga andra, att det som sägs och som präntats in i oss alla sedan i våras inte gäller dem? Att de står över sådant.  Skäms, säger jag då. Rejäl eftertanke och en stor portion ödmjukhet vore på sin plats. Och kanske någon som helst självrannsakan och tanke på att det vore väldigt passande att föregå med gott exempel. Kanske mer passande än någonsin just nu? En enda rekommendation, en enda av alla, lyder: ”Undvik onödiga resor”. Jag repetera

De flesta skakar uppgivet på huvudet åt USA´s nuvarande president. Många av oss tappade hakan över att han ens blev vald till ledare för ett av världens största och mäktigaste länder för fyra år sedan. När det stod klart att han kandiderade tog jag det först som ett skämt. Dessvärre var det inte det. Här om veckan såg jag ett program om Trump vs komiker, där de flesta komikerna uppgivet konstaterade att det inte går att skämta på Donalds bekostnad, för det går helt enkelt inte att uttrycka sig mer dråpligt än vad han själv gör. Som jag ser det är skillnaden att om en komiker sagt samma saker som Trump gör hade en skrattat halv ihjäl sig åt ironin men Donald Trump säger det han säger på fullt allvar. Och då blir det inte roligt utan skrämmande och patetiskt. Säga vad man vill om presidenten men han lämnar i alla fall ingen oberörd! Han har anhängare som tycker han är skithäftig och jag är den första att beklaga deras insiktslöshet och aningslöshet. Han har många, många motståndare