Tack för allt, min fina pälskling

 I går förmiddag fick älskade Teo somna in på djursjukhuset här. Allt gick lugnt och fint tillväga och jag hade underbart stöd av min syster. Sorgen är enorm, men jag känner att jag fattat rätt beslut. 

Nu är det oerhört tomt här hemma och mina vardagsrutiner är satta ur spel igen! Jag hade precis börjat komma in i en ny vardag utan Lasse. Nu är hela min lilla familj borta på mindre än sex månader. Det går knappt att ta in allt som hänt sista halvåret. Jag tittade på ett av våra bröllopsfoton på hyllan där Lasse och jag står med våra vittnen som var hans pappa och min mamma. Av oss fyra på bilden är det nu bara jag som är i livet. 

Tur ändå att jag har så många andra familjer omkring mig. Alla fina barn och barnbarn, syrran och alla goda vänner. 

Jag har gråtit många gånger det senaste dygnet när jag gör något som vanligtvis involverat Teo de senaste elva åren. 

Men han fick ett bra liv och han fick avsluta det och slippa alla sina krämpor på ett lugnt och värdigt sätt. 

Nu ska jag bara vänja mig och det får ta sin tid. Tog första steget till något positivt i livet redan idag, men det skriver jag i ett blogginlägg i morgon. Detta inlägget är tillägnat Teo, den vänligaste och snällaste hund jag någonsin haft

Tack för allt, min fina pälskling! <3







Så älskade och saknade 



Kommentarer

  1. R.I.P. Teo 🌹🕯🦴

    Nu gör han sällskap med Lasse.

    Stora kramizar ❤️

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Två blev en