Liten lägesrapport och allmänt pladder

 Idag var det dags för allra sista strålningen för maken. Han kom hem med strålningsmasken i en påse. Så nu är det slut med att ställa klockan och passa tidiga morgontider. Känns rätt skönt även om det samtidigt är lite skrämmande att det nu inte går att stråla tumören mera. 

I måndags var han vissen, min stackars man. Huvudvärken kom tillbaka och yrsel kände han också av, så det blev en liten höjning av kortisonet igen. Det hjälpte direkt och resten av veckan har varit bra. I tisdags gick vi en promenad i ett tempo han inte klarat av sedan före höftledsoperationen. Det var glädjande.

Idag har vi hunnit med mycket. Först skjutsade vi Teo (hunden) till svägerskan som tog hand om honom då vi fått läkarbesök mitt i hans promenadtid. Läkarbesöket på förmiddagen var bra och betryggande. Underbar personal på Onkolgen här! Vi fick svar på de frågor vi hade och information om planerna för närmaste framtiden. Lasse fick också vitaminer utskrivna för att motverka effekterna av kortisonet. 

Nu blir det först fyra veckors vila och återhämtning. Vi ska nog passa på att hitta på något roligt då eftersom Lasse mår hyfsat bra. 

I början av december är det dags för nytt läkarbesök. Därefter påbörjas nästa omgång med cellgifter och veckan efter inleds behandling med Optune. 

Efter träff med både onkolog och kontaktsköterska for vi hem och jag slocknade i soffan i två timmar! Jag var visst tröttare än vad jag kände. Men jag koncentrerar mig så vid varje vårdbesök för att ta in all info och komma ihåg allt som sägs, då Lasse inte fixar det, utan det hänger på mig att ha koll på logistik, tider, medicindoser m.m. Inte så konstigt om man blir trött då kanske. 

Sen gav vi oss ut igen på diverse ärenden. Första anhalten var Biltema där vi köpte gummimattor till bilen. Det har vi tänkt göra länge med annat har kommit i vägen, så bra att få det gjort. Jag köpte också led-kronljus till en ljusstake som bara stått och sett skittråkig ut. Tände aldrig stearinljusen i den ljusstaken då jag dels är rädd för att glömma att släcka dem och dels inte vill ha stearin på parketten. Men nu lyser den så fint så. Tror att jag även ska pynta upp den lite till jul, den får nog bli vår "julgran" i år. 




Sen for vi vidare, stannade till på stans bästa korvmoj och köpte varsin portion köttbullar som vi glupskt satte i oss i bilen. Fick lite 70-talsvibbar av det. Inte ofta man gör sånt nu för tiden inte. 

Resan gick vidare till Stadium för att köpa mössa till "gubben". Håret måste bort när behandlingen av Optune ska påbörjas och förresten tappar han redan en hel del och har tänkt raka av alltihop ganska snart. Strålningen har gjort håret glesare på ena sidan också. Eftersom Lasse "fäller" en massa provade vi mössorna på mitt huvud istället. Vi har ungefär samma storlek och det hade känts pinsamt att prova mössor och lämna dem kvar med en massa hårstrån i. Vi hittade en sort som var i mycket tunn ull, för det var tunna mössor han ville ha och som satt jättebra. Så vi köpte en svart och en grå. När vi väl betalat dem provade Lasse också och de satt lika bra på honom precis som vi trodde. 



Till sist gick Lasse och postade brev. Det viktigaste var blanketter och besöksintyg som ska till Regionens Hus i Göteborg för att han ska få frikort på sina sjukresor ett år framöver då vi nu kommit upp i högkostnadsbeloppet. Tack Sverige, för den förmånen! 

Allt som allt känns det rätt bra nu, tycker vi båda och vi är nöjda med att ha hunnit och orkat så mycket idag. Kvällen lär bestå av soffmys, teve och stickning på en ny tröja jag börjat på. 



Kommentarer

  1. T får ju inte heller stråla mer inte på det stället där tumörerna kommer upp i alla fall. Hans kala fläck syns ju inte så mycket då han inte har så mycket hår….efter beskedet idag känner vi oss rätt säkra att inte de 4 nya tumörerna lär växa så mycket på nästa vecka och den veckan vi reser till Teneriffa…det lär bli sista utlandsresan vi nånsin kommer göra så vi får passa på att njuta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Passa på att njuta allt vad ni kan! <3

      Radera
  2. Jag känner så med Lasse och dig, så jobbigt. Min pappa hade en hjärntumör. Glömmer när han var helt borta och trodde han stod vid domkyrkan i Lund, fast han var på sjukhuset. Då gjorde kortison underverk, svullnaden la sig och han blev normal igen. En pers för er att gå igenom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Heidi! Ja, kortison kan verkligen göra underverk!

      Radera
  3. Skönt att det känns bättre just nu. Kram kram till er båda ❤️

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Tack för allt, min fina pälskling

Två blev en