Egalias egenheter

Munskyddens lov har besjungits från diverse olika håll sedan covid-19 tog fart. Munskyddens vara eller icke vara har diskuterats och debatterats både högt och lågt i månader nu. Sverige har blivit hårt kritiserat, inte bara för sin coronapolicy i allmänhet, utan för sin munskyddspolicy i synnerhet. Debatten tar liksom aldrig slut och många verkar tycka att munskydd är allena saliggörande och det bästa sättet att bekämpa covid-19. Så… är munskydd A och O? Både ja och nej. Inom vården är de absolut nödvändiga och har så varit sen munskydden uppfanns. Vid risk för smitta bör de, för största säkerhet, kombineras med visir och övrig skyddsutrustning. När det gäller användandet av munskydd ute i samhället bland allmänheten känner jag mig mycket tveksam. Därför ber jag dig titta på denna lilla film och därefter fundera över hur många ”vanliga människor” världen över, som verkligen använder munskydd så som de borde? Sex steg i att använda munskydd Själv har jag sett d

Under dagen har tidernas bästa norgehistoria uppenbarat sig.  Ja, ni har säkert hört? Norge tillåter norrmän att semestra på Gotland i sommar och gotlänningar hälsas välkomna att besöka Norge. Vi som bor i övriga delar av Sverige ska icke göra oss besvär.  Jag har skrattat varje gång jag läst/hört om detta under dagen. Först trodde jag inte det var sant, men det var det... Denna nyhet, som jag finner helt sanslöst ologisk har gett upphov till följande funderingar hos mig: - Gotland är ett av Sveriges största "turistställen". Varför i all sin dar anser Norge det lämplig att deras invånare besöker just denna ö? I synnerhet som de tydligen klassar hela övriga Sverige som högriskområde.  - Hur ska norrmännen ta sig till Gotland? Det går inga direktflyg, det finns inga färjelinjer mellan Norge och Gotland. Denna öppning för Gotlandssemester gäller tydligen enbart de norrmän som äger egen båt och dessa måste då ta sig runt hela Sveriges sydspets för att komma till en ö

Vad händer med journalistkåren och dess etik både i Sverige och övriga världen? Skeendet har i och för sig pågått länge, men blivit särskilt tydligt på senare år och inte minst nu under coronapandemin. Med all önskvärd tydlighet framgår det allt mer att dagens journalister tappat både sans och balans i mångt och mycket.  Det hela började för flera år sedan med sajter som Avpixlat, Nyheter idag, Samhällsnytt m.fl. som utan några betänkligheter publicerade fake news på löpande band. Till en början förfasade sig många över skandalrubrikerna, köpte det som skrevs rakt av och delade massor. Detta lugnade sig något när allt fler blev allt mer medvetna om källkritik. Utom en liten klick faktaresistenta foliehattbärare förstås.  Sen kom Joakim Lamotte, för att bara nämna ytterligare en journalist i total avsaknad av pressetik. Och Katarina Janousch för att nämna ännu en.  Nu började andra journalister vädra morgonluft och fick en nytändning, verkar det som. ”Ahaaa!” Om en bara

Jag måste bara få fråga om vissa delar av vår befolkning drabbats av någon sorts ny variant av dumhet? Och vad värre är, dessa personer verkar inte ha något emot att visa upp hur trögfattade och korkade de är heller! Det är så en har lust att ta med sig en skämskudde ut på promenaderna. Nu snackar jag inte enbart om folk som envisas med att hänga på barer och sitta alldeles för tätt ihop på restauranger och uteserveringar. Inte heller avser jag bara de restaurangägare som envist vägrar att följa reglerna, även om dessa också ingår i denna grupp.  Det måste väl för sjutton vara bättre att plocka bort hälften av borden och kunna ha öppet än att få sitt företag stängt av myndigheter? Rätt ofta, flera gånger i veckan faktiskt, passerar jag vår stora ICA-butik nåt kvarter bort. Går ofta förbi där när jag är ute på promenad med hunden. Och varje gång, helt ofelbart varje gång, ser jag förbluffande många 70+ som rör sig ut och in i affären. Två gånger senaste

Förändringar är jobbiga! Vi känner alla motstånd mot påtvingade förändringar. Hur många har inte suckat och stönat över omorganiseringar på arbetsplatsen genom åren? Det är en himmelsvid skillnad på att tvingas till förändring mot att själv välja den. Det är ju så mycket bekvämare att fortsätta som man alltid har gjort och göra som man är van. Människan är rätt bekväm och lat av sig, enligt min mening. Förändring tvingar en till eftertanke, gamla rutiner ska bytas, man måste tänka och anstränga sig. Tröttsamt! Nu är vi i det läget att tillvaron förändrats för de allra flesta p g a covid-19. Och vi hanterar förändringen i vår vardag på olika sätt.  De flesta klarar det galant eller i alla fall bra, även om många suckar, muttrar och knorrar. Men vi gör det vi måste.  Sen har vi en grupp som kämpar emot in i det längsta och de gör sig själva en otjänst. En viss tid, kanske ganska lång tid, kan man välja att låtsas som att förändringen inte existerar. Man fortsätter al

