När den tredje statsmakten blir den farligaste statsmakten

Vad händer med journalistkåren och dess etik både i Sverige och övriga världen? Skeendet har i och för sig pågått länge, men blivit särskilt tydligt på senare år och inte minst nu under coronapandemin.

Med all önskvärd tydlighet framgår det allt mer att dagens journalister tappat både sans och balans i mångt och mycket. 

Det hela började för flera år sedan med sajter som Avpixlat, Nyheter idag, Samhällsnytt m.fl. som utan några betänkligheter publicerade fake news på löpande band. Till en början förfasade sig många över skandalrubrikerna, köpte det som skrevs rakt av och delade massor. Detta lugnade sig något när allt fler blev allt mer medvetna om källkritik. Utom en liten klick faktaresistenta foliehattbärare förstås. 

Sen kom Joakim Lamotte, för att bara nämna ytterligare en journalist i total avsaknad av pressetik. Och Katarina Janousch för att nämna ännu en. 

Nu började andra journalister vädra morgonluft och fick en nytändning, verkar det som. ”Ahaaa!” Om en bara skrev tillräckligt olycksbådande och sensationellt, fick en uppmärksamhet, likes och delningar. Och det innebär ju berömmelse och pengar. Pressetiken skeppades överbord. Nu var det att vinna ”gilla-dela-tävlingen” som gällde.

Aftonbladet och Expressen var inte sena att hänga på. Allt under parollen ”kan de så kan vi!”

Och sen kom Donald Trump… just saying. Och när presidenten för ett av världens största länder spottar ur sig lögner och fake news i en takt som kan få ett aggressivt lamadjur att blekna, verkar resten av journalistkåren ha släppt alla hämningar, med några ytterst få undantag.

Marcus Oscarsson, som i sin början som ”kändis” berömdes mycket och stort för sin opartiskhet, verkar nu tappa allt mer av sin neutrala attityd och publicerar inlägg efter inlägg med ”BREAKING NEWS” som inledning. Och allt mer sällan är dessa inlägg vare sig opartiska eller nyanserade.

I dessa dagar verkar t o m Public Service gå ”all in” och jobba för att skapa så mycket hysteri och upprördhet det bara går istället för att ge adekvat, balanserad samhällsinformation.

Det börjar faktiskt bli riktigt otäckt!

Hur mycket har du själv läst på senare år som gäller t ex:

-          ”din huvudvärk kan tyda på livshotande sjukdom”

-          ”ditt bukmått kan tala om när du kommer att dö”

-          ”den banala hudåkomman kan tyda på livsfara”

-          ”din medicin kan döda dig”

m.m.? Finns hur många exempel som helst på liknande sensationsjournalistik med tvivelaktiga källor. Enbart skriven för att väcka din rädsla och därmed åstadkomma reaktioner och delningar vilket i slutändan betyder inkomster.

Ovanstående exempel är dock hyfsat oskyldiga i jämförelse med annat. Som t ex tveksamma fakta om saker som kan skada ditt barn, din mamma eller någon annan som står dig nära.

Det är så lätt och tydligen så frestande att utlämna något enstaka ord, göra någon feltolkning och vinkla ett uttalande i en riktning som skrämmer och upprör. Inte för att man vill informera och vara saklig, utan för att vinna likes och bli en ”klick-magnet” och därmed tjäna PENGAR. Det känns smutsigt och mycket sorgligt.

De flesta av dagens journalister verkar ha gått från seriösa och högutbildade till prostitution. De vinklar allt, vrider på allt, skriver allt och gör hönor av fjädrar för att vara den som syns och hörs och delas mest.

Det är en mycket oroväckande och farlig väg de valt att gå. De skrämmer folk avsiktligt och hänsynslöst och detta ställer enorma krav på oss som privatpersoner.

Se bara på vad som händer med nyhetsrapporteringen nu under rådande coronakris! Nästan varje vardag lyssnar jag, som många andra, på den myndighetsgemensamma presskonferensen kl 14. Det räcker att höra frågestunden efteråt för att inse att det är jakten på nya sensationer och skandaler som gäller.

Resten av dagen refereras presskonferensen i media och, utan undantag, var du än läser och vilken kanal du än tittar på, kommer du på dig själv med att undra om de som rapporterar verkligen sett samma presskonferens som du! Ord utelämnas, egna tolkningar görs, spekulationer härjar fritt.

Det som det pratas om allra mest är huruvida Sveriges strategi är totalt fel och vidare ältas dödstalen och jämförelsen av dessa mellan olika länder, till förbannelse.

För det första; om Sverige eller något annat land i världen gör rätt eller fel kan ingen svara på just nu! Det är alldeles på tok för tidigt att ens våga spekulera. Det kommer att ta lång tid, år, innan vi, om ens någonsin, får kunskap om detta.

För det andra; antal döda säger, just nu, ingenting alls! Att jämföra länder är totalt omöjligt eftersom alla tycks räkna olika. Dessutom är pandemin långt ifrån över och ingen vet hur det slutar eller när och om en andra våg kommer. Och var kommer den i så fall, förresten? Ingen vet.

Det bästa vi alla kan göra just nu är att ta hänsyn, skydda oss själva och våra medmänniskor och faktiskt lyssna till de få experter som talar klartext. Har du inte möjlighet att se den myndighetsgemensamma presskonferensen på vardagar kl 14, så streama den i efterhand, för den är så nära sanning och fakta vi kan komma.

Journalister har, med all önskvärd tydlighet, visat att de är fullt beredda och kapabla att offra både etik, heder, ära och sitt eget rykte i jakten på likes och uppmärksamhet, så dem kan vi inte längre lita på. De jagar sensationer och syndabockar istället för att anstränga sig för att ge oss adekvat samhällsinformation. Skäms, journalistkåren! Skäms på er!

Den tredje statsmakten har blivit en profithungrig, sensationslysten och hänsynslös makt, som sänker sig själv i sin jakt på att vara störst och bäst och synas mest. De använder oss alla som slagträn i något slags egotrippad tävling för sin egen vinnings skull.

Det är sorgligt att se en tidigare, mestadels uppskattad, yrkeskår sänka sig så djupt. Mycket sorgligt och skrämmande!