Dansa - pausa

På tisdagar och onsdagar dansar jag. Torsdag-måndag pausar jag. :D

Nu är det två år sedan jag började dansa linedance efter att ha trott att jag aldrig någonsin skulle kunna dansa något alls mera. Det är fortfarande samma WOW-känsla och lika fantastiskt som när jag började hösten 2017. 
Varje gång jag dansar känner jag mig fortfarande lika lycklig. Mitt i någon dans kommer insikten dykande i mig "Oj! Jag dansar ju!". 

Jag började att dansa i gruppen på tisdagar. Vi håller till i ett underbart gammalt kulturhus mitt i stan. I början av detta året gick jag även med i ortens linedanceförening och hängde på deras nybörjarkurs, eftersom jag tyckte att en timma i veckan var för lite. :) 

Att jag inte gjort detta tidigare beror på att föreningen håller till i precis rakt motsatt ända av stan och vi har ingen bil. Så det blir till att kuska på buss, vilket innebär att jag får gå hemifrån ca en timma innan kursen börjar för att komma fram i tid. Och sen tar det lika lång tid att ta sig hem. Bussen tar i och för sig bara femton minuter, men först ska jag gå till hållplatsen och när jag stigit av ska jag gå ytterligare en bra bit för att komma till lokalen. 
Som tur var hittade jag, i början av förra terminen, en "danskompis" att lifta med både dit och hem.

Denna termin, som började innevarande vecka, har jag dock dristat mig till att dansa i två grupper hos linedanceföreningen på onsdagar. Första fortsättningskursen och ytterligare en termin i nybörjargruppen. Så nu dansar jag alltså tre timmar i veckan och det känns inget annat än finfint! Det samma gör inte vännen jag liftar med, så nu blir det buss igen, fast bara på ditvägen. 

Min kropp mår så mycket bättre av dansens rörelser än av de statiska rörelserna i en promenad. Visst promenerar jag nästan varje dag, men om jag går för fort och/eller för långt, orkar jag inte göra något mer den dagen. Och det är ju inte så kul. 

I dansen varierar jag en mängd olika rörelser, mycket mjukare sådana. Ibland dansar vi sakta och håller ut på stegen, ibland dansar vi snabbt med många, små korta steg. Variationen är grejen för min kropp och funkar väldigt bra. 
Enda gången jag får ont är när jag tar i för mycket med höfterna så det behöver jag tänka mera på. 
Jag har en gammal knäskada, men den fixar jag med ett knästöd. Sen har jag en höft som börjat krångla rätt nyligen och den måste jag lära mig att ta mer hänsyn till. Men i linedance går det utmärkt att anpassa sig till vad man orkar och kan, så det är egentligen inget problem om man bara lyssnar på kroppen. :)

Hur som helst mår jag så sjukt bra av att kunna dansa! Det är ren lycka. Kroppen är med på noterna och det enda som kan begränsa mig är min, av utbrändhet, skadade minnesförmåga. Så jag glömmer av vissa danser fortare än ögat ibland, men det får vara så. De flesta kommer jag ju ihåg och jag har så vansinnigt roligt. Och det är ju det viktigaste. :)

På dansen i tisdags var det sjukt varmt, ventilationen i det gamla kulturhuset är lika med noll. Så när vi slutade var vi alla genomblöta av svett. I onsdags hade en grupp dansat före oss och inte var det mycket svalare ute då. Och inne var det varmt, väldigt varmt. Vi dansade rätt intensivt i en timma och sen fortsatte vi en timma till. Kom hem genomblöt av svett och gick raka vägen in i duschen. Kände mig mycket nöjd.
Jag har oerhört svårt att svettas nämligen. Svettas inte ens när jag badar bastu. Det enda som får mig att bli svettig är att dansa, verkar det som. :D Och nu dansar jag. Tre timmar i veckan. Och det är så fantastiskt och så underbart. 

Jag har förstått att folk blir höga av att träna, springa, dansa zumba, bestiga berg eller ägna sig åt extremsporter, t ex. Jag blir hög av att dansa. :D 

Och det är ett väldigt skönt och bra sätt att bli hög på, tycker jag. 

Så tisdagar och onsdagar är veckans höjdpunkter för mig. Men paus-dagarna behövs också. Dansa-pausa. :D