En motvikt till alla negativa nyheter
Ofta läser man på nyhetssajter och i sociala medier om den katastrofala äldrevården i Sverige. Bilder på helt bedrövliga matportioner, gamlingar med svåra liggsår och hjälpbehövande som blir helt försummade av hemtjänsten verkar vanligt förekommande.
Och jag förnekar inte alls att detta faktiskt händer och är helt bedrövligt! Men, som alltid, vill nyhetsmedia vinna läsare och det är skandaler som lockar. Bara en liten bråkdel lägger tid på att läsa positiva nyheter utan de flesta suger hellre åt sig katastrofer och elände.
Som en motvikt vill jag berätta om min egen mamma och hennes väg till att behöva hjälp.
Mor är en morsk kvinna som alltid klarat sig själv och hjälpt andra dessutom. För några år sedan märkte vi dock att det gick utför. Hon började klaga på att hon ständigt var förkyld och nös. Vi insåg till sist att nysandet berodde på att hon helt och hållet slutat städa så att bostaden var full av damm. Sen märkte vi att hon handlade samma saker vecka ut och vecka in, vid veckohandlingen. Hon kunde t ex har fyra paket smör hemma och tre förpackningar marmelad. Annat, som hon brukade köpa, glömde hon av helt. Hon slutade sen att tvätta, byta kläder, diska och duscha. Det var snudd på misär.
Så syster min och jag satte igång att hjälpa och under flera år skötte vi i princip hela hennes hushåll. Det blev en kolossal stress, till slut! Vi är båda lite till åren komna,har våra krämpor och har robotdammsugare hemma och anlitar ibland en städfirma och sen åkte vi hem till mor och gjorde allt och slet nästan ut oss på kuppen.
Gång på gång förde vi hemtjänst på tal, men det blev blankt nej från vår 90-plussare till mamma. Hon kunde minsann själv, hävdade hon bestämt, fastän vi sedan länge insett att hon glömde,i princip allt.
Sen började det hända otäcka saker. Hon skulle värma mat på spisen, satte på kastrullen och gick till vardagsrummet för att se på tv och glömde bort alltihop. Grytan var så svårt bränd att vi fick slänga den. Då fick vi i alla fall igenom att en spisvakt skulle installeras. En som stänger av strömmen efter en viss tid. Det var en lättnad och en trygghet för det har blivit fler vidbrända kastruller med tiden.
Till sist tog vår ork slut. Vi insåg att vi höll på att stressa ihjäl oss över vår gamla mamma och, skam till sägandes, lurade vi nästan in henne i "hemtjänst-träsket"!
Vi var där när hon fick besök av handläggaren, en mogen kvinna som kunde läsa mellan raderna och med stor diplomati och skicklighet hanterade mammas förklaringar om att hon visst kunde göra allt själv. När mor kallade syster och mig för "mina pigor", klarnade nog det mesta för handläggaren och hon skrev ett beslut på hjälp med disk och tömma sopor tre dagar i veckan, tvätt varannan vecka och städning var tredje.
För min syster och mig var det mer än vi ens kunnat drömma om men samtidigt undrade vi hur f-n detta skulle funka för vår osociala mamma som alltid haft svårt för människor hon inte känner?
Första månaden blev ett elände! Mor ringde mig och krävde att jag avbokade alltihop. En karl hade kommit dit och städat. Och inte var han svensk heller! En människa född 1923 är inte van vid annat än svenskar och ser på alla utlandsfödda med stor skepsis.
Som tur var, var jag bortrest just när hon ringde och lovade att vi skulle prata om detta när jag kom hem igen. Och då hade hon glömt det.
Nu har hon all den där hjälpen sen ett drygt halvår tillbaka. Och hon är så glad och nöjd! Det händer nåt i hennes tillvaro. Det kommer folk på besök som pratar lite och frågar hur hon mår. Mor berättade om en så trevlig tös som kramat om henne och pratat lite. "Hon var snedögd", sa mamma, "hon var nog från Asien". :D
De få gånger det inte funkat med mammas hemtjänst har vi ringt och pratat med handläggaren för enheten. Varje gång har de bemött oss med stor förståelse och positivitet, och därefter har allt blivit bättre. Det funkar så klockrent så alla våra farhågor har faktiskt kommit på skam.
Fram till för några veckor sedan har min syster och jag tagit med mamma till ICA en gång i veckan för att handla. Men alldeles nyss insåg vi att det inte fungerade längre. Hennes ben är dåliga och hon var helt och totalt slut efter en runda i affären.
Så vi utökade hemtjänsten med matinköp också. Det verkar funka kanon det med, trots att det ännu enbart pågått i två veckor. Vi har gjort en lista på vad vi brukar handla varje vecka och vad vi handlar vid behov. Hittills har de köpt lite för lite, men de är nog vana vid att många gamla är deprimerade och äter dåligt, medan vi har en mamma som äter mycket och gärna. :D
Jag, som själv jobbat inom hemtjänsten hyfsat länge, är imponerad och glad, mycket glad. Mamma är glad, vi är glada och numera kan vi åka till henne varje vecka och göra något roligt istället för att stressa runt och göra "måsten". Det är så befriande och rasande trevligt.
