Egalias egenheter

Jag vill börja med att be om ursäkt. Det här inlägget handlar om linedance. IGEN! :D Men det handlar även om hälsa, välmående och livsglädje.  Igår gick och dansade jag 13 717 steg! Det är säkert en fis i havet för många av er, men för mig är det mycket. För mig är det "wow-känsla". Nu är inte min stegräknare något jag tittar på dagligdags eller är beroende av, men ibland är det kul att kolla.  En och en halv timmas promenad med hunden på förmiddagen och sen två timmars dans på kvällen åstadkom dessa steg.  Med tanke på i vilket skick jag var för bara tre år sedan har jag fortfarande svårt att förstå att jag orkar så mycket som jag gör idag. Därför får jag glädjefnatt av och till och då skriver jag ett blogginlägg om det.  Då tillbringade jag det mesta av min vakna tid i en fåtölj, under en filt. Periodvis fick maken  hjälpa mig på med kläderna innan han gick till jobbet på morgonen. Att städa hemmet tog minst tre dagar i anspråk, t ex. Det var så illa att vården erb

Motionera och träna är ju bra, det vet vi alla.  Men hur mycket krav, stress och dåligt samvete skapar inte vetskapen om att "jo, jag borde motionera mera" när vi inte orkar? Och krav, stress och dåligt samvete har vi nog av ändå i vår hektiska vardag.  Jag tänker inte skriva om alla fysiska och psykiska fördelar med motion för det har ni säkert hört till leda.  Det är så mycket vi tycker att vi borde i livet, inte bara motionera mera utan äta bättre, umgås mer med nära och kära, leka mer med barn och barnbarn, städa mera, ta hand om andra, förverkliga oss själva och mycket annat.  Låt oss konstatera att ingen av oss är en robot och att vi faktiskt gör så gott vi kan utifrån rådande förutsättningar.  När det gäller motion, som just det här blogginlägget handlar om, tror jag att jag efter många års stress och vånda äntligen fattat grejen. :D Jag är inte uppvuxen i en sportig familj. Vi besökte biblioteket mycket oftare än vi motionerade. Ibland följde jag med mamma p

Som jag tidigare berättat lider jag av hjärntrötthet. Mina symtom har varit koncentrationssvårigheter, ljudkänslighet, trötthet, nedsatt minnesförmåga, inlärningssvårigheter m.m.  Jag har blivit mycket bättre på senare år, men minnet är lite si och så och koncentrations- och inlärningssvårigheterna finns där i viss mån fortfarande, särskilt i vissa situationer. För två veckor sedan fick vi lära oss en ny dans på den ena linedancekursen. Redan från början kände jag att den blir jättekul och särskilt när jag hörde musiken! Men den är väldigt snabb och just när det gäller snabba danser ställer min hjärna till problem. Jag kan helt enkelt inte tänka så fort, haha!  Dansen innehåller dessutom fler vändningar och snurrar än jag är van vid och sånt gör en redan snurrig hjärna ännu snurrigare.  Vi stegade dansen ingående och sen skulle vi dansa den. Det gick inget vidare för min del. Efter två väggar (omgångar) var jag tvungen att ta paus för då började hjärnan koka, tryckte på offkna

Igår steppade vi upp i ottan för att lyfta mot Kreta kl sju på morgonen. Tyvärr jobbade inte sonen i tornet igår så något foto på take off fick vi inte denna gång. Väl uppe i luften fick vi veta att vi hade kraftig medvind så resan gick fort och bra. För en gång skull kom våra väskor nästan först ut på bagagebandet så vi kom snabbt ut från terminalen. Men då fick vi ju sitta i transferbussen och vänta istället å andra sidan. 😄 Blir nog taxi till hotellet på kommande resor för de där transportsträckorna är grymt tråkiga. Till slut kom vi i alla fall fram till hotellet som var transferns första stopp. 👍🏻 Denna gång har vi valt ett ganska litet hotell som ligger en bit ifrån ortens centrum. Har man en gång missat att kolla mer noga var hotellet är beläget och hamnat granne med partygatan gör man inte om det. 😉 Detta hotell känns mycket lugnt vilket vi uppskattar. Lite trafik hörs på avstånd men är inte störande. I övrigt hörs bara hundar som skäller, katter som jamar eller f

Jag kan inte motstå att raljera över vårt trasiga badrum. :D  Som flera av er tidigare vet, har vi ett hål i väggen en bit ovanför badkaret och våtrumstapeten har även släppt i nederkanten på två ställen i duschhörnan.  Vår vanligtvis tillmötesgående och vettiga hyresvärd tycks ha förlorat all sans och balans rörande detta badrum som inte är renoverat på 30 år. 30 år!! Vad är det här för j-a trams? Utrymmet behöver renoveras, det kan t o m ett barn se!  Men inte då! Badrumseländet ska lagas!  När vi flyttade in, för en månad sedan, hade något ljushuvud täckt över hålet i väggen med... håll i er nu... maskeringstejp!! Jag kan inte sluta skratta! :D  Den stackars tejpen gav upp efter en vecka.  Därefter har inget hänt. Men idag hörde en vaktmästare av sig och ville kolla på badrummet igen. Jag skulle ut med hunden så de fick gå in med huvudnyckel. När jag kom hem var hålet ifyllt med något som liknar häftmassa!?!? Och denna grå massa var i sin tur överdragen med en tunn hinna av

På tisdagar och onsdagar dansar jag. Torsdag-måndag pausar jag. :D Nu är det två år sedan jag började dansa linedance efter att ha trott att jag aldrig någonsin skulle kunna dansa något alls mera. Det är fortfarande samma WOW-känsla och lika fantastiskt som när jag började hösten 2017.  Varje gång jag dansar känner jag mig fortfarande lika lycklig. Mitt i någon dans kommer insikten dykande i mig "Oj! Jag dansar ju!".  Jag började att dansa i gruppen på tisdagar. Vi håller till i ett underbart gammalt kulturhus mitt i stan. I början av detta året gick jag även med i ortens linedanceförening och hängde på deras nybörjarkurs, eftersom jag tyckte att en timma i veckan var för lite. :)  Att jag inte gjort detta tidigare beror på att föreningen håller till i precis rakt motsatt ända av stan och vi har ingen bil. Så det blir till att kuska på buss, vilket innebär att jag får gå hemifrån ca en timma innan kursen börjar för att komma fram i tid. Och sen tar det lika lång tid at

Det händer saker här i landet som får mig att känna mig grymt obekväm och ger mig en enormt dålig magkänsla!  Närmare bestämt händer det i Sölvesborg.  De som nu samstyr kommunen kommer med det ena förslaget efter det andra som ger mig kalla kårar. Den offentliga konsten ska censureras, de böcker som tillhandahålls på ortens bibliotek likaså, prideflaggan ska inte få hissas på kommunens flaggstänger, viss kultur ska prioriteras, annan inte, tiggeri ska förbjudas, bidragen till folkbildning ska skäras ned och nu undersöks även möjligheten att vägra ta emot invandrare.  Någon mer än jag som hör varningsklockor ringa här?  Ovanstående har nämligen hänt förr. Det var så det började i Tyskland när Hitler kom till makten. Och, som alla säkert vet, urartade det sen till folkmord och förföljelser av miljontals människor. Jag föddes långt efter andra världskrigets slut, men det låg ändå väldigt nära i tiden för att pratas mycket om både i hem och skola. Kanske har tiden gjort att många