Jämmer och elände!
Jag är lite dålig på att blogga nu, tycker jag. :)
Det blir så då och då. Jag vill gärna skriva positiva och roliga saker eller sådant som engagerar. När jag själv känner mig lite "off" och oengagerad blir det därför inte mycket skrivet. För hur kul är det att läsa en massa gnäll? *S*
Men nu tänker jag i alla fall gnälla lite, för även om det finns så mycket positivt i min tillvaro är det värken som har övertaget just nu, tyvärr.
Det är höst och blir allt kallare. Efter en ljuvlig sommar med massor av värme då jag mått riktigt bra, slår kylan till värre än någonsin i min kropp.
Tandvärk i hela kroppen, kan det beskrivas som. Eller svår träningsvärk som aldrig går över. Varje steg gör ont, varje gång jag använder händerna blir jag påmind om den eländes sjukdomen. Den här veckan har varit synnerligen besvärlig, måste jag säga. Stundtals har gråten varit nära, stundtals har jag kommit på mig själv med att hålla andan för att det gör så j ä v l a ont. Det är skit! Svårt att tänka positivt då, måste jag säga.
Samtidigt kan jag inte bara sitta där och ha ont. Jag gör det jag kan och orkar men med värken är det dubbel ansträngning. Bara en sån sak som att klä på sig! Det tar tid och är plågsamt. Vet ni hur ont en enda liten söm kan göra? Eller ett pyttelitet veck på en strumpa eller lite för hård resår i trosorna? Borsta håret är en kamp när armarna har mjölksyra redan innan jag börjat.
Mitt positiva tänkande är just nu nere på den nivån att tankarna går i banor som "det kunde varit värre" och "jag dör i alla fall inte av det".
Ja, det var mitt gnäll för dagen! Vad vill du gnälla om? :D Var så god och gnäll tillbaka i kommentarsfältet nedan. ;)
Det blir så då och då. Jag vill gärna skriva positiva och roliga saker eller sådant som engagerar. När jag själv känner mig lite "off" och oengagerad blir det därför inte mycket skrivet. För hur kul är det att läsa en massa gnäll? *S*
Men nu tänker jag i alla fall gnälla lite, för även om det finns så mycket positivt i min tillvaro är det värken som har övertaget just nu, tyvärr.
Det är höst och blir allt kallare. Efter en ljuvlig sommar med massor av värme då jag mått riktigt bra, slår kylan till värre än någonsin i min kropp.
Tandvärk i hela kroppen, kan det beskrivas som. Eller svår träningsvärk som aldrig går över. Varje steg gör ont, varje gång jag använder händerna blir jag påmind om den eländes sjukdomen. Den här veckan har varit synnerligen besvärlig, måste jag säga. Stundtals har gråten varit nära, stundtals har jag kommit på mig själv med att hålla andan för att det gör så j ä v l a ont. Det är skit! Svårt att tänka positivt då, måste jag säga.
Samtidigt kan jag inte bara sitta där och ha ont. Jag gör det jag kan och orkar men med värken är det dubbel ansträngning. Bara en sån sak som att klä på sig! Det tar tid och är plågsamt. Vet ni hur ont en enda liten söm kan göra? Eller ett pyttelitet veck på en strumpa eller lite för hård resår i trosorna? Borsta håret är en kamp när armarna har mjölksyra redan innan jag börjat.
Mitt positiva tänkande är just nu nere på den nivån att tankarna går i banor som "det kunde varit värre" och "jag dör i alla fall inte av det".
Ja, det var mitt gnäll för dagen! Vad vill du gnälla om? :D Var så god och gnäll tillbaka i kommentarsfältet nedan. ;)
Kommentarer
Skicka en kommentar