Liten dagsrapport

 Natten som gick var ingen höjdare vare sig för Lasse eller mig. Jag somnade någon gång runt halv tre och älskade maken hade heller inte fått särskilt mycket sömn. Om vi hade vetat kunde vi ringt varann och pratat oss igenom natten istället. 

Försökte sova en stund på förmiddagen men tankarna störde mig och jag började reta upp mig på en sak så då var det kört med sömnen. Istället steg jag upp och började sysselsätta mig. Bl a ägnade jag mig åt högljudda aktiviteter. Det kändes som ett bra tillfälle nu när jag är ensam hemma. Maken har blivit väldigt ljudkänslig. Så jag körde igång robotdammsugaren på full effekt. Då låter den mycket men dammsuger väldigt bra. Sen trampade jag sönder äggkartonger! Äggen vi köper levereras i kartonger av återvunna petflaskor och när man ska platta till dem låter det fruktansvärt mycket och rätt obehagligt. När Lasse är hemma måste jag förvarna honom så att han kan hålla för öronen. 

Därefter röjde jag runt lite till med olika saker och sen tittade jag på det nyss dammsugna köksgolvet och då var det bara att hämta moppen och hinken. Nymoppat köksgolv är trevligt. 

Efter en liten lunch tog jag bilen till sjukhuset. Vi har fått plusgrader och nu var gatorna rena från snö och is. Handlade lite till Lasse efter hans önskemål på vägen och plockade med hans dator så han har lite mer att sysselsätta sig med. Han får ju inte ens lämna rummet p g a smittorisk. 

Lasse mådde ungefär som igår. Trött är han förstås och hostan och andfåddheten är kvar, medicinerna har ju inte hjälpt ännu. Men han är i alla fall inte sämre. 

Så skulle jag packa upp och koppla in hans laptop. När jag ska sätta kontakten i väggen fattas den ena "pinnen" på stickkontakten! Vad är oddsen för det liksom? Och hur har den kunnat ramla loss ens? Och hur mycket otur ska vi ha egentligen?

Nåväl, räddningen var nära i form av sonen T som jag ringde omgående. Han jobbar med datorer och efter att ha fått lite foton på sladd och kontakter sa han att han hade sådana på jobbet och skulle komma upp med en ny sladd. Välsignade kille! 

Vi satt och pratade en stund. Eftermiddagspersonalen kom in och presenterade sig och det var jättebra att jag fick träffa dem och informera om hur Lasse funkar och att de ska ringa mig om de har frågor. Jag är hans språkrör nu när orden inte kommer som de ska. Om de krånglar kan jag ta till järnrör också, bildligt talat. Helrör låter jag bli dock. 

När sladden levererats och vi fått igång datorn och sett till att internet funkade drog jag mig hemåt, då Lasse var trött och behövde vila. Han ringde för en stund sedan för lite kvällsprat, älsklingen. Det är så skönt att höra hans röst för det är tomt här hemma. Under kvällen har jag i alla fall fått hem hunden som varit på "semester" hos svägerskan. Han blängde dock surt på mig när han insåg att husse inte var hemma. 

Fotona idag är tagna på icke konstig sjukhuskonst. De tavlorna hänger i makens rum och är faktiskt riktigt behagliga att titta på.