När känslan av makt förblindar

Den senaste tiden har olika makthavare och politiker på alla nivåer, från höger till vänster avslöjats med att bryta mot coronarestriktionerna. De har uppenbarligen inte förstått dessa och inte heller förstått att med makt följer ansvar. De har blivit tillsatta och valda för att representera människor och vara ansiktet utåt för sina väljare, sitt parti och/eller sin myndighet. 

Det är verkligen illa att de inte förstår vilket ansvar deras positioner och höga löner innebär. Istället verkar de tro att de kan ta sig rätten och skaffa sig privilegier som inga andra, att det som sägs och som präntats in i oss alla sedan i våras inte gäller dem? Att de står över sådant. 

Skäms, säger jag då. Rejäl eftertanke och en stor portion ödmjukhet vore på sin plats. Och kanske någon som helst självrannsakan och tanke på att det vore väldigt passande att föregå med gott exempel. Kanske mer passande än någonsin just nu?

En enda rekommendation, en enda av alla, lyder: ”Undvik onödiga resor”. Jag repeterar ”UNDVIK ONÖDIGA RESOR!” 

Så då kan vi ju diskutera vad en onödig resa är. Eftersom en hel del makthavare tydligen inte förstår begreppet vill jag, som gräsrot med hyfsat sunt förnuft, komma med lite input här, om ni ursäktar min framfusighet. 

En onödig resa är en resa till någon eller till ett resmål där du INTE har en svårt sjuk eller döende anhörig. Punkt. 

En resa till nära och kära för att du ”måste” fira jul med dem är en onödig resa. Du måste inte fira just denna jul med dem, jag vet. Julen 2020 firade jag min första jul i livet utan mamma, inte för att hon är död, utan för att vi följde restriktionerna. Vidare firade jag min första jul utan mina barn och än värre missade jag mina två första barnbarns första julafton. Och de bor inte i något annat land utan i Göteborg. 

Att träffas i pandemitider är inte ett måste så vi följde restriktionerna som var tydligt uttalade. Inget konstigt med det, inte ens för en gräsrot som mig och då borde de med makt fatta bättre, kan jag tycka. 

En resa för att förbättra hälsan är även det en onödig resa i dessa tider så länge inte livet hänger på en skör tråd. T ex har vi avstått flera resor till värmen som gör underverk med min kropp, för visst klarar jag en vinter utan värme även om det inte är någon höjdare. Det som är önskvärt och hett efterlängtat är inte nödvändigt. 

En annan restriktion är att undvika fester och folksamlingar. Det hade varit kul att gå på fest men det har ju känts oerhört korkat det senaste året, så vi har avstått. Man blir sjukt trött då, när man ser bilder på politiker som kramas och minglar och festar. 

Ytterligare ett påbud var att undvika trängsel och köpcentrum. Jo, förvisso visade bilderna ingen trängsel alls, så hen var säkert så försiktig hen kunde, men hur tusan tänkte hen där? Att skicka någon annan eller ännu hellre beställa på nätet hade åtminstone inte skadat imagen. 

Att shoppa, resa och festa är ingen mänsklig rättighet, inte ens för politiker och makthavare. För ni är människor precis som vi andra fast ni har makt, position och höga löner. Med detta följer ansvar, som t ex ansvaret att föregå med gott exempel. 

Fattar ni ens vad ni ställer till med när ni beter er så ansvarslöst och egotrippat? Fattar ni vad det gör med tillit och förtroende och med allmänhetens vilja att följa de så viktiga restriktionerna för att stoppa smittspridningen? 

Ni har gjort bort er å det grövsta! Gör om gör rätt eller avgå och skaffa er ett jobb bland ”vanligt folk”! 

Fy!!!