Teo´s dagbok 30


Hej på er! :)

Matte är dum! Hon kallar mig myrslok när vi är ute och går. Jag är ingen myrslok, jag är en hund! Hon säger att jag går med nosen i backen precis hela tiden nu och att jag ser ut som ett ufo i ögonen när hon ber mig göra något. Men det är ju så mycket som luktar spännande har jag upptäckt!

Förut brydde jag mig inte så mycket om vad det luktade,,, men nu har jag börjat känna vad det luktar,,, ibland luktar det hundflicka!

Och förresten har matte fel! Jag luktar inte alls på marken hela tiden. Jag luktar på stolpar och träd åxå och har börjat fundera på om jag ska kissa så där med ena benet upp i luften som dom stora killarna gör? Jag försökte lite men det kändes som om jag skulle välta och det hade ju varit ytterst pinsamt att välta omkull när man pinkar! Fast idag på promenaden kom jag på en bra idé. Om man kissar i en slänt så att man sitter lite snett ser det ut som om man lyfter på benet utan att göra det, hehe.

Annars älskar jag matte. På kvällarna när vi lagt oss i sängen vill jag pussa henne massor innan vi ska sova. Jag vill pussa husse massor åxå, men där har vi ett problem. Husse har något under näsan som sticks! Mustasch heter det visst. Varje gång jag försöker pussa honom sticks det på nosen. Så matte får hans pussar åxå.
Annars sover jag helst jämte husse för han har vett på att ligga still när han sover,,, det kan man inte säga om matte!

Kramar
Teo






Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Bild
  Ursäkta språket, men detta är ta mig f-n helt osannolikt!! Hur mycket elände kan man råka ut för egentligen? Igår var jag med Teo på återbesök hos veterinären. Ultraljud på lever och galla gjordes och analyserades av två veterinärer och resultatet blev nedslående, tyvärr. Gallan är i så dåligt skick att operation är nödvändig. Denna operation innebär lång eftervård på djursjukhus. Men tanke på övriga problem och åkommor; hjärtfel, artros i höfter, kronisk luftrörskatarr och behov av tandoperation, har jag fattat det tunga beslutet att inte utsätta min gamla pälskling för allt detta, utan istället vara tacksam för elva friska år och låta honom somna in. Det skär i hela hjärtat att förlora honom också nu efter allt som hänt, men det skulle göra ännu ondare i hjärtat att hålla liv i en sjuk, gammal hund av egoistiska skäl. Veterinären ringer mig i morgon och då får vi planera in ett sista besök.  Idag var det dags för mammas begravning kl 15. Tung dag såklart. Men innan vi hann så långt
Läs mer

Tack för allt, min fina pälskling

Bild
  I går förmiddag fick älskade Teo somna in på djursjukhuset här. Allt gick lugnt och fint tillväga och jag hade underbart stöd av min syster. Sorgen är enorm, men jag känner att jag fattat rätt beslut.  Nu är det oerhört tomt här hemma och mina vardagsrutiner är satta ur spel igen! Jag hade precis börjat komma in i en ny vardag utan Lasse. Nu är hela min lilla familj borta på mindre än sex månader. Det går knappt att ta in allt som hänt sista halvåret. Jag tittade på ett av våra bröllopsfoton på hyllan där Lasse och jag står med våra vittnen som var hans pappa och min mamma. Av oss fyra på bilden är det nu bara jag som är i livet.  Tur ändå att jag har så många andra familjer omkring mig. Alla fina barn och barnbarn, syrran och alla goda vänner.  Jag har gråtit många gånger det senaste dygnet när jag gör något som vanligtvis involverat Teo de senaste elva åren.  Men han fick ett bra liv och han fick avsluta det och slippa alla sina krämpor på ett lugnt och värdigt sätt.  Nu ska jag ba
Läs mer

Två blev en

Bild
  Nu står inläggen på kö i mitt huvud och ämnena varierar väldigt så jag väljer att göra flera kortare inlägg än ett enda långt.  Vi hade var sin likadan ring, Lasse och jag. Det var inga förlovningsringar utan dessa ringar köpte vi för längesedan då vi blev erbjudna dem av en vän som i sin tur hade en vän som var silversmed och gjorde unika och annorlunda ringar i begränsad upplaga. Vi gillade ringarna och använde dem så gott som dagligen. Strax innan vi gifte oss lät vi gravera in datumet för vår första date i dem.  När Lasse gick bort satte jag på mig hans ring också. Den var förstås för stor för mitt ringfinger men passade bra på långfingret. Efter bara ett par månader kände jag något som skavde och upptäckte att hans ring hade spruckit!  Ringarna hade en speciell betydelse för mig och efter lite funderande hade jag en idé om hur de skulle leva vidare. Jag tog med dem och gick till en juvelerarbutik. Eftersom ringarna "bara" var av silver vägrade de att ta emot och göra o
Läs mer