När gav du din fru en visp sist?

Jag har tvekat länge på om jag skulle skriva denna historia i bloggen. Jag vill inte hänga ut någon. Men den är så dråplig och har, genom åren, förorsakat så många goda skratt så här kommer den:

Det var alldeles i början av 90-talet. Jag var gift och hade tre små barn. Dåvarande maken skulle på weekendresa med jobbet. Det skulle vara teaterbesök och trerätters middag och allt. Inför detta behövde han införskaffa presentabla kläder varför kostym, skor, skjorta och slips för ett par tusen, inhandlades.
Fredag efter lunch vinkade jag av glad make som gav sig ut på trevligheter. Och jag unnade honom verkligen resan.

Knappt en timma efter makens avfärd började ett av barnen att kräkas och några timmar senare var magsjukan ett faktum. Närmaste dygnet blev ett springande med hinkar, torkande av spyor, tillförande av vätska, kramande, tröstande, klappande och noll sömn. Framåt lördagskvällen hade de arma barnen tömt ur sig allt vad maginnehåll hette och dessutom fått behålla lite vätska och somnade äntligen in i en lugn sömn. Det samma gjorde jag,,, i ca en timma. Resten av natten umgicks jag mycket nära med vår toalett!

Söndag morgon vaknade barnen relativt pigga och glada. Visst är det otroligt hur snabbt barn kan återhämta sig? Själv såg jag ett riktigt urblekt lik när jag tittade mig i spegeln. Jag tog mig igenom dagen på ren viljestyrka och framåt eftermiddagen anlände maken hem, glad och pigg efter en trevlig helg.

"-Vi stannade på Rörstrands på hemvägen, så jag köpte en present till dig", berättade maken glatt och ur väskan halade han stolt fram gåvan. "Åh, Rörstrands som har så mycket fint", tänkte jag.

I handen fick jag en visp,,, en blågrön plastvisp märkt på skaftet med en röd extraprislapp som angav det facila priset av 3:50.

Hade jag inte haft humor, hade jag nog åkt in för mordförsök med plastvisp. Men jag bröt ihop i fullkomliga skrattkramper. Jag hängde mot väggen i hallen och skrattade så jag låg dubbel och tårarna sprutade, ja det var snudd på att jag kissade på mig åxå! Och när jag fick syn på maken som tittade på mig med totalt oförstående min blev det nästan svårt att få luft av skrattkramperna som nådde nya oanade nivåer. *S*
Om det stämmer att ett gott skratt förlänger livet, måste jag ha förlängt mitt med åtskilliga år vid detta tillfälle!

I flera år efteråt kom denna historia med vispen upp till diskussion och gång på gång försökte jag förklara det komiska i det hela, men dåvarande maken förstod aldrig det roliga.

Jag har berättat historien för åtskilliga väninnor och alla har skrattat hjärtligt. Jag har berättat den för män och vissa har skrattat, medan andra inte sett det roliga i situationen.

I alla fall tyckte jag det hela var oerhört komiskt,,, men jag kanske har väldigt sjuk humor? ;)

Till sist kan jag berätta att vispen i fråga var av hög kvalitet,,, den höll i många år och när den till sist gick i två bitar funderade jag på att ge den en ärofull begravning, men det fick bli sophinken. På nåt sätt kändes det ändå som att en epok gick i graven, så lite vemodigt var det. ;)