Jag erkänner att rubriken nog kan upplevas som mycket provocerande. Massor av människor tvingas jobba hemifrån, isolera sig och praktisera social distans. Inget uteliv, inga fester och tillställningar, inte gå ut på fika, en drink eller springa på stan och shoppa loss, inga utlandsresor eller ens fjällsemester över påsken.  Fler och fler insjuknar, en del behöver sjukhusvård eller t o m intensivvård. En del överlever inte. Covid-19 är en världskris, hälsomässigt och ekonomiskt för väldigt många. Inget att skoja om alls egentligen. Vad jag vill med detta blogginlägg är att beskriva nuvarande läge ur min egen synvinkel. För den vinkeln är annorlunda än många andras.  P g a sjukdomar har jag inte kunnat förvärvsarbeta på många år. Jag har varit tvungen att hålla mig hemma därför att jag inte orkat/klarat av annat. Inte under en begränsad period, utan social distans, enskildhet, avsaknad av sådant många tar för givet har varit min vardag år ut och år in.  Jag tänker, inte på något v

En lördag i november hade jag en riktig toppendag! *glad* Först fick jag besök av äldste sonen och hans fru och vi hade en mycket trevlig, om än kort, pratstund. <3 På eftermiddagen tog jag bussen till Göteborg och möttes upp av min dotter. Vi tog spårvagnen till son nr 2 där jag fick se hans och sambons nya lägenhet som var jättefin. Sen kom även dotterns pojkvän och vi åt en riktigt god måltid som bestod av färska räkor, sallad, aioli, bröd, ost och gott vin.  Efter det besöket drog dottern och jag till Scandinavium för att uppleva hennes julklapp till mig från förra julen. Vi hade biljetter till Mia Skäringers show "Avig Maria - No more fucks to give".  Alltså den kvinnan! Hon höll låda så gott som ensam på scenen i 2½ timma! Hon fyller Scandinavium tre kvällar i rad.  I min ålder är en inte precis lätt att imponera på men detta var nåt utöver det vanliga. Hade lätt suttit kvar både en och två timmar till för att lyssna på henne.  Det var inte svårt att relater

Så här i slutet av denna extremgrå november tänds det behövliga juleljus överallt. Vår lilla stad har slagit till med ny julbelysning på stans största gata i år. Mycket vackert.  I fönster lyser ljusstakar och på balkonger strålar olika ljusslingor. Det känns mysigt och behövligt i denna mörka tid.  För mig kändes det lite extra roligt att plocka fram årets advents- och julbelysning eftersom vi flyttat sen förra julen. Så de gamla elljusstakarna känns liksom som nya nu när jag ställde upp dem på ett nytt ställe.  Jag började lite lätt med ett par som jag redan bestämt plats för. Och sen fortsatte jag, efter lite funderande, att placera ut de övriga, bl a en "ny" ljusstake som jag fyndade på loppis i januari i år.  Efter det kunde jag inte riktigt hejda mig, så nu lyser det i vardagsrummet, köket, gästrummet, sovrummet och hallen. Och så balkongen då, men den fixade jag förra helgen. En salig blandning av olika saker men "gott och blandat"

Det händer saker här i landet som får mig att känna mig grymt obekväm och ger mig en enormt dålig magkänsla!  Närmare bestämt händer det i Sölvesborg.  De som nu samstyr kommunen kommer med det ena förslaget efter det andra som ger mig kalla kårar. Den offentliga konsten ska censureras, de böcker som tillhandahålls på ortens bibliotek likaså, prideflaggan ska inte få hissas på kommunens flaggstänger, viss kultur ska prioriteras, annan inte, tiggeri ska förbjudas, bidragen till folkbildning ska skäras ned och nu undersöks även möjligheten att vägra ta emot invandrare.  Någon mer än jag som hör varningsklockor ringa här?  Ovanstående har nämligen hänt förr. Det var så det började i Tyskland när Hitler kom till makten. Och, som alla säkert vet, urartade det sen till folkmord och förföljelser av miljontals människor. Jag föddes långt efter andra världskrigets slut, men det låg ändå väldigt nära i tiden för att pratas mycket om både i hem och skola. Kanske har tiden gjort att många

