Kan någon förstå sig på Donald Trump?

De flesta skakar uppgivet på huvudet åt USA´s nuvarande president. Många av oss tappade hakan över att han ens blev vald till ledare för ett av världens största och mäktigaste länder för fyra år sedan. När det stod klart att han kandiderade tog jag det först som ett skämt. Dessvärre var det inte det.

Här om veckan såg jag ett program om Trump vs komiker, där de flesta komikerna uppgivet konstaterade att det inte går att skämta på Donalds bekostnad, för det går helt enkelt inte att uttrycka sig mer dråpligt än vad han själv gör.

Som jag ser det är skillnaden att om en komiker sagt samma saker som Trump gör hade en skrattat halv ihjäl sig åt ironin men Donald Trump säger det han säger på fullt allvar. Och då blir det inte roligt utan skrämmande och patetiskt.

Säga vad man vill om presidenten men han lämnar i alla fall ingen oberörd! Han har anhängare som tycker han är skithäftig och jag är den första att beklaga deras insiktslöshet och aningslöshet. Han har många, många motståndare som står frågande och undrande och inte fattar vad han håller på med. Och så finns det de som genomskådar honom.

Han har makt, obeskrivligt mycket makt, vilket är synnerligen illa med tanke på hur han är och beter sig. Tack och lov verkar den makten snart vara över, men innan han lämnar vita huset kommer mycket att hända, förutspår jag.

Om du inte gillar herr Trump men heller inte begriper dig på honom kan du vara glad. Det innebär att du aldrig träffat en person som han. Om du undrar hur han har mage att bete sig som han gör, hur han kan med att stå och ljuga rakt ut gång på gång, förolämpa människor och bära sig allmänt korkat åt, är det absolut fullt förståeligt och du är lyckligt lottad.

En gång kände jag en människa som han väldigt nära. Absolut ingen ”maktperson” och inte ens i närheten av en president, men jag känner igen ”typen”. Och Donald Trump ger mig våldsamma obehagskänslor, snudd på fysiskt illamående.

En person som Trump kan visserligen framstå som kunnig, en ledartyp, är ofta väldigt vältalig och mycket övertygande. Lägg också till manipulativ, fast det märker en inte förrän efter en tid.

Men detta ledarskap, denna vältalighet är enbart en fasad för ett totalt tomt och kaotiskt inre. För innanför den grandiosa ytan finns ingenting alls! Inga känslor mer än för sig själv, ingen empati, ingen förståelse, ingen självinsikt, inget samvete. De fina orden, de högtravande talen, de falska löftena och lögnerna har bara ett enda syfte; nämligen självförhärligande, egotripp och uppmärksamhet.

I Donald Trumps fall handlar det om att bli berömd, hyllad och känna makt. Han gör det han är hyfsat bra på, nämligen att fixa några fler jobb, höja några löner och tala vitt, brett och mycket övertygande. För något måste han ju göra för att behålla populariteten.

När han manipulerat tillräckligt många att hålla med honom har han också fått dem att tro på allt han säger, som t ex att bota covid-19 genom att dricka eller injicera desinfektionsmedel.

Han verkar nytänkande, han är inte PK som de flesta andra politiker, han framstår som en frisk fläkt i den tillknäppta politiska världen. Han står för något nytt och välkomnas med hyllningar av de mindre eftertänksamma som inte inser att deras hyllningar är precis vad han är ute efter. Faktiskt det enda han är ute efter. Han går igång på uppmärksamhet och maktkänsla.

Han skiter totalt i folket och landet och det enda han vill ha och lever av är andras beundran och gillande. Som en parasit. I sanning en parasit.

En människa som Trump och som den person jag en gång kände kännetecknas bl a av:

·         Enormt självhävdelsebehov (”Se så bra jag är”)

·         Grandiost tänkande (Besserwissermentalitet, tror sig vara störst, bäst och vackrast)

·         Stor egoism (Utgår alltid från egna jaget)

·         Bristande empati (Visar ingen sympati för andras olycka och lidande)

·         Avsaknad av samvete (Känner ingen ånger över uttryckta lögner och rena faktafel)

·         Makthunger (Lever för att känna bestämmanderätt över andra)

·         Stort behov av andras uppmärksamhet och gillande (Vill gärna ha stor publik och stående ovationer)

·         Oförmåga att skilja mellan sanning och lögn (Bryr sig inte om vilket så länge han låter övertygande)

·         Noll självinsikt (Förstår inte sambandet mellan handling och konsekvens)

·         Noll ansvarstagande. Allt ont som händer honom är någon annans fel. (Skyller ifrån sig misslyckanden på allt och alla. T ex som fakenews, valfusk m.m.)

·         Förnekande av vetenskap och beprövad erfarenhet.

·         Mycket manipulativ.

·         Underblåser sina anhängares primitiva tendenser och uppmuntrar rent kriminella handlingar så länge det ger honom fördelar.

·         Föraktar god uppfostran och respekt och framställer sig själv som en rebell. Provocerar gärna för att åstadkomma reaktioner. (All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet)

·         Gränslöshet, d v s avsaknad av medvetenhet om övertramp och övergrepp så totalt att det till sist blir personens undergång.

 

Så jag kan inte skratta åt Donald Trump. Skrattet fastnar i halsen. För jag har sett det beteendet på nära håll och det är inget annat än otäckt.

Det är ju inte heller precis lätt för hans medarbetare att sätta sig upp mot en sån som honom. Det är faktiskt nästan omöjligt om en vill undvika riktigt obehagliga upplevelser och vem vill inte det? Lägg också till hyfsad makt- och pengahunger hos de som har högt uppsatta positioner i hans närhet, så sväljer de nog en hel del för att få behålla jobbet. De har ju sett andras huvuden rulla vilket förmodligen har avskräckande effekt.

Men nu lutar det ju faktiskt åt att han snart är historia. Hur omgivningen ska få honom att acceptera valresultatet är dock en sak för sig. Han kommer att kämpa med näbbar och klor för att hålla sig kvar långt efter det att alla andra insett att det är över. Han kommer att förnedra sig själv bortom alla rimliga gränser eftersom allt som händer honom är någon annans fel i hans värld.

För han har, som sagt, ingen självinsikt alls. Faktum är att han inte för en sekund förstår hur han själv framställer sig. Han inser inte ens att han gör bort sig å det grövsta.

Och till sist, men det dröjer länge än, kommer han att sitta där övergiven, som en ensam kapten på det sjunkande skeppet och fortfarande kommer han inte att rannsaka sig själv utan enbart bli förgrämd och bitter och skylla allt på alla andra. Stackars, patetiska psykopat. Karma!