Det går bra nu. :)

Detta inlägg kan förmodligen betraktas som skryt i vissas ögon. Det är absolut inte avsikten. Det här handlar om glädje, ren och pur glädje. 
Kan du inte känna den glädjen med och för mig, tror jag du ska "byta glasögon" eller låta bli att läsa. ;)

Nu är det vinter. Redan november. Så här års är det brukligt att min kropp liksom tacklar av, att orken tryter och smärtan ökar. 

Därför vill jag nu berätta om de senaste dagarna i mitt liv. :D

Hela den här veckan har jag vaknat runt 04.30. Utom idag, då hade jag sovmorgon till 06.05. :D

I går var det rätt kallt väder. Jag klädde mig därefter och tog en rejäl promenad med hunden. Det gick finfint. När vi kom hem tog jag en kortare paus och sen stod städning på schemat. 
Städning sker bäst till musik, enligt min mening, så jag satte på en konsert med Andre Rieu som varar i 2½ timma. Ungefär lika lång tid som städningen skulle pågå. 
Underbar musik, här är klippet:




Ja, och sen städade jag då hela ovan angivna tid. Putsade och fejade, dammsög och torkade golv. Vet ni förresten hur bra det går att skura spisen till "An der schönen blauen Donau"? Kan rekommenderas. 

I vanliga fall hade jag säckat ihop efter denna prestation. Men icke! :D Efter lite mat och vila, bäddade jag i gästrummet till helgens gäster och fixade käk till maken samt tog en dusch. 

I vanliga fall hade jag varit "död" på fredagen (idag alltså). Istället sov jag faktiskt "ända" till 06.05
Under natten kom snö, väderomslag alltså. I vanliga fall hade min kropp klappat ihop av detta väderomslag. 

Inte då! :D Efter en god natts sömn var jag pigg som en mört. Så jag startade dagen med att klä på mig och gå ut och utfodra utefåglarna. (Måste ju mata några fåglar nu när jag inte har några inomhus.) 
Sen satte jag igång att baka bröd. Provade ett nytt lchf-bröd som absolut var ätbart och gott. 
Efter det plockade jag disk och röjde av lite som jag missat under gårdagen.
Före frukost...

Därpå följde en timmas promenad i snöväder. Inte en muskel protesterade. Jag gick nästan fortare än vad hunden hann med, till hans förvåning. 
Snövädret, som jag hade svurit ve och förbannelse över i vanliga fall, var uppiggande och jag drabbades av längtan att åka slalom. Förmodligen fick jag hybris och sen insåg jag att detta var överkurs, haha. 

Kunde gått mycket längre, men behövde komma hem för kl 13 var det dags för veckans shopping med mor och syster. 

Väl hemkommen käkade jag en god lunch, bestående av köttfärs, ost, paprika, kryddor och fett! :D 
Sen blev det handling. 
Hem efter avslutade inköp, lastade in maten och fixade lite till här hemma.
Maken, som kommit från jobbet, hade säckat ihop i fåtöljen och funderade allvarligt på att börja äta samma kost som mig, men backade på att skippa bröd och potatis. :D

Han undrar dock vad jag går på!

För inte längesedan alls, hade de två senaste dagarna varit en total omöjlighet. För inte längesedan alls hade jag säckat ihop vid blotta tanken.

För inte längesedan alls funderade jag bekymrat på hur jag skulle klara den kommande vintern. Jag hade allvarliga funderingar på att ansöka om färdtjänst, rollator och permobil. 

Nu har jag fullkomligt idiotiska fantasier om att börja springa! Fast fantasierna är rätt kul. Och nej, jag kommer inte att överdriva. :D

LCHF passar mig som handen i handsken. Och jag vet att det finns en massa kritik och invändningar mot kosten. Massor av "men, men" och missuppfattningar, fördomar, avundsjuka och tveksamheter. 

Men det skiter jag i! Det är inte mitt jobb att upplysa folk, även om jag gärna svarar på frågor som kommer.

Och minus 3,5 kg, 9 cm i midjemått och perfekta blodsockervärden trots typ2-diabetes utan medicin, säger en hel del...

Jag mår bra. Oförskämt bra. Och det är guld värt. :)

Nästa helg är vi bjudna på fest. I vanliga fall hade en fest i november varit en omöjlighet. Men jag är taggad. Fest! Wohoo! :D

Lev väl! <3







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Helt sanslöst!

Vila i frid, lilla fina mamma

Min vardag