En utflykt till Alingsås

 Kära syster och jag hade pratat om att hitta på något tillsammans. Eftersom vår energi är begränsad efter allt som hänt blir det inga storslagna planer utan vi bestämde oss för en liten tur till grannstaden Alingsås. Så igår förmiddag for vi iväg. 

Vi hittade parkering på torget, nära och bra till allt. Planen var att börja med en lunch men på väg för att leta efter ett bra lunchställe dök en skoaffär upp. De annonserade med rea och 50%. Vi konstaterade att skor kan man aldrig få för mycket av och steg in. 

Nu är ju jag ingen "shoppingmänniska". Jag hatar att shoppa och brukar använda mina skor, kläder och väskor tills de är i ett helt ohjälpligt skick. Först då går jag ut och köper det jag behöver och drar sen snabbt därifrån. Inget tittande på annat här inte! Att bara gå runt och titta är nästan det tråkigaste jag vet. 

Men när vi kom in i nämnda skoaffär hade de skor av båda de märkena som mina fötter blir fullkomligt lyriska av att bära. Skor som kostar mer än jag oftast vill betala, men som å andra sidan håller i flera år. Till halva priset. Min "icke-shopping-personlighet" var ju totalt körd! 

Ut därifrån kom jag med två par helt underbara skor och syster med ett par, som kommer att glädja våra fossingar under lång tid framöver, till mycket bra pris dessutom. Jag gick t o m så långt att jag genast tog på mig det ena paret och slängde mina gamla, älskade skor, av det ena bra märket i närmaste papperskorg. De var både smutsiga, fula och hade hängt med väldigt, väldigt länge.  

Strax därpå hittade vi ett lunchställe som serverade jättegod kyckling med potatisgratäng, som vi glatt mumsade i oss, innan vi strosade vidare. 

Alingsås har helt underbara, välskötta trähus. Det är en fröjd för ögat att promenera där. Och massor av små mysiga butiker som inte hör till de stora kedjorna som finns överallt annars. Dessutom var det rea nästan överallt. Massor av rea! 

I nästa butik hittade jag en kofta av ett slag som jag letat efter sen före midsommar. Så den fick följa med hem. 

Sen drog syrran med mig in i en sportaffär. Hon bor på landet och har hundar och i egenskap av "lantis" och matte behövs det tåliga fritidskläder, så som rejäla koftor, fleecetröjor och annat. Hon hittade ingenting, men jag, som inte gillar att shoppa... ähum...sprang på en helt perfekt jacka till halva priset. Det var bara här om dagen som jag tänkte att jag borde köpa en ny jacka men sköt det åt sidan omgående, då jag faktiskt har en jacka som funkar även om den är lite för tunn och lite för trång. Men den duger liksom. Ändock trillade jag dit på jackan och gick ut från affären med ännu en kasse. 

Sen hittade vi en affär som faktiskt finns här hemma också. Rea där med. Det konstiga var att trots att vår stad är mycket större, var deras affär i Alingsås både större och mer välsorterad än den här hemma. Redan när vi åt lunch hade jag sagt att jag borde köpa några nya t-shirts, då jag har sorterat ut ett antal urblekta och fula. Å andra sidan var det ju ingen brådska alls! Men plötsligt stod jag där med tre snygga t-shirts i näven. Dock kände jag mig osäker på den ena så jag hängde tillbaka den och nöjde mig med att köpa de två andra. 

När vi kom ut därifrån började jag undra vad tusan som hände? Alingsås är uppenbarligen en farlig och försåtlig stad som lurar oskyldiga "anti-shopping-personer" ned i träsket! 

Nu hade jag så många kassar att jag började få kramp i armarna så vi gick till bilen för att lasta av oss. 

Sen tog vi en liten tur till på stan och hittade en jättemysig handelsbod. Den var oändlig! Rum efter rum med fina saker. Nu är ju jag ingen prylmänniska alls och har nyligen gjort mig av med massor av prylar, till stor lättnad, så där hade jag inga problem att avstå. Men jag hittade en gullig bröllopspresent till sensommarens brudpar, så även där shoppade jag. 

Men nej, någon "shopping-människa" är jag inte!

Någon gång händer ju liksom undantaget som bekräftar regeln, tänker jag. 

Och allt jag köpte var sånt som kommer till användning och som jag ändå behövt köpa förr eller senare. 

Dock är jag fortfarande i chocktillstånd. Jag vet faktiskt inte om det någonsin hänt att jag shoppat så mycket vid ett och samma tillfälle förut? Jag tror inte det. Jo, möjligen de gånger jag åkte till Ullared när barnen var små, men då shoppade jag till dem, inte till mig. 

En fika på ett av stans anrika gamla kaféer hann vi också med innan vi drog hemåt. Smarrig värre och fruktansvärt onyttigt, men gott. 

Men vilken dag! Så oväntat och sjukt roligt! 

Dock vill jag bestämt hävda att jag fortfarande inte gillar att shoppa!