Egalias egenheter

Ja, årets jul har verkligen varit strålande! :) I vanlig ordning träffade vi alla våra barn dagen före julafton. Med respektive och barnbarn är vi nu 20 stycken. Dock var det "bara" 19 som skulle sitta och äta för minsta barnbarnet äter bara sin mammas mat än så länge.  Det blev fullt hus här, som ni förstår och matlogistiken var noga planerad för att allt skulle vara klart ungefär samtidigt.  Till "förrätt" blev det lite småplock av ostar, nötter och ölkorv. Mer mingelmat än förrätt kanske.  Varmrätten bestod av helstekt fläskfilé med timjan som huvudkrydda samt kycklingrullar med färskost med vitlök och örter samt salvia. Till det serverades potatisgratäng till alla utom mig som fick rättikagratäng istället. Och så ost- och broccolibiffar till gängets vegetarian.  Det är en utmaning att laga mat till så många. Det tog tid. Jag stod i köket i sex timmar, haha. Men det är så sjukt roligt!! Och jag är så glad att jag orkar. Fantastisk känsla!  Efter jul...

Alltså, jag är inte mycket för konspirationsteorier. Tycker inte det är min grej. Anser mig vara hyfsat realistisk.  Men de senaste månaderna har jag läst mycket och hittat mycket skumma grejer inom vissa områden, flera områden.  Låt mig ta tre exempel: Vården och mediciner Jag är uppvuxen på den tiden då doktorns ord var "lag". Man kunde lita på vården förr. Och det borde man självklart kunna idag också! Men se, nu har stora ekonomiska intressen smugit sig in.  Naturligtvis finns det mediciner som är absolut nödvändiga i många olika situationer. Men i många andra situationer kan man verkligen undra? Här vill jag ta statiner som exempel. Statiner är kolesterolsänkande medicin. Vi har, sedan flera år tillbaka, fått lära oss att högt kolesterol är farligt. Punkt.  Men när man börjar titta närmare på saken hittar man mycket att ifrågasätta.  För det första finns det olika kolesterolvärden. LDL, HDL, triglycerider. De olika värdena står för olika saker. ...

I förra veckan hade jag telefonkontakt med min diabetessköterska. Det var "fågelholksvarning" på det samtalet.  Hon började med att fråga hur jag mår och jag svarade att jag mår fint.  Sen fortsatte hon med att redovisa mitt senaste provsvar på långtidssocker som jag tagit veckan före.  Hon var alldeles till sig och sprudlande glad. Värdet hade sjunkit från 93 till 53 under de två månader som gått sen jag fick diagnosen och ändrade kost.  Tjejen var helt överväldigad och berömde mig stort. Kul! :) Sen frågade hon om mina andra blodsockervärden; fastande, före måltid och efter måltid, som jag mäter själv och jag räknade upp en mängd olika värden från de senaste månaderna. Inte ett enda värde har varit över normalnivå.  Hon överöste mig med superlativer och kvittrade som en hel flock lärkor i telefonen.  Därefter frågar hon hur mycket diabetesmedicin jag äter. När jag svarade att jag inte äter den över huvud taget så säger människan: "Men jag tycker ...

Jo, mitt gående och mitt mående går bara framåt. Det är härligt! Jag går promenad med hunden varje dag. Minst en timma. Vid den här årstiden är det normalt för mig att vara helt slut bara av att ta på mig ytterkläder för att sen släpa mig igenom promenaden. Nu klär jag mig utan problem och traskar raskt och glatt på. Det är så väldigt mycket roligare! :) Det tycker hunden också. :D Under den senaste månaden har vädret gått från brittsommar till höst och sen till vinter. Och därifrån till höst igen. Det har varit soligt, plusgrader, minusgrader, snö, regn, blåst, vindstilla, högtryck, lågtryck, sol och mulet.  Min kropp brukar reagera värre än den värsta barometer på alla dessa väderomslag. Men nu? Icke! Den går som en klocka och jag med.  Jag har känt av liiiite ökad värk när jag tagit ut svängarna riktigt mycket och gått väldigt mycket längre promenader än vanligt. Men inte ens det har resulterat i svåra smärtor.  Jag är snudd på lyrisk! :D Helgen som gick v...

Detta inlägg kan förmodligen betraktas som skryt i vissas ögon. Det är absolut inte avsikten. Det här handlar om glädje, ren och pur glädje.  Kan du inte känna den glädjen med och för mig, tror jag du ska "byta glasögon" eller låta bli att läsa. ;) Nu är det vinter. Redan november. Så här års är det brukligt att min kropp liksom tacklar av, att orken tryter och smärtan ökar.  Därför vill jag nu berätta om de senaste dagarna i mitt liv. :D Hela den här veckan har jag vaknat runt 04.30. Utom idag, då hade jag sovmorgon till 06.05. :D I går var det rätt kallt väder. Jag klädde mig därefter och tog en rejäl promenad med hunden. Det gick finfint. När vi kom hem tog jag en kortare paus och sen stod städning på schemat.  Städning sker bäst till musik, enligt min mening, så jag satte på en konsert med Andre Rieu som varar i 2½ timma. Ungefär lika lång tid som städningen skulle pågå.  Underbar musik, här är klippet: Ja, och sen städade jag då hela ovan angiv...

