De fattiga och de rika

Som jag skrev tidigare ställdes min släktforskning på ända för några veckor sedan när jag plötsligt började hitta adel, riddare, kungar och prinsessor.

Jag har följt några linjer tillbaka i tiden där,,, det går att komma mycket långt bakåt,,, alltså jag pratar före medeltiden!
Det är mycket intressant och spännande, jag har läst historia i massor de sista veckorna, för det var längesen jag läste historia. Måste friska upp minnet. :) Många av de där högre herrarna var ju riddare och krigare och jisses vad vi krigade förr! Särskilt mot danskarna. Det var slag och strider och krigsfångar och fältläger och sjukdomar och konspirationer och jag vet inte allt. Intressant alltihop som sagt. Kvinnorna finns det inte lika mycket skrivet om,,, dom giftes bort, födde barn och dog typ,,, förutom nån enstaka som står omnämnd, särskilt om hon burit sig "okvinnligt" åt.
Och sen alla dessa slott och herresäten som gick i arv, byttes bort, giftes till.

Det är spännande att ha släkt som varit en del av historien. Eller ja,,, ALLA är ju faktiskt en del av historien, men jag menar den historien man läste i skolan. Ni vet, slag och krig och kungar och årtal osv.
Och det finns massor kvar att kolla upp, linjer att följa och anteckningar att göra. Men nu har jag beslut att ta paus från "de fina salongerna". :)

Adelsforskning är nämligen lättare än en fis i havet!! ALLT finns dokumenterat. I mängder! Gäller bara att hitta pålitliga källor, vilket tog mig nån timma typ. Sen finns allt nedtecknat,,, adelslängder, årtal, barn m.m. Man kan bara följa längderna och skriva av.
Det är ingen sport ju!!
Man behöver inte ens lyfta sin feta rumpa från datorn, det finns bilder och skrifter i massor.
Man behöver inte sitta och lusläsa otydliga kyrkoböcker skrivna av brännvinsdarrhänta präster och klockare tills ögona går i kors, man behöver inte leta efter fäder till oäkta barn (dom kallades förresten "naturliga barn" i finare kretsar förr), man behöver inte gräva efter gamla kartor eller finkamma kyrkogårdar efter en gammal grav som kanske finns kvar om man har tur. Och man får heller inte känna lyckan i en aha-upplevelse när man äntligen hittar det man letar efter.

Naturligtvis ska jag färdigställa släktträdet på adelssidan så småningom,,, vill ju ha det komplett. Men nu går jag tillbaka till torparna och bönderna,,, för där är det detektivarbete som gäller, för att där kan jag känna glädjen över att hitta en stenhög ute i nån skog och veta att här har släkten fötts, levt och dött. Där kan jag känna utmaningen i att tyda gammal text full av plumpar och tvingas fundera över vilka "vägar" jag ska ta för att hitta en försvunnen person.

För det är imponerande,,, men ack så lätt att få tag på en bild på det här:

Men en mycket större utmaning och glädje när man, efter kartläsande, körande på småvägar och god hjälp av en gammal bonde hittar det här:

Så i nuläget återgår jag till mina kära anfäder torparna och bönderna ett tag. De som aldrig fick vara med i historieböckerna. Deras historia är väl värd att skrivas.