Kroppen drar i nödbromsen

 Jag har varit extremt trött de senaste veckorna. Mer trött än vanligt. Har sovit väldigt dåligt på nätterna och känt bristande ork och lust för det mesta. Det är ju inte konstigt alls. 

I går drog min kropp i nödbromsen. Jag borde kanske förstått att ett skov av fibromyalgin var i antågande, men det är ju så sällan jag får dessa skov numera så jag såg det inte komma. Dock är jag inte ett dugg förvånad, snarare förundrad att det inte kommit långt tidigare under detta övermäktiga första halvår av 2023. 

Så igår tillbringade jag större delen av dagen liggandes i soffan med Alvedon i kroppen och gördel runt höfterna. 

När jag får sådana här skov känns det nämligen som om jag ska gå av på mitten! Värken känns från skulderbladen ned till knävecken, men den enorma muskelsvagheten sitter runt höfterna och buken så det blir svårt att hålla sig upprätt och varje rörelse är en plåga. 

Bara att acceptera läget och vila sig i form.

Först sent på eftermiddagen bestämde jag mig för att försöka komma iväg på bonussonens 40-årsfirande. Dels kände jag mig lite bättre och dels ville jag väldigt gärna gratulera honom. Det blev en trevlig stund med en av mina två familjer och god fika. Det piggade upp. 

När jag kände att kroppen började svikta igen, gav jag mig hemåt, glad över att ha varit med en stund. 

Idag är det lite bättre och jag vågade mig på en försiktig promenad. Inga värktabletter idag, men gördel på. Inte särskilt bekvämt i sommarvärme, men bättre än känslan av att gå mitt itu. 

Inte kul när kroppen sviktar men fullt förståeligt. Bättre att det kom nu än om en dryg vecka för då ska jag åka iväg på en liten semester.