Hemtjänst när den funkar som bäst. Lite glada nyheter som motvikt. :)
Och jag förnekar inte alls att detta faktiskt händer och är helt bedrövligt! Men, som alltid, vill nyhetsmedia vinna läsare och det är skandaler som lockar. Bara en liten bråkdel lägger tid på att läsa positiva nyheter utan de flesta suger hellre åt sig katastrofer och elände.
Som en motvikt vill jag berätta om min egen mamma och hennes väg till att behöva hjälp.
Mor är en morsk kvinna som alltid klarat sig själv och hjälpt andra dessutom. För några år sedan märkte vi dock att det gick utför. Hon började klaga på att hon ständigt var förkyld och nös. Vi insåg till sist att nysandet berodde på att hon helt och hållet slutat städa så att bostaden var full av damm. Sen märkte vi att hon handlade samma saker vecka ut och vecka in, vid veckohandlingen. Hon kunde t ex har fyra paket smör hemma och tre förpackningar marmelad. Annat, som hon brukade köpa, glömde hon av helt. Hon slutade sen att tvätta, byta kläder, diska och duscha. Det var snudd på misär.
Så syster min och jag satte igång att hjälpa och under flera år skötte vi i princip hela hennes hushåll. Det blev en kolossal stress, till slut! Vi är båda lite till åren komna,har våra krämpor och har robotdammsugare hemma och anlitar ibland en städfirma och sen åkte vi hem till mor och gjorde allt och slet nästan ut oss på kuppen.
Gång på gång förde vi hemtjänst på tal, men det blev blankt nej från vår 90-plussare till mamma. Hon kunde minsann själv, hävdade hon bestämt, fastän vi sedan länge insett att hon glömde,i princip allt.
Sen började det hända otäcka saker. Hon skulle värma mat på spisen, satte på kastrullen och gick till vardagsrummet för att se på tv och glömde bort alltihop. Grytan var så svårt bränd att vi fick slänga den. Då fick vi i alla fall igenom att en spisvakt skulle installeras. En som stänger av strömmen efter en viss tid. Det var en lättnad och en trygghet för det har blivit fler vidbrända kastruller med tiden.
Till sist tog vår ork slut. Vi insåg att vi höll på att stressa ihjäl oss över vår gamla mamma och, skam till sägandes, lurade vi nästan in henne i "hemtjänst-träsket"!
Vi var där när hon fick besök av handläggaren, en mogen kvinna som kunde läsa mellan raderna och med stor diplomati och skicklighet hanterade mammas förklaringar om att hon visst kunde göra allt själv. När mor kallade syster och mig för "mina pigor", klarnade nog det mesta för handläggaren och hon skrev ett beslut på hjälp med disk och tömma sopor tre dagar i veckan, tvätt varannan vecka och städning var tredje.
För min syster och mig var det mer än vi ens kunnat drömma om men samtidigt undrade vi hur f-n detta skulle funka för vår osociala mamma som alltid haft svårt för människor hon inte känner?
Första månaden blev ett elände! Mor ringde mig och krävde att jag avbokade alltihop. En karl hade kommit dit och städat. Och inte var han svensk heller! En människa född 1923 är inte van vid annat än svenskar och ser på alla utlandsfödda med stor skepsis.
Som tur var, var jag bortrest just när hon ringde och lovade att vi skulle prata om detta när jag kom hem igen. Och då hade hon glömt det.
Nu har hon all den där hjälpen sen ett drygt halvår tillbaka. Och hon är så glad och nöjd! Det händer nåt i hennes tillvaro. Det kommer folk på besök som pratar lite och frågar hur hon mår. Mor berättade om en så trevlig tös som kramat om henne och pratat lite. "Hon var snedögd", sa mamma, "hon var nog från Asien". :D
De få gånger det inte funkat med mammas hemtjänst har vi ringt och pratat med handläggaren för enheten. Varje gång har de bemött oss med stor förståelse och positivitet, och därefter har allt blivit bättre. Det funkar så klockrent så alla våra farhågor har faktiskt kommit på skam.
Fram till för några veckor sedan har min syster och jag tagit med mamma till ICA en gång i veckan för att handla. Men alldeles nyss insåg vi att det inte fungerade längre. Hennes ben är dåliga och hon var helt och totalt slut efter en runda i affären.
Så vi utökade hemtjänsten med matinköp också. Det verkar funka kanon det med, trots att det ännu enbart pågått i två veckor. Vi har gjort en lista på vad vi brukar handla varje vecka och vad vi handlar vid behov. Hittills har de köpt lite för lite, men de är nog vana vid att många gamla är deprimerade och äter dåligt, medan vi har en mamma som äter mycket och gärna. :D
Jag, som själv jobbat inom hemtjänsten hyfsat länge, är imponerad och glad, mycket glad. Mamma är glad, vi är glada och numera kan vi åka till henne varje vecka och göra något roligt istället för att stressa runt och göra "måsten". Det är så befriande och rasande trevligt.
Hemtjänst när den funkar som bäst. Lite glada nyheter som motvikt. :)
Kommentarer
Skicka en kommentar