Totalförvirrad!
I förra veckan hade jag telefonkontakt med min diabetessköterska. Det var "fågelholksvarning" på det samtalet.
Hon började med att fråga hur jag mår och jag svarade att jag mår fint.
Sen fortsatte hon med att redovisa mitt senaste provsvar på långtidssocker som jag tagit veckan före.
Hon var alldeles till sig och sprudlande glad. Värdet hade sjunkit från 93 till 53 under de två månader som gått sen jag fick diagnosen och ändrade kost.
Tjejen var helt överväldigad och berömde mig stort. Kul! :)
Sen frågade hon om mina andra blodsockervärden; fastande, före måltid och efter måltid, som jag mäter själv och jag räknade upp en mängd olika värden från de senaste månaderna. Inte ett enda värde har varit över normalnivå.
Hon överöste mig med superlativer och kvittrade som en hel flock lärkor i telefonen.
Därefter frågar hon hur mycket diabetesmedicin jag äter. När jag svarade att jag inte äter den över huvud taget så säger människan: "Men jag tycker nog att du ska äta en tablett om dagen i alla fall"!!
Jag har alltså sänkt mitt långtidssocker mer än någon av hennes andra patienter någonsin gjort (enligt hennes egen utsago) och inte haft ett enda förhöjt blodsockervärde på två månader och ändå ska jag äta medicin?
"Varför?", frågade jag genast och fick några väldigt luddiga svar om "för säkerhets skull" och "för att stärka upp lite extra" och "det kan vara bra på sikt".
Det var där jag blev fågelholk.
Att ta Metformin, som diabetestabletterna heter, i förebyggande syfte är ungefär lika verksamt som att äta en huvudvärkstablett på en onsdag för att man kanske får huvudvärk på fredagen. Eller som att käka antibiotika i förväg ifall man nu skulle råka ut för en bakterieinfektion, typ...
Jag sa att jag inte kände mig särskilt motiverad att börja käka medicin med så bra värden men tillade att jag lovade att tänka på saken, mest för att hålla henne lugn.
Sen frågade jag hur ofta hon tyckte jag behövde mäta mitt blodsocker och hon svarade att det behövde jag inte göra ofta alls nu när mina värden låg så bra. Nähä!?
Så jag behöver inte kolla mina världen så noga, trots att jag ligger i en riskzon, men äta medicin mot förhöjt blodsocker, som jag inte har i nuläget, det ska jag?
Jag var förundrad över detta samtal i flera dagar efteråt.
Vården är en konstig planet! :D
Hon började med att fråga hur jag mår och jag svarade att jag mår fint.
Sen fortsatte hon med att redovisa mitt senaste provsvar på långtidssocker som jag tagit veckan före.
Hon var alldeles till sig och sprudlande glad. Värdet hade sjunkit från 93 till 53 under de två månader som gått sen jag fick diagnosen och ändrade kost.
Tjejen var helt överväldigad och berömde mig stort. Kul! :)
Sen frågade hon om mina andra blodsockervärden; fastande, före måltid och efter måltid, som jag mäter själv och jag räknade upp en mängd olika värden från de senaste månaderna. Inte ett enda värde har varit över normalnivå.
Hon överöste mig med superlativer och kvittrade som en hel flock lärkor i telefonen.
Därefter frågar hon hur mycket diabetesmedicin jag äter. När jag svarade att jag inte äter den över huvud taget så säger människan: "Men jag tycker nog att du ska äta en tablett om dagen i alla fall"!!
Jag har alltså sänkt mitt långtidssocker mer än någon av hennes andra patienter någonsin gjort (enligt hennes egen utsago) och inte haft ett enda förhöjt blodsockervärde på två månader och ändå ska jag äta medicin?
"Varför?", frågade jag genast och fick några väldigt luddiga svar om "för säkerhets skull" och "för att stärka upp lite extra" och "det kan vara bra på sikt".
Det var där jag blev fågelholk.
Att ta Metformin, som diabetestabletterna heter, i förebyggande syfte är ungefär lika verksamt som att äta en huvudvärkstablett på en onsdag för att man kanske får huvudvärk på fredagen. Eller som att käka antibiotika i förväg ifall man nu skulle råka ut för en bakterieinfektion, typ...
Jag sa att jag inte kände mig särskilt motiverad att börja käka medicin med så bra värden men tillade att jag lovade att tänka på saken, mest för att hålla henne lugn.
Sen frågade jag hur ofta hon tyckte jag behövde mäta mitt blodsocker och hon svarade att det behövde jag inte göra ofta alls nu när mina värden låg så bra. Nähä!?
Så jag behöver inte kolla mina världen så noga, trots att jag ligger i en riskzon, men äta medicin mot förhöjt blodsocker, som jag inte har i nuläget, det ska jag?
Jag var förundrad över detta samtal i flera dagar efteråt.
Vården är en konstig planet! :D
Kommentarer
Skicka en kommentar