Karantän är ju kul! eller social distans ur min synvinkel

Jag erkänner att rubriken nog kan upplevas som mycket provocerande.
Massor av människor tvingas jobba hemifrån, isolera sig och praktisera social distans. Inget uteliv, inga fester och tillställningar, inte gå ut på fika, en drink eller springa på stan och shoppa loss, inga utlandsresor eller ens fjällsemester över påsken. 
Fler och fler insjuknar, en del behöver sjukhusvård eller t o m intensivvård. En del överlever inte. Covid-19 är en världskris, hälsomässigt och ekonomiskt för väldigt många. Inget att skoja om alls egentligen.

Vad jag vill med detta blogginlägg är att beskriva nuvarande läge ur min egen synvinkel. För den vinkeln är annorlunda än många andras. 
P g a sjukdomar har jag inte kunnat förvärvsarbeta på många år. Jag har varit tvungen att hålla mig hemma därför att jag inte orkat/klarat av annat. Inte under en begränsad period, utan social distans, enskildhet, avsaknad av sådant många tar för givet har varit min vardag år ut och år in. 
Jag tänker, inte på något vis skadeglatt och hämndlystet, att nuvarande upplevelser av isolering, kan öka förståelsen hos de som är friska, för livsvillkoren för oss som är sjuka. Ingen människa, med förståndet i behåll, väljer en sådan tillvaro frivilligt!

Sen började livet le mot mig. Jag fick kärlek och förståelse och hittade vägar för att läka kroppen, vilket resulterade i betydligt ökad frihet och nya möjligheter. Fantastisk känsla! Den absolut största höjdpunkten kom när jag, efter många, många år, klarade att börja dansa igen.

Nu är all dans inställd. Surt, men jag kan i alla fall dansa omkring här hemma. Jag har mer tid för handarbete än på mycket länge. Det är kul och bra nu när två nya barnbarn är på väg. ♥

Men i övrigt spelar jag mer än någonsin. Mest ordspel. För nu finns det gott om folk som har tid att spela nämligen. Fler är också aktiva på sociala medier, fler har tid att prata. Så min "sociala distans" är mer social än jag någonsin upplevt.

Jag förstår absolut er som klättrar på väggarna av tristess. Men för mig är det sjukt lätt att vara hemma och chilla. Som förut fast roligare än förut faktiskt.

Kramar