Blandad kompott

 Höjningen av kortisonet gör Lasse tröttare och mer kraftlös. Det är ledsamt att se hur han kämpar för att orka. Igår t ex var han tvungen att välja mellan att gå med på promenad eller att duscha. Båda sakerna på samma dag blir för mycket. Det gör ont i hjärtat att se. Idag har han i alla fall orkat åka med två f.d. kollegor och ta en fika. Det gör oss båda glada för det är uppiggande och roligt. Ikväll ska vi börja minska ner dosen lite igen, hoppas det funkar och att han får bli lite piggare då. 

Själv började jag gårdagen med en promenad med hunden. Vi träffade på tre fina rådjur som tittade nyfiket på oss. Hunden, som är i total avsaknad av jaktinstinkt, satte sig ned och vädrade och tittade förundrat tillbaka. 

Efter hundpromenaden satt jag i soffan en liten stund och vi hann med ett telefonsamtal med kontaktsköterskan på onkologen under tiden. Sen var det dags att ge mig iväg till kuratorn. Hon är en välbehövlig ventil för mig nu. Vi pratade om livet i stort och smått, om strategier, tankar och känslor. Hon sa att hon tycker vi hanterar den här situationen på bästa sätt. Det var skönt att höra. Det var ett mycket bra besök och jag kände mig nog tio kg lättare när jag gick därifrån. 

Från kuratorn åkte jag direkt till affären för det var lite som fattades hemma och dessutom skulle jag köpa en blomma till en vän som fyllde år.  När jag kom hem igen var det dags att fixa middagen. Soppa med färska frallor och god ost fick det bli. Efter det skulle hunden ut. Jag började längta efter soffan. Men sen var det fler saker som skulle fixas. Ett intyg skulle scannas och skickas in, samtal skulle ringas och sen visade det sig att jag måste kila ned till djuraffären och köpa hundmat. 

Ja, och så skulle jag gratulera vännen också. Hon bor i grannhuset så jag gick dit och ringde på. Ingen hemma tydligen. Det är ju inte så konstigt om man är ute och firar när man fyller år, så jag hängde presenten på dörrhandtaget och ställde blomman på golvet och skrev ett meddelande på messenger. Efter lite konversation någon timma senare visade det sig att hon varit hemma hela tiden men att dörrklockan gått sönder. Knasigt! 

Jag kände mig rätt sliten igår kväll efter en hektisk dag med mycket att fixa. Har nog inte kommit ihåg allt i texten ovan heller, tror jag. Jag sov i alla fall som en stock på natten sen och maken sov också bra. 

I förmiddags hämtades lilla hunden av svägerskan. Han får följa med till stugan över helgen eftersom jag ska göra en grej på söndag och Lasse inte mår så bra. Mycket välbehövlig avlastning just nu faktiskt. Tusen tack för det! 

Dåligt med bilder i detta inlägg. Har helt enkelt inte hunnit fota så mycket denna veckan. Men lägger in en bild jag tog på senaste fullmånen för ett tag sedan.