Vardagspyssel

 Dagen idag har bestått av diverse vardagsfix. Som vanligt är Lasse med i allt jag gör på något sätt. 

På förmiddagen gick jag till affären eftersom skåpen gapade rätt tomma här. Fick syn på en jättefin blomma som skulle passa så bra istället för min halvvissna krasse på balkongen. Funderade en stund på den och hörde inom mig hur Lasse sa: "Men köp den om du vill ha den!". Och då gjorde jag det. 

Prärieklocka

Efter lunch var det meningen att jag skulle vara hundvakt men den lilla hunden råkade få en sträckning under morgonrastningen och behövde vara hemma och vila sig i form. 

Så jag funderade över vad jag skulle hitta på istället och bestämde mig för att ta tag i skräpet som jag lagt i en hög i källarförrådet. Sagt och gjort skred jag till verket och sorterade upp det, lastade in i bilen och körde till återvinningen. Det var inte så mycket som jag trodde och inga tunga grejer. 

Det var längesedan jag var på återvinningen och på vägen dit tänkte jag på när vi skulle flytta från större till mindre senast, Lasse och jag. Det nya förrådet var ungefär en fjärdedel av det vi lämnade och där en större mängd bråte samlats genom åren. Vi hyrde en liten lastbil och den blev helt full! Sen åkte vi till återvinningsstationen och precis då började det hällregna. Vi valde att skratta åt eländet och sprang i regnet mellan de olika containrarna i över en timma. Totalt genomblöta, svettiga och smutsiga åkte vi sen därifrån, befriade från en ansenlig mängde skräp. Vi hade roligt t o m när vi gjorde sådana saker!

Dagens besök där var betydligt lindrigare, bara några kassar småskräp och två trasiga resväskor. 

När jag var klar där åkte jag en liten bit utanför stan för att kolla upp ett område med checkpoints i "Hitta-ut-appen". Det blev lite känslosamt när jag parkerade intill lokalen där vi hade vår bröllopsfest 2011, men jag kunde i alla fall le åt fina minnen. Den första checkpointen var lätt att hitta, men sen blev det värre. Jag promenerade mot den andra men tvekade vid foten av en mycket lång och mycket brant backe. Vid närmare titt på kartan insåg att jag de flesta kontroller låg i ett väldigt kuperat område. Jag tog mig en allvarlig funderare och då hörde jag Lasses röst i huvudet igen: "Men ge dig inte upp där idag när du redan har ont i knät!". Och det hade han ju rätt i, knät, som troligtvis är drabbat av artros, har bråkat en del på sistone och varför göra ont värre liksom? 

Så jag vände tillbaka till bilen och bestämde mig för att återvända när läget är bättre. Istället åkte jag hem och tog itu med pappersarbete. Jag tog fram en ny pärm och ett register till den och började sortera in viktiga papper som ska sparas. 

Hörde nästan hur Lasse fnös åt detta. Han hatade pärmar och sparade inte mer papper än absolut nödvändigt. 

Nu är jag inte den som sparar onödiga saker heller, men jag har en väldigt massa papper som faktiskt behöver sparas ett tag. Mycket av dem handlar om nya avtal jag tecknat nu när jag blivit ensamstående, men också dokument som rör mina kära som gått bort nyligen, gravrättsbrev, bouppteckningspapper och annat. Klappade mig själv på axeln när det var klart. Ordning och reda, bra grejer! 

Sen kollade jag min mail och där i hade jag ett erbjudande om visning på en lägenhet jag sökt för ett tag sedan! Är inte helt säker på den p g a läget men ska i alla fall titta på den på torsdag. 

Sen tyckte jag att jag gjort tillräckligt för idag så jag satte mig och lyssnade på ett sommarprat medan jag virkade lite. 

En rätt vanlig dag i mitt nya liv, således. Mycket att fixa och med Lasse ständigt närvarande. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men det känns inte fel just nu i alla fall. Ibland känns denna något udda kommunikation som en stor trygghet men det är inte alltid jag håller med honom. 

Man blir nog lite knäpp av sånt här, kan jag tänka. Det får vara så, det är ok.