Tänt var det här! :)

Det hände sig för några veckor sedan att jag fick syn på en lampa. Det var en bild på nätet jag fastnade för. Lampan i fråga kunde man göra själv och den var snygg, tyckte jag.
Så jag bestämde mig för att försöka mig på detta projekt.

Så här går det till:
Man tager ett större antal virkade små dukar i valfri kulör. Man kan virka dem själv eller köpa dem på loppis eller rota hemma hos morsan. :) Jag använde mig av alla tre varianterna, för det går åt rätt många små dukar, fler än man kan tro.

När antalet dukar är omfattande blåser man upp en ballong till önskad storlek. Sen börjar den kladdiga delen av jobbet. Med hjälp av tapetklister limmar man fast dukarna på ballongen. De måste limmas lite omlott för att lampan ska hålla ihop sedan. När ballongen är täckt med dukar stryker man ett lager lim över alltihop, knyter fast ett snöre i ballongen och hänger den på tork i ca ett dygn.

När det hela torkat ordentligt gör man hål på ballongen och tar bort den. Till detta använde jag en sticka och petade i hålen i dukarna för att få ballongen att lossna. När den lossnat helt "hällde" jag helt enkelt ut den genom hålet där ballongens knut varit.

Därefter monterar man lamphållare, sladd, kontakt m.m. Om hålet i lampskärmen är för litet går det bra att klippa upp det till rätt storlek. Sen knöt jag fast skärmen i sladden och hängde upp min lampa. Den lyser så fint så! :)

Och jag är mer än nöjd med mitt resultat av första försöket:



Om man inte vill ha en helt rund lampa går det bra att enbart limma dukar på halva ballongen. Då får man en "öppen" lampa. Om man vänder den öppna lampan upp- och ner får man en plafond. Dock har jag inte räknat ut hur man fixar fästet på en sådan ännu. :D
Jag funderar på att blåsa upp en avlång ballong och klistra dukar på toppen av den, så att jag får små lampor till fönstren.

Kul projekt hur som helst... lätt var det och fint blir det. :)

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Bild
  Ursäkta språket, men detta är ta mig f-n helt osannolikt!! Hur mycket elände kan man råka ut för egentligen? Igår var jag med Teo på återbesök hos veterinären. Ultraljud på lever och galla gjordes och analyserades av två veterinärer och resultatet blev nedslående, tyvärr. Gallan är i så dåligt skick att operation är nödvändig. Denna operation innebär lång eftervård på djursjukhus. Men tanke på övriga problem och åkommor; hjärtfel, artros i höfter, kronisk luftrörskatarr och behov av tandoperation, har jag fattat det tunga beslutet att inte utsätta min gamla pälskling för allt detta, utan istället vara tacksam för elva friska år och låta honom somna in. Det skär i hela hjärtat att förlora honom också nu efter allt som hänt, men det skulle göra ännu ondare i hjärtat att hålla liv i en sjuk, gammal hund av egoistiska skäl. Veterinären ringer mig i morgon och då får vi planera in ett sista besök.  Idag var det dags för mammas begravning kl 15. Tung dag såklart. Men innan vi hann så långt
Läs mer

Tack för allt, min fina pälskling

Bild
  I går förmiddag fick älskade Teo somna in på djursjukhuset här. Allt gick lugnt och fint tillväga och jag hade underbart stöd av min syster. Sorgen är enorm, men jag känner att jag fattat rätt beslut.  Nu är det oerhört tomt här hemma och mina vardagsrutiner är satta ur spel igen! Jag hade precis börjat komma in i en ny vardag utan Lasse. Nu är hela min lilla familj borta på mindre än sex månader. Det går knappt att ta in allt som hänt sista halvåret. Jag tittade på ett av våra bröllopsfoton på hyllan där Lasse och jag står med våra vittnen som var hans pappa och min mamma. Av oss fyra på bilden är det nu bara jag som är i livet.  Tur ändå att jag har så många andra familjer omkring mig. Alla fina barn och barnbarn, syrran och alla goda vänner.  Jag har gråtit många gånger det senaste dygnet när jag gör något som vanligtvis involverat Teo de senaste elva åren.  Men han fick ett bra liv och han fick avsluta det och slippa alla sina krämpor på ett lugnt och värdigt sätt.  Nu ska jag ba
Läs mer

Två blev en

Bild
  Nu står inläggen på kö i mitt huvud och ämnena varierar väldigt så jag väljer att göra flera kortare inlägg än ett enda långt.  Vi hade var sin likadan ring, Lasse och jag. Det var inga förlovningsringar utan dessa ringar köpte vi för längesedan då vi blev erbjudna dem av en vän som i sin tur hade en vän som var silversmed och gjorde unika och annorlunda ringar i begränsad upplaga. Vi gillade ringarna och använde dem så gott som dagligen. Strax innan vi gifte oss lät vi gravera in datumet för vår första date i dem.  När Lasse gick bort satte jag på mig hans ring också. Den var förstås för stor för mitt ringfinger men passade bra på långfingret. Efter bara ett par månader kände jag något som skavde och upptäckte att hans ring hade spruckit!  Ringarna hade en speciell betydelse för mig och efter lite funderande hade jag en idé om hur de skulle leva vidare. Jag tog med dem och gick till en juvelerarbutik. Eftersom ringarna "bara" var av silver vägrade de att ta emot och göra o
Läs mer