Jag har en ny kompis. Har döpt hen till Vampyren eftersom hen gillar blod.  Får inte hen tillräckligt "skriker" hen på mera. Eller ja, visar i sin lilla display att hen är missnöjd.  Men Vampyren är snäll också och mäter mitt blodsocker när jag vill det.  Vi umgås ca en gång i veckan, blodsockermätaren Vampyren och jag. Jag sköter mig efter bästa förmåga och får då en bock i displayen av Vampyren. Hittills har Vampyren inte blivit sur på ett enda av mina blodsockervärden utan godkänt alla. Fast några gånger har hen krävt mera blod innan hen vill lämna ifrån sig några värden.  Igår blev maken nyfiken på sitt blodsocker så Vampyren fick lite av hans blod och visade glatt en bock, så det var godkänt.  Förutom dessa goda resultat av min kostomläggning har jag gått ned 3,5 kg så här långt. Det är inte så viktigt för mig, mer för min doktor verkar det som, men det känns bra ändå.  Jag har blivit mycket piggare också. Har mer uthållighet, mindre muskelvärk...

Jag fullkomligt älskar undulater! Men nu har vi inga här. Vi hade tre av sex stycken kvar. Så dog finaste Kerstin i slutet av sommaren. Från att ha flugit och varit pigg och samma ragata som alltid, låg hon plötsligt död i buren en morgon. Stor saknad.  Magnus och Astrid, de sista två som var kvar hade då omåttligt tråkigt tillsammans. Och Astrid var påverkad, som jag då trodde, av en kraftig ruggning och tämligen tilltufsad.  Efter moget övervägande kontaktade jag min vän J, som är den mest fågelkunniga människa jag vet och frågade om hon kunde tänka sig att ta sig an våra två fåglar och hon sa ja till detta.  På vägen till J, som bor några mil bort, blev Astrid sämre än någonsin. Det är ett vanligt fenomen hos små undulater, att om de är sjuka bryter det ut på allvar vid miljöombyte. Och lilla, fina Astrid dog några dagar senare.  Magnus, den av våra fåglar som jag trodde hade sämst förutsättningar att leva länge, bor nu hos J och lever livets glada dagar...

Idag har jag varit på vårdcentralen för provtagning. Det gick bra. Vid lunchtid ringde min doktor och följande konversation utspann sig:  (De världen jag anger inom parentes är värdena som togs för en månad sedan.) L: Hej detta är D på X vårdcentral. J: Hejsan! *glatt* L: Hur mår du? Och hur går det med dina onda fötter och ben? J: Tack, jag mår finfint och ben och fötter är bättre. *glad* L: Ja, du har ju varit här och tagit prover i morse och det är därför jag ringer. Ditt kolesterolvärde är ännu högre än vid förra mätningen.  J: Jaha, ja det kan jag tänka mig.  Han undrade inte varför jag kunde tänka mig det utan fortsatte: L: Äter du den kolesterolsänkande medicinen jag skrev ut? J: Nej! *bestämt* L: *försiktigt* Får jag lov att fråga varför? J: Jo, jag har läst mycket om den och de biverkningarna är verkligen inte något jag behöver och sen är jag tveksam till nyttan med den när det råder så delade meningar om detta. *vänligt* L: Me...

Igår skrev jag ett inlägg i en grupp på facebook, som jag fick mycket positiv respons på. Trevligt! :) Så jag lägger ut inlägget även här i min blogg eftersom jag har några vänner som funderar på att börja med LCHF.  För dig som är helt novis på kosten i fråga rekommenderar jag kostdoktorn.se Mina tankar om att börja med lchf Jag började med lchf 2008. De två senaste åren har jag dock slarvat grymt med typ-2-diabetes som följd. Men nu är jag på banan igen.  Vet att många blir frustrerade av att inget händer de första veckorna (även om det händer mycket för många andra), så detta inlägg är till er. Vill dela med mig av mina erfarenheter genom åren. Vad beror det på att alla inte får superfantastiska resultat omgående? Och vad ska man tänka på? Hur lång tid har det tagit för dig att äta dig till den du är idag? Ge din kropp tid. Om du provat många olika metoder för att gå ned i vikt, jojo-bantat osv. har du en otrygg kropp. Den kan behöva övertygas i flera månader i...

