Egalias egenheter

På tisdagar och onsdagar dansar jag. Torsdag-måndag pausar jag. :D Nu är det två år sedan jag började dansa linedance efter att ha trott att jag aldrig någonsin skulle kunna dansa något alls mera. Det är fortfarande samma WOW-känsla och lika fantastiskt som när jag började hösten 2017.  Varje gång jag dansar känner jag mig fortfarande lika lycklig. Mitt i någon dans kommer insikten dykande i mig "Oj! Jag dansar ju!".  Jag började att dansa i gruppen på tisdagar. Vi håller till i ett underbart gammalt kulturhus mitt i stan. I början av detta året gick jag även med i ortens linedanceförening och hängde på deras nybörjarkurs, eftersom jag tyckte att en timma i veckan var för lite. :)  Att jag inte gjort detta tidigare beror på att föreningen håller till i precis rakt motsatt ända av stan och vi har ingen bil. Så det blir till att kuska på buss, vilket innebär att jag får gå hemifrån ca en timma innan kursen börjar för att komma fram i tid. Och sen tar det lika lång tid at

Det händer saker här i landet som får mig att känna mig grymt obekväm och ger mig en enormt dålig magkänsla!  Närmare bestämt händer det i Sölvesborg.  De som nu samstyr kommunen kommer med det ena förslaget efter det andra som ger mig kalla kårar. Den offentliga konsten ska censureras, de böcker som tillhandahålls på ortens bibliotek likaså, prideflaggan ska inte få hissas på kommunens flaggstänger, viss kultur ska prioriteras, annan inte, tiggeri ska förbjudas, bidragen till folkbildning ska skäras ned och nu undersöks även möjligheten att vägra ta emot invandrare.  Någon mer än jag som hör varningsklockor ringa här?  Ovanstående har nämligen hänt förr. Det var så det började i Tyskland när Hitler kom till makten. Och, som alla säkert vet, urartade det sen till folkmord och förföljelser av miljontals människor. Jag föddes långt efter andra världskrigets slut, men det låg ändå väldigt nära i tiden för att pratas mycket om både i hem och skola. Kanske har tiden gjort att många

Den här veckan kom till slut våra möbler så nu har vi både soffbord, tv-bänk, bokhylla och vitrinskåp. Halleluja! När leveransen väl kom gick det undan. Vi monterade möbler hela kvällen och dagen efter packade jag upp ca fem flyttlådor med böcker, glas och andra prylar.  Vi är mycket nöjda med vardagsrummet nu. Känns hemtrevligt och trivsamt.  Gästrummet återstår att inreda och för det behövs viss shopping, vilket vi planerar att göra i oktober månad. :) Apropå de nya möblerna har robotdammsugaren Vera framfört ett klagomål idag. Det gäller den nya tv-bänken som står på rätt låga ben. Det är precis att Vera kommer under den för att städa. Detta har funkat bra tills idag, då Vera hade lyckats dra fram några sladdar där under. I sina idoga försök att hålla rent, körde hon upp på sladdarna och fastnade där under. Fyra gånger! Sista gången jag befriade stackars Vera insåg jag att hon inlagt en kraftig protest mot den som gjort denna installation, d v s maken. Så nu är detta klagomål

Ja, rubriken anger hur det fungerar här nu på ett ungefär. :D  Så jag ska drista mig till att klaga något.  För det första; vi har fortfarande inte fått våra beställda grejer från IKEA!! Återigen ändrade de datumet. Denna gång till måndag 2/9. Vi är "lite" less på IKEA nu. Dock har vi fått besked om att våra grejer nu skickats från centrallagret, vilket verkar vara Sveriges mest problemfyllda sådana, så nu ska de i alla fall vara på väg hit. Vid kontakt med terminalen här i stan hördes djupa suckar när IKEAs namn nämndes. Vi är tydligen inte de enda som är less på det företaget.  För det andra; det trasiga badrummet. Inget har hänt där heller. Status quo. Hålet i väggen kvarstår, liksom de "lössläppta" tapeterna i duschhörnan. Ingen har hört av sig angående någon som helst åtgärd. Fortfarande inte vårt problem. Vi duschar på som vanligt.  För det tredje; "gardinjävlar"!!! Jag har svurit ve och förbannelse över två par gardiner som ska upp i gästrum

Nu har vi flyttat, maken och jag. Inte särskilt långt utan bara till huset bredvid. I nästan två år har vi köat för en mindre lägenhet i samma område, så nu bor vi i en trea på 80 kvm istället för en på 142. Vi har flyttat ifrån lyx och supermodernt till en standardlägenhet utan finesser. Inte för att vi måste utan för att vi vill. Det känns finfint och väldigt lagom. Även om vi bara bytt hus på samma gata skulle ju allting packas ned, rensas, säljas, sparas eller slängas. Och eftersom vi flyttade från mindre till större vid förra flytten var inte särskilt noga med rensandet, säljandet och slängandes då, för 6½ år sedan. *suckar* Det fick vi äta upp nu. Jisses vad prylar vi gjort oss av med! En del har vi sålt, mycket har vi skänkt och mer än ett lastbilslass har vi slängt av onödiga prylar och omaka möbler från vårt tidigare hopaplock till möblemang. Det har varit hårda prioriteringar och komprimering av ett källarförråd på 18 kvm till ett på ca 8. Det har gått b

Ofta läser man på nyhetssajter och i sociala medier om den katastrofala äldrevården i Sverige. Bilder på helt bedrövliga matportioner, gamlingar med svåra liggsår och hjälpbehövande som blir helt försummade av hemtjänsten verkar vanligt förekommande.  Och jag förnekar inte alls att detta faktiskt händer och är helt bedrövligt! Men, som alltid, vill nyhetsmedia vinna läsare och det är skandaler som lockar. Bara en liten bråkdel lägger tid på att läsa positiva nyheter utan de flesta suger hellre åt sig katastrofer och elände. Som en motvikt vill jag berätta om min egen mamma och hennes väg till att behöva hjälp. Mor är en morsk kvinna som alltid klarat sig själv och hjälpt andra dessutom. För några år sedan märkte vi dock att det gick utför. Hon började klaga på att hon ständigt var förkyld och nös. Vi insåg till sist att nysandet berodde på att hon helt och hållet slutat städa så att bostaden var full av damm. Sen märkte vi att hon handlade samma saker vecka ut och vecka in, vid v

Ja, jag kan inte tycka att det är annat än bedrövligt att det förekommer så pass mycket protester mot Pridefestivaler som det gör!  Inskränkta personer skriver ogenomtänkta inlägg i sociala medier. Senast idag läste jag att "Pridefestivaler bryter ned vårt samhälle". Förutom detta, i mina ögon löjliga påstående, yrade hen vidare om normer och jämförde på nåt konstigt sätt normbrytare inom hbtq-rörelsen med brott mot trafikregler. Sjukt dålig jämförelse! Som alltid förekommer ju förstås också det vanliga tugget om att heterosexuella inte har egna festivaler, vilket är exakt lika utmattande tjatigt som gnällandet om att "vi får inte sjunga nationalsången på skolavslutningen längre".  Egentligen är jag för trött för att ge mig in i det här alls, men jag måste ändå skriva av mig lite.  För om man tycker att man behöver en egen festival som heterosexuell är det fritt fram att arrangera det, istället för att gnälla.  Inte många människor har, under tidernas gång, b