Tänk vad en liten väska kan åstadkomma!

Idag, på förmiddagens promenad med hunden, hittade jag en liten väska. Den låg mitt på trottoaren i stans centrum.

Den verkade inte ha legat där länge för den var i nyskick och inte märkt av väder och vind. Dessutom vad den märkt med namnet på en mycket känd designer. Om den är ”äkta vara” eller inte är jag dock osäker på.

När jag fick syn på väskan tittade jag mig omkring för att se om någon tappat den helt nyss. Men det var inte många människor i närheten så jag plockade upp den och öppnade den. Lite läskigt att rota i någon annans väska, men jag ville ju se om innehållet kunde leda mig till ägaren. Så var dock icke fallet. Väskans innehåll sa ingenting alls om vem som ägde den.

Jag tyckte inte det kändes bra att lägga tillbaka den där jag hittat den, för en lördagskväll i juni skulle den säkert hamna i ån av något korkat fyllo under kvällen och dessutom hängde regnet i luften, så jag tog med mig väskan och vandrade hemåt.

Det bästa hade förstås varit att gå direkt till polisen och lämna den på hittegodset, men jag var i helt fel ända av centrum och med mitt skadade knä och regn i antågande kändes det inte som ett vettigt alternativ. Så jag tog med den hem.

Väl hemma, något blöt efter skuren i slutet av promenaden, fotade jag väskan och la ut bilderna på facebook i så många grupper jag kunde komma på, i förhoppning om att ägaren skulle hittas. Detta ledde till ett större antal delningar, några smått idiotiska tips som att ”öppna väskan” och ”lämna den till polisen”, vilka jag svarade på med milt överseende. 

Men det som förvånade mig mest var att så många berömde mig för att jag tagit hand om den! Är det ovanligt att man tar hand om något man hittat numera? Är det konstigt att man försöker hitta ägaren till något borttappat? Är det mera regel än undantag att man, nu för tiden, rycker på axlarna, går förbi och skiter i det hela?

Jag känner mig lite gammal nu, som är förvånad. För jag trodde de flesta skulle göra som jag. D v s, ta vara på en upphittad pryl och anstränga sig för att den ska komma tillrätta. Men det verkar vara udda nu för tiden. I kommentarerna har det förekommit ord som ”fantastiskt, så bra gjort och en eloge till dig”. Jag är helt häpen!

För mig är det liksom självklart att hjälpa om man kan. Väskan kan ju faktiskt vara dyrbar och innehållet är, till vissa delar, uppenbarligen också dyrbart.

En person har hört av sig, men hon beskrev innehållet i sin borttappade väska på ett sätt som fick mig att inse att det inte var hennes väska jag hittat. Återstår att se om rätt ägare hör av sig under morgondagen, annars lämnar jag den till polisen på måndag.

Men vart har empati, solidaritet och omtanke tagit vägen, sitter jag här och undrar? Eftersom folk beter sig som om jag är nåt slags hjälte? När jag bara gjort något jag trodde var självklart för de allra flesta. 

Har mentaliteten att ”sköta sig själv och skita i andra” gått så långt? Har egoismen nåt sådana höjder att man numera berömmer en människa för att den gör saker som borde vara helt självklara för vem som helst?

Skrämmande!!

Jag är nog försoffad!! :D