Oj, vad det var längesedan jag bloggade nu! Tillvaron har rusat på i rasande fart, så då blir det så.  För drygt två veckor sedan var jag hos läkaren. Jag är inte den som springer ner dörrarna på vårdcentralen precis, så det var längesedan sist.  Jag sökte läkare p g a att jag haft ovanligt ont i fötterna senaste halvåret. Denna gång fick jag träffa en, för mig, ny läkare. Besöket började bra. Han hade läst min journal.  Sen gick det lite sämre. Jag fick berätta om mina fotsmärtor och han undersökte fötterna. Sen hävdade han att jag troligen hade en sjukdom som varken symptom eller undersökning visade några som helst tecken på.  Jag fann detta föga förtroendeingivande och rätt irriterande. Då skulle han ta mitt blodtryck. Det var förstås för högt i det läget! Doktorn skrev genast ut blodtryckssänkande medicin och ordinerade därefter ytterligare två blodtryckskontroller med några dagars mellanrum.  Sen kollade han i min journal igen och konstaterade att ja...

I veckan har jag flera gånger sett en bild delas på Facebook, en bild på en död liten flicka som ligger i en blodpöl. Bilden har en text som beskriver att den lilla flickan dödats av muslimer p g a att hon och hennes familj är kristna. Vem som skrivit texten från början är oklart, men jag har sett bilden och texten delas flera gånger från en sida som tillhör en man med helt klart rasistiska och islamofoba synpunkter. Om man googlar bilden… och det borde man göra innan man delar, får man fram två olika scenarion. Det mest förekommande är att bilden föreställer ett litet barn som dött i en trafikolycka i något spansktalande land. Det andra är att den handlar om en liten flicka i Dominikanska republiken, som mördats och där föräldrarna var huvudmisstänkta. Bilden är från 2008. Ingenstans, hur man än letar, hittar man något om att bilden handlar om en konflikt mellan kristna och muslimer. Texten är således ett totalt fantasifoster av någon islamofob som vill lägga mer brän...

I onsdags flyttade våra två kvarvarande undulater, Astrid och Magnus, hemifrån.  De bor numera hos en god vän som är stor fågelentusiast och enormt kunnig. Hon är faktiskt den enda jag kunde tänka mig att omplacera fåglarna till och hon sa ja till att ta emot dem. Det är vi tacksamma för.  Orsakerna till omplaceringen är flera. Men den största är att de två som var kvar hade sååå tråkigt! De har varit vana vid en större flock och flera kompisar att flyga med och nu när de bara var två kvar blev de liksom sittande och såg uttråkade ut.  En annan bidragande orsak var att jag varje dag fått rulla buren in i vårt sovrum på morgonen och ut därifrån igen på kvällen för att de skulle få flyga fritt. Eftersom min kropp blivit allt sämre de senaste åren har detta blivit en allt större påfrestning samt att burstädningen blivit som ett gympapass.  Så nu har de alltså flyttat. Tyvärr blev Astrid sjuk på kuppen. Miljöombyte kan lätt utlösa sjukdom hos dessa små fåglar. Men ...

I förrgår morse låg vår undulat Kerstin död på botten av buren.  Dagen innan hade hon flugit, kvittrat och varit i full gång som hon brukade, men nu låg hon där, alldeles död. Det var mycket oväntat.  Jag trodde hon skulle leva längst av dem alla.  Kerstin var en stor personlighet. Hon var en mycket bestämd dam. Hade hon fått smak för någon godbit var det ingen idé att någon annan i flocken försökte närma sig den. Då åkte de på däng så de trillade av pinnen pronto! Hon lät sig nådigt matas och flirtas med av sin ständige beundrare Magnus, som älskade henne villkorslöst och helhjärtat. Hon var så vacker.  Kerstin var något av en marodör. Sen vi flyttade till nuvarande bostad fick fåglarna flyga fritt i vårt sovrum på dagarna. Till en början hängde jag upp gardiner i fönstren. Kerstin roade sig med att härja på gardinstången och bita sönder gardinerna upptill. Det tog några månader per gardin men till sist såg hon nöjt på när gardinlängden singlade ned på golv...

När vi skaffade hund igen, för fyra år sedan, hyste jag en förhoppning om att åter kunna köra agility.  Det visade sig snart vara en mycket fåfäng förhoppning eftersom min kropp inte duger till sådan fysisk aktivitet numera. Jag orkar inte åka på kurser, stå ute i alla väder och träna, träna, träna så mycket som behövs för att göra hunden till en bra agilityhund.  Så jag började prova andra former av hundträning, utöver den vanliga vardagslydnaden förstås. Vi har gjort konster, gömt godis, provat rallylydnad och nosework. Trevliga aktiviteter alltihop.  I början av rallylydnaden var jag helt inne på att tävla, men med tiden har jag fått inse att inte heller det funkar. Hur roligt det än är att tävla innebär det resor, tidiga morgnar och stress och det kostar för mycket numera.  Teo har hela tiden hängt med på allt och varit glad och nöjd och mycket duktig. Det är bara det att jag inte varit riktigt road... det har liksom bara känts lite halvkul. Mitt hjärta ...