13 717 steg
Jag vill börja med att be om ursäkt. Det här inlägget handlar om linedance. IGEN! :D
Men det handlar även om hälsa, välmående och livsglädje.
Igår gick och dansade jag 13 717 steg! Det är säkert en fis i havet för många av er, men för mig är det mycket. För mig är det "wow-känsla". Nu är inte min stegräknare något jag tittar på dagligdags eller är beroende av, men ibland är det kul att kolla.
En och en halv timmas promenad med hunden på förmiddagen och sen två timmars dans på kvällen åstadkom dessa steg.
Med tanke på i vilket skick jag var för bara tre år sedan har jag fortfarande svårt att förstå att jag orkar så mycket som jag gör idag. Därför får jag glädjefnatt av och till och då skriver jag ett blogginlägg om det.
Då tillbringade jag det mesta av min vakna tid i en fåtölj, under en filt. Periodvis fick maken hjälpa mig på med kläderna innan han gick till jobbet på morgonen. Att städa hemmet tog minst tre dagar i anspråk, t ex. Det var så illa att vården erbjöd mig morfin (vilket jag tackade nej till, men det är en annan historia).
Och idag klarar jag en rejäl promenad och två timmars dans på samma dag! Plus att hålla hemmet hyfsat rent, handla och laga middag. :D Hur jag hittade vägen dit är också en annan historia, men detta är stort hur som helst.
Vi har så kul på dansen! Och att ha roligt är viktigt för att må bra. Ibland går det som en dans, bokstavligt talat! :D Ibland blir det tokigt och det kan man bjuda på och skratta åt sig själv. Ibland gör t o m instruktörerna fel och de bjuder på sig själva de också. Var och en gör så gott den kan och alla är duktiga på sitt sätt och utifrån sin förmåga. Det är en prestigelös och skön stämning.
Igår gick det lite halvdant för min del. Jag kände mig stundtals ofokuserad p g a eftermiddagens strul med kära mor, 96. En gång höll jag t o m på att sätta krokben för mig själv, haha. Men dansade gjorde jag och det är ok att det inte alltid funkar fullt ut. Vem är perfekt liksom? Och vad tusan, jag dansar ju!! Det är mer än jag någonsin trodde jag skulle göra igen.
Det är p g a ovanstående som jag skriver inlägg efter inlägg om dans. För jag blir fortfarande, efter 2½ år, helt lyrisk över att jag över huvud taget dansar. Och den som fick mig att prova linedance, den där dagen när jag började må så bra att jag ens övervägde att börja dansa igen, är min kära vän Maria, mångårig linedansare och instruktör som på nåt vis nött in detta med linedance i min hjärna. :D Stort tack till dig, finaste! Och lika stort tack till de som är "mina" instruktörer idag och till alla andra trevliga människor jag träffat genom linedancen. <3
Livet leker igen och nu får/kan jag vara med. Love it!
På söndag är det motionsdans. Wohoo! :D
Men det handlar även om hälsa, välmående och livsglädje.
Igår gick och dansade jag 13 717 steg! Det är säkert en fis i havet för många av er, men för mig är det mycket. För mig är det "wow-känsla". Nu är inte min stegräknare något jag tittar på dagligdags eller är beroende av, men ibland är det kul att kolla.
En och en halv timmas promenad med hunden på förmiddagen och sen två timmars dans på kvällen åstadkom dessa steg.
Med tanke på i vilket skick jag var för bara tre år sedan har jag fortfarande svårt att förstå att jag orkar så mycket som jag gör idag. Därför får jag glädjefnatt av och till och då skriver jag ett blogginlägg om det.
Då tillbringade jag det mesta av min vakna tid i en fåtölj, under en filt. Periodvis fick maken hjälpa mig på med kläderna innan han gick till jobbet på morgonen. Att städa hemmet tog minst tre dagar i anspråk, t ex. Det var så illa att vården erbjöd mig morfin (vilket jag tackade nej till, men det är en annan historia).
Och idag klarar jag en rejäl promenad och två timmars dans på samma dag! Plus att hålla hemmet hyfsat rent, handla och laga middag. :D Hur jag hittade vägen dit är också en annan historia, men detta är stort hur som helst.
Vi har så kul på dansen! Och att ha roligt är viktigt för att må bra. Ibland går det som en dans, bokstavligt talat! :D Ibland blir det tokigt och det kan man bjuda på och skratta åt sig själv. Ibland gör t o m instruktörerna fel och de bjuder på sig själva de också. Var och en gör så gott den kan och alla är duktiga på sitt sätt och utifrån sin förmåga. Det är en prestigelös och skön stämning.
Igår gick det lite halvdant för min del. Jag kände mig stundtals ofokuserad p g a eftermiddagens strul med kära mor, 96. En gång höll jag t o m på att sätta krokben för mig själv, haha. Men dansade gjorde jag och det är ok att det inte alltid funkar fullt ut. Vem är perfekt liksom? Och vad tusan, jag dansar ju!! Det är mer än jag någonsin trodde jag skulle göra igen.
Det är p g a ovanstående som jag skriver inlägg efter inlägg om dans. För jag blir fortfarande, efter 2½ år, helt lyrisk över att jag över huvud taget dansar. Och den som fick mig att prova linedance, den där dagen när jag började må så bra att jag ens övervägde att börja dansa igen, är min kära vän Maria, mångårig linedansare och instruktör som på nåt vis nött in detta med linedance i min hjärna. :D Stort tack till dig, finaste! Och lika stort tack till de som är "mina" instruktörer idag och till alla andra trevliga människor jag träffat genom linedancen. <3
Livet leker igen och nu får/kan jag vara med. Love it!
På söndag är det motionsdans. Wohoo! :D
Kommentarer
Skicka en kommentar