Barnbarn, bearbetning och bostad

 Igår drog jag iväg för att träffa äldste sonen med familj. Mina små barnbarn där är tre och ett år gamla så där går det vilt till. Jag var så välkommen eftersom treåringen just nu leker Bamse. Själv är hon Bamse, pappa är Skalman, mamma Lille Skutt och lillebror är Husmusen. Då fattas det ju en farmor och där kom jag, mycket lägligt. Det var en härlig dag. Förra veckan hälsade jag på min andre son där en underbart underfundig liten 2½-åring bor. Så uppfriskande med barnbarn! Men tröttande för en redan trött farmor också. Slocknade som ett ljus i går kväll, haha. 

Idag på förmiddagen hade jag ett bokat besök hos min kurator. Hon är fantastiskt bra att prata med och visar, i det hon säger, att hon uppfattar mig och det jag uttrycker samt förstår att jag känner som jag gör. Efter dagens besök insåg jag hur mycket jag har förträngt eller snarare lagt åt sidan. Jag brukar inte göra det men det har varit tvunget när den ena sorgen staplats på den andra under ett halvårs tid. 

Men när jag får berätta dyker olika minnen upp om händelser och situationer. Några saker minns jag dock inte alls, inte vad jag kände eller vad jag gjorde just då. De verkar helt försvunna i min överbelastade hjärna. 

Ska man verkligen väcka upp sådant som är glömt, undrar säkert vissa? Ja, det funkar för mig i alla fall. Min erfarenhet sedan långt tidigare är att upplevelser, särskilt traumatiska sådana lever kvar i bakhuvudet om man inte bearbetar dem. Och där ligger de och fullkomligt slukar energi. När jag gick ut från kuratorn kände jag mig tio kg lättare och har sedan varit piggare än vanligt resten av dagen. Bra grej det där med att bearbeta!

På eftermiddagen hade jag visning på en lägenhet jag sökt. Den låg i ett vackert och lugnt område där jag skulle kunna tänka mig att bo. Enda haken var att den låg en trappa upp utan hiss och mitt onda knä är ju inget fan av trappor. Men jag beslöt mig för att titta i alla fall. 

Lägenheten var underbar! I gott skick med fina trägolv i några rum, stort kök och lite mysiga vinklar och vrår, så som det kan vara i äldre hus. Haken blev dock oövervinnligt stor när det visade sig att de skrivit fel i annonsen och att lägenheten låg, inte en trappa upp, utan två! Med tvättstuga i källaren. Tack, men nej tack. 

Dock var det bra att jag tittade för nu har jag mer fått känslan av att jag faktiskt vågar flytta till andra stadsdelar än där jag bor nu. Jag har varit väldigt fastlåst vid den tanken eftersom jag blivit lite av en "trygghetsknarkare" efter allt som hänt. Men nu vågar jag nog vidga mina vyer och faktiskt byta boendemiljö. Jag insåg också att jag nog skulle må väldigt bra av att flytta och att det kommer att bli lättare för mig att gå framåt i en helt annan bostad. Det kände jag starkt idag. 

Så i morgon ska jag på visning igen! Det rör på sig. Lite lagom i alla fall. Å andra sidan har jag ingen brådska allt att flytta. Jag vantrivs ju inte precis här och det känns viktigt att hitta en lägenhet som jag verkligen känner att jag vill ha. 

Eftersom jag inte har någon lämplig bild som illustration till denna text får ni istället njuta av min ena orkidé som blommar om för fullt just nu.