En hel vecka!

 Ehh...det hände en grej.

Det händer mycket med en när hela livet vänds upp och ner, har jag märkt. De mest besynnerliga saker. 
Och nu har det hänt något helt otroligt, faktiskt.

Jag har inte rökt på en hel vecka! Inte en enda cigg!

Som jag försökt sluta röka under alla år. Provat kurser, böcker, självsuggestion, naturmedel, tuggummi, plåster, piller och jag vet inte vad. Jag har rökt sen jag var fjorton år gammal, med några kortare uppehåll endast. 

Alla pikar och all kritik jag fått för mitt rökande har tyvärr bara medfört sviktande självförtroende och gjort ett stopp ännu svårare. 

Förra sommaren hade jag i alla fall minskat ned rejält. Men sen hände ju allt som hände, ja ni vet. Och min cigarettkonsumtion nådde istället nya höjder. 

Senaste månaderna har jag återigen funderat på att sluta röka för jag började få hosta, men har skjutit det framför mig. Jag orkade helt enkelt inte ta tag i det. Tills i tisdags förra veckan. 

Jag hade ätit frukost och tog en cigg efter maten som jag brukar. Och fick en sån hostattack att jag trodde jag skulle kvävas. Precis där och då fick jag nog. Nej! Inte mer! Nu räcker det!

Och efter det har jag inte tagit ett enda bloss. Bara så där. 

Väldigt konstigt! Undrens tid är uppenbarligen inte förbi. Jag är inte nikotinfri, jag snusar fortfarande, men det snuset har väldigt låg nikotinhalt. Jag ska inte säga att jag inte varit sugen, för det har jag korta stunder. Men då säger jag till mig själv att det är helt ok att vara sugen och jag har inte haft någon lust att tända en cigg ändå. 

Kanske är det så att efter allt det svåra som hänt har detta, som jag upplevt som omöjligt, förvandlats till en bagatell? 

Jag vågar fortfarande inte tänka tanken "sluta röka". Jag låter bara bli just nu, så länge, ev väldigt länge, ev för resten av livet. 

Hostan är i princip försvunnen btw. Och jag är äckligt mallig över mig själv, haha. 




Kommentarer

  1. Håller alla tummar

    SvaraRadera
  2. Underbart att läsa! Att du inte är sugen och låter bli alltså. Men blir så ledsen över allt skammande du fått uppleva. En dag i taget kanske är bästa vägen. Jag började röka som 14 åring och slutade 16 år senare, då hade jag rökt mer än ett paket om dagen. Inte så smart för en astmatiker och med två generationer lungcancer i familjen...Så glad för din skull!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du! Ett paket om dagen var vad jag var uppe i ny, innan jag plötsligt satte tvärstopp. Hostan är helt försvunnen och jag sover bättre. Din fina kommentar värmer i hjärtat. <3

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Tack för allt, min fina pälskling

Två blev en