Två blev en

 Nu står inläggen på kö i mitt huvud och ämnena varierar väldigt så jag väljer att göra flera kortare inlägg än ett enda långt. 

Vi hade var sin likadan ring, Lasse och jag. Det var inga förlovningsringar utan dessa ringar köpte vi för längesedan då vi blev erbjudna dem av en vän som i sin tur hade en vän som var silversmed och gjorde unika och annorlunda ringar i begränsad upplaga. Vi gillade ringarna och använde dem så gott som dagligen. Strax innan vi gifte oss lät vi gravera in datumet för vår första date i dem. 

När Lasse gick bort satte jag på mig hans ring också. Den var förstås för stor för mitt ringfinger men passade bra på långfingret. Efter bara ett par månader kände jag något som skavde och upptäckte att hans ring hade spruckit! 

Ringarna hade en speciell betydelse för mig och efter lite funderande hade jag en idé om hur de skulle leva vidare. Jag tog med dem och gick till en juvelerarbutik. Eftersom ringarna "bara" var av silver vägrade de att ta emot och göra om dem. Lite missmodigt gick jag vidare men tänkte att en "second opinion" inte skulle skada så jag besökte en annan butik. 

Efter ett samtal till deras guld- och silversmed fick jag beskedet att de åtog sig arbetet och jag fick ett prisförslag som var helt acceptabelt. 

Sen tog det sin tid. Det var en specialbeställning och jag väntade tålmodigt. I måndags fick jag ett sms att ringen, för nu hade de båda ringarna blivit en, fanns att hämta i butiken. 

Jag skulle ändå ge mig ut på stan så med spänning gick jag till butiken. Lite orolig att jag inte alls skulle gilla den, men ändå förhoppningsfull. 

Och jag blev helnöjd! Nu är båda våra ringar, som hade stor betydelse för oss, omgjorda till en enda, helt annan ring. 

En evighetssymbol. För den här kärleken dör inte även om en av oss tyvärr gjorde det. Det vi hade var "a match made in heaven" och till himlen fortsätter den. 

Det känns väldigt fint mitt i sorgen.