Helt sanslöst!

 Ursäkta språket, men detta är ta mig f-n helt osannolikt!! Hur mycket elände kan man råka ut för egentligen?

Igår var jag med Teo på återbesök hos veterinären. Ultraljud på lever och galla gjordes och analyserades av två veterinärer och resultatet blev nedslående, tyvärr. Gallan är i så dåligt skick att operation är nödvändig. Denna operation innebär lång eftervård på djursjukhus. Men tanke på övriga problem och åkommor; hjärtfel, artros i höfter, kronisk luftrörskatarr och behov av tandoperation, har jag fattat det tunga beslutet att inte utsätta min gamla pälskling för allt detta, utan istället vara tacksam för elva friska år och låta honom somna in. Det skär i hela hjärtat att förlora honom också nu efter allt som hänt, men det skulle göra ännu ondare i hjärtat att hålla liv i en sjuk, gammal hund av egoistiska skäl. Veterinären ringer mig i morgon och då får vi planera in ett sista besök. 

Idag var det dags för mammas begravning kl 15. Tung dag såklart. Men innan vi hann så långt fick vi en bedrövligt stressig förmiddag, syster och jag. En man ringde henne och berättade att Gamle Svarten, bilen som syrran äger men jag kör, stod på en parkering. Bilen var alltså stulen men upphittad! Vi åkte dit och hittade diverse skador på utsidan. Bakre registreringsskylten saknades också. Vad värre är är att de kört sönder växellådan så nu får stackars Gamle Svarten gå till skroten och jag är billös. Nu skulle jag vilja skriva en lång ramsa ord här som inte lämpar sig i text, men ni kan säkert tänka er dem! 

Vi försökte samla oss och mammas begravning blev väldigt fin och värdig och precis som vi ville ha den. Efteråt åt vi middag tillsammans med barn och barnbarn. Nu vill vi dock helst inte gå på fler begravningar på väldigt, väldigt länge. Jag har varit inne så mycket på begravningsbyråernas hemsidor senaste halvåret att jag får upp reklam för dem på facebook! 

Så ja, en väldigt sjuk hund, en stulen, kvaddad bil och en begravning på mindre än 36 timmar. Räcker det inte snart?!?!