Braincancer awarness

 Med posten idag fick jag armbandet jag beställde från Hjärnfonden. 



Hjärntumör är en överjävlig sjukdom! Alla hjärntumörer är inte cancer men drabbar den som är sjuk och de anhöriga nog så illa ändå. Från hjärnan styrs ju liksom allt och beroende på var tumören sitter kan en mängd symptom uppkomma. 

Afasi, känselbortfall, syn- och hörselrubbningar, dålig balans, minnesproblem, ljud- och ljuskänslighet, hjärntrötthet, humörförändringar, personlighetsförändringar, känslomässiga störningar, krampanfall, förändrad verklighetsuppfattning, depression, koncentrationssvårigheter, kraftlöshet och muskelsvaghet, huvudvärk, yrsel, illamående och mer. 

Hjärntumörer är ett jävla elände och den värsta sortens hjärncancer är Glioblastom, som Lasse hade. 

Mot Glioblastom finns inget bot. Ingen överlever en sådan tumör och prognosen är grymt dålig t o m med behandling. Allt som finns att göra syftar till att stoppa tillväxten och i bästa fall få tumören att krympa. Men det är bara tillfälligt. Det är bara en tidsfråga innan den börjar växa igen. Det är en mycket aggressiv tumör som tenderar att bli resistent mot behandling. 

Cancerforskningen har gått framåt oerhört på senare år, tack och lov, och det pratas mycket om hur många som kan botas och som överlever. Det pratas så mycket om det att många blir vilseledda och tror att all cancer kan botas. Men så är det inte, tyvärr. 

Jag upplevde det i en hel del kommentarer i början av Lasses sjukdomstid. "Det här klarar ni", "såklart fixar det sig", var kommentarer som kom och så den lite mer frågande "men han kommer väl att bli frisk eller?"

Från Glioblastom tillfrisknar man inte. Om man tål den tuffa behandlingen kan man förlänga livet med x antal månader. Tyvärr var Lasses tumör ganska stor redan när den upptäcktes och han klarade sig inte ens till den gräns som är medeltal för överlevnad, nämligen ca 18 månader. 

Jag tycker det behövs mer medvetenhet om detta. Därför köpte jag armbandet och bidrog med en liten summa till Hjärnfonden på kuppen. 

Kommentarer

  1. Anonym13 april 2023 kl. 21:36

    Så är det ..och den T har i den graden 2 på gränsen till 3 är malign förklarade onkologen i och med att den återkommer så snabbt och de mutationer han har motverkar varann och brukar inte komma som hjärntumörer utan de ses i leukemi mm. Tumörsorten sätter inte heller metastaser utan endast kirurgi finns att tillgå men det går heller inte att öppna hjärnan hur många ggr som helst. T har i princip alla de symptom du räknat upp förutom afasi däremot får han leta efter ord så det blir ju en form av afasi, förändrad verklighetsuppfattning, illamående, yrsel och huvudvärk. Idag fick jag besked om att en av mina kusiner bara 43 år gått bort den 1 april i hjärntumör… han har haft sina lika länge som T. Vi vet att de tumörer T har kvar i bak växer och ny MR 29/4 en lördag en dag innan T fick sin diagnos för 4 år sen. 😢

    SvaraRadera
  2. Sanniz14 april 2023 kl. 15:28

    ❤️

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Bild
  Ursäkta språket, men detta är ta mig f-n helt osannolikt!! Hur mycket elände kan man råka ut för egentligen? Igår var jag med Teo på återbesök hos veterinären. Ultraljud på lever och galla gjordes och analyserades av två veterinärer och resultatet blev nedslående, tyvärr. Gallan är i så dåligt skick att operation är nödvändig. Denna operation innebär lång eftervård på djursjukhus. Men tanke på övriga problem och åkommor; hjärtfel, artros i höfter, kronisk luftrörskatarr och behov av tandoperation, har jag fattat det tunga beslutet att inte utsätta min gamla pälskling för allt detta, utan istället vara tacksam för elva friska år och låta honom somna in. Det skär i hela hjärtat att förlora honom också nu efter allt som hänt, men det skulle göra ännu ondare i hjärtat att hålla liv i en sjuk, gammal hund av egoistiska skäl. Veterinären ringer mig i morgon och då får vi planera in ett sista besök.  Idag var det dags för mammas begravning kl 15. Tung dag såklart. Men innan vi hann så långt
Läs mer

Tack för allt, min fina pälskling

Bild
  I går förmiddag fick älskade Teo somna in på djursjukhuset här. Allt gick lugnt och fint tillväga och jag hade underbart stöd av min syster. Sorgen är enorm, men jag känner att jag fattat rätt beslut.  Nu är det oerhört tomt här hemma och mina vardagsrutiner är satta ur spel igen! Jag hade precis börjat komma in i en ny vardag utan Lasse. Nu är hela min lilla familj borta på mindre än sex månader. Det går knappt att ta in allt som hänt sista halvåret. Jag tittade på ett av våra bröllopsfoton på hyllan där Lasse och jag står med våra vittnen som var hans pappa och min mamma. Av oss fyra på bilden är det nu bara jag som är i livet.  Tur ändå att jag har så många andra familjer omkring mig. Alla fina barn och barnbarn, syrran och alla goda vänner.  Jag har gråtit många gånger det senaste dygnet när jag gör något som vanligtvis involverat Teo de senaste elva åren.  Men han fick ett bra liv och han fick avsluta det och slippa alla sina krämpor på ett lugnt och värdigt sätt.  Nu ska jag ba
Läs mer

Två blev en

Bild
  Nu står inläggen på kö i mitt huvud och ämnena varierar väldigt så jag väljer att göra flera kortare inlägg än ett enda långt.  Vi hade var sin likadan ring, Lasse och jag. Det var inga förlovningsringar utan dessa ringar köpte vi för längesedan då vi blev erbjudna dem av en vän som i sin tur hade en vän som var silversmed och gjorde unika och annorlunda ringar i begränsad upplaga. Vi gillade ringarna och använde dem så gott som dagligen. Strax innan vi gifte oss lät vi gravera in datumet för vår första date i dem.  När Lasse gick bort satte jag på mig hans ring också. Den var förstås för stor för mitt ringfinger men passade bra på långfingret. Efter bara ett par månader kände jag något som skavde och upptäckte att hans ring hade spruckit!  Ringarna hade en speciell betydelse för mig och efter lite funderande hade jag en idé om hur de skulle leva vidare. Jag tog med dem och gick till en juvelerarbutik. Eftersom ringarna "bara" var av silver vägrade de att ta emot och göra o
Läs mer