Minnen

 Olika minnen dyker upp här så gott som dagligen. Ibland flera gånger per dag. Oftast är det vackra, positiva och roliga minnen. 

Kanske för jag inte tillåter att de mer negativa minnena från Lasses sista månader i livet får ta plats och energi. Det är inte det jag vill minnas utan alla de friska åren och allt det vi har upplevt tillsammans. Allt det jobbiga sjukdomen förde med sig har jag redan ältat och bearbetat till stora delar. 

Här om dagen poppade ett väldigt roligt minne upp och jag kom på mig själv med att skratta högt. Alla ni som kände Lasse vet ju vilken sjuk humor han hade och vi delar säkert många sådana minnen. 

Väldigt många minnen av alla hans dråpliga citat och talesätt dyker upp dagligen och jag kommer på mig själv med att säga dem. "Det löser sig", säger barnen och jag ofta och sen ler vi åt att vi citerar Lasse. "Det går att göra så men det är inte rätt", är ett annat, som jag ibland mumlar för mig själv när något går fel. Eller "Det är kallare idag än ute", som jag fått anledning att säga rätt många gånger under mars med tanke på vädret. För att ta bara några exempel. 

Men även från den allra sista tiden finns det faktiskt en del positiva minnen. Som en kväll, bara dagar innan han somnade in. Lasse låg i sin säng och jag satt i fåtöljen bredvid som vanligt. Vi höll varann i handen och småpratade om allt möjligt. Han kramade min hand och sa: "Vi har det allt rätt bra, gumman!" Jag höll med samtidigt som tårarna steg upp i ögonen. Där låg han, döende, och kunde inte göra mer än att röra fötterna, armarna och huvudet och säger att vi har det bra! Jag vet ingen som hade en så enorm positivitet som han! 

Eller som när en av sönerna med familj kom på besök med yngsta barnbarnet E, som då var två veckor gammal. Jag tog henne i famnen och gick in till Lasse och la henne hos honom i sängen och han blev så glad över att få se henne. Han hade bara någon vecka kvar i livet, men det visste vi ju inte då. Lilla E föddes en månad för tidigt. Hade hon kommit som beräknat hade hon och farfar aldrig fått träffas. Livet är märkligt! 

Utöver ovanstående finns mängder med andra minnen av resor, tillställningar, dråpliga situationer, närhet och kärlek. Det är en skatt att ha så många fina minnen och jag har även många att dela dem med. 

Lasse var en fena på positivt tänkande! Han sjöng, gnolade och visslade ofta. Som en f d kollega skrev så fint på hans facebooksida: "När du jobbade så kom du visslande i korridoren och fick den pissigaste dag att bli helt fantastisk. Du spred så mycket positivitet som smittade av sig."

Här är två av hans favoritlåtar som för evigt kommer att påminna om honom och som numera får mig att skratta och gråta samtidigt.