Ofta läser man på nyhetssajter och i sociala medier om den katastrofala äldrevården i Sverige. Bilder på helt bedrövliga matportioner, gamlingar med svåra liggsår och hjälpbehövande som blir helt försummade av hemtjänsten verkar vanligt förekommande.  Och jag förnekar inte alls att detta faktiskt händer och är helt bedrövligt! Men, som alltid, vill nyhetsmedia vinna läsare och det är skandaler som lockar. Bara en liten bråkdel lägger tid på att läsa positiva nyheter utan de flesta suger hellre åt sig katastrofer och elände. Som en motvikt vill jag berätta om min egen mamma och hennes väg till att behöva hjälp. Mor är en morsk kvinna som alltid klarat sig själv och hjälpt andra dessutom. För några år sedan märkte vi dock att det gick utför. Hon började klaga på att hon ständigt var förkyld och nös. Vi insåg till sist att nysandet berodde på att hon helt och hållet slutat städa så att bostaden var full av damm. Sen märkte vi att hon handlade samma saker vecka ut och vecka in, vid v

Ja, jag kan inte tycka att det är annat än bedrövligt att det förekommer så pass mycket protester mot Pridefestivaler som det gör!  Inskränkta personer skriver ogenomtänkta inlägg i sociala medier. Senast idag läste jag att "Pridefestivaler bryter ned vårt samhälle". Förutom detta, i mina ögon löjliga påstående, yrade hen vidare om normer och jämförde på nåt konstigt sätt normbrytare inom hbtq-rörelsen med brott mot trafikregler. Sjukt dålig jämförelse! Som alltid förekommer ju förstås också det vanliga tugget om att heterosexuella inte har egna festivaler, vilket är exakt lika utmattande tjatigt som gnällandet om att "vi får inte sjunga nationalsången på skolavslutningen längre".  Egentligen är jag för trött för att ge mig in i det här alls, men jag måste ändå skriva av mig lite.  För om man tycker att man behöver en egen festival som heterosexuell är det fritt fram att arrangera det, istället för att gnälla.  Inte många människor har, under tidernas gång, b

Idag, på förmiddagens promenad med hunden, hittade jag en liten väska. Den låg mitt på trottoaren i stans centrum. Den verkade inte ha legat där länge för den var i nyskick och inte märkt av väder och vind. Dessutom vad den märkt med namnet på en mycket känd designer. Om den är ”äkta vara” eller inte är jag dock osäker på. När jag fick syn på väskan tittade jag mig omkring för att se om någon tappat den helt nyss. Men det var inte många människor i närheten så jag plockade upp den och öppnade den. Lite läskigt att rota i någon annans väska, men jag ville ju se om innehållet kunde leda mig till ägaren. Så var dock icke fallet. Väskans innehåll sa ingenting alls om vem som ägde den. Jag tyckte inte det kändes bra att lägga tillbaka den där jag hittat den, för en lördagskväll i juni skulle den säkert hamna i ån av något korkat fyllo under kvällen och dessutom hängde regnet i luften, så jag tog med mig väskan och vandrade hemåt. Det bästa hade förstås varit att gå direkt

Ja, som det kan bli! :D Nu har språkpolisen – aka jag – fått hybris lite smått. Och det just på ordet hybris! För på senare tid har jag upplevt att flera personer använder ordet hybris helt fel. Och det är ju mänskligt att missuppfatta såklart. Ungefär som att allt fler verkar säga ”dra alla över en kant”, när det egentligen heter ”dra alla över en kam”. För att inte tala om alla dessa särskrivningar… *morrar* Nåväl, åter till ordet hybris. Låt oss börja från början. Hybris har sitt ursprung i grekisk mytologi och anger en vilja att efterlikna, eller ännu hellre överträffa, gudarna. En form av storhetsvansinne, typ. Övermod, är en något mer modern synonym. Hybris är något man kan känna när man haft vissa, begränsade, framgångar inom ett visst område och efter det tror sig kunna uträtta storverk inom samma genre. Hybris är när man fått blodad tand och tror sig vara bäst och kunna prestera bättre än någon annan inom ett visst ämne. Hybris är det jag får

Det här med nätmobbing och näthat är verkligen en sorglig företeelse, naturligtvis för den som blir utsatt, men även för att det offentliggör litenheten och den bristande kapaciteten hos den som mobbar/hatar.  Själv har jag blivit utsatt när det gäller diskussioner i olika ämnen på sociala medier. Vad kommentarerna bestått i har en del av er redan sett och jag tänker inte ägna vare sig energi eller utrymme här i bloggen till att gå in på detaljer om detta.  Men det hela har väckt en hel del tankar kring diskussioner på nätet.  Jag gillar att diskutera ibland. Det är intressant att höra andra människors synpunkter och ståndpunkter, fundera över dessa och kanske vidga sina vyer.  Men tyvärr är det inte ovanligt att diskussionen spårar ur. Någon får slut på argument och då tar de "verbala nävarna" vid och personangrepp, förolämpningar och påhopp förstör hela diskussionen.  Jag vet att många helt undviker att ge sig in i diskussioner på sociala medier. Andra tycker att m