Egalias egenheter

Fotade lite höstbilder på promenaden idag. Jag gillar verkligen färgerna på hösten. :) Det jag inte gillar med denna årstid är att det hela tiden blir mörkare och kallare, så jag brukar känna mig extra glad när vintersolståndet kommer för då vänder det. :) Men färgerna så här års är underbara. Som vanligt så kan ni klicka på bilderna för större format.  Även en vissen rabatt har sin skönhet      En rhododendron som inte har alla chips i påsen hade tagit fel på årstid. ;)    

Idag har vi firat lilla mor, som igår uppnådde den imponerande åldern av 90 år! :) Idén om att ordna ett kalas för henne kom sig av att hon själv inte tyckte att hon orkade bjuda hem gäster och att hon hävdade att 90 år inte var något att fira. (Fast jag tror att hon fiskade lite med det där sista.) Eftersom mamma är mycket bilintresserad, dotter till en droskägare som hon är, så föddes idén om att fixa fram en häftigt bil som skulle transportera henne till kalaset som skulle hållas hemma hos maken och mig. Konspirationer och diskussioner med min syster ledde till bil, middag, tårta och andra trevligheter, med de inbjudna släktingar som kunde vara med, vilket var nästan alla. Och bilen fick vi tag i. En Studebaker, årsmodell 1931! När den bilen tillverkades var mor 8 år gammal och när man ser den förstår man verkligen hur gammalt 90 år är! *S* Hon anlände således stilfullt till kalaset och denna inledning på firandet var en fullträff, hon sken som en sol. Chauffören hade

Hej alla! Nånting skumt försiggår här hemma. Husse verkar vara försvunnen!?!? Han har inte varit hemma på flera dygn och jag undrar verkligen var han är? Matte har sagt något om Växjö och fredag, men jag förstår inte vad hon menar. Jag vet varken vad Växjö eller fredag är! Jo, fredag är en dag såklart, men när den dagen kommer vet inte jag. Växjö kan ju vara precis vad som helst! Tänk om Växjö är ett monster som har ätit upp min husse? I så fall ska jag bita hälsenorna av det, var så säker! När vi är ute på promenader tittar jag mig omkring efter husse. Om det kommer någon karl som är ungefär lika lång och smal som han så måste jag stanna och titta noga. Matte tycker jag är lite pinsam där, men jag måste ju kolla om jag hittar husse såklart! Om mannen i fråga kommer närmare så att han går förbi oss, vädrar jag i luften för säkerhets skull. Men ingen vi mött hittills har luktat som min husse. Matte verkar i alla fall inte oroad alls, fast jag följer henne hela tiden för säkerhets

Det är lite mycket just nu. Har haft en klump i magen lite till och från, fått flashbacks från gamla, mindre goda tider, känt mig oroad för både det ena och det andra och magkänslan säger "aj, aj, aj, fy och usch". Ja, lite mycket just nu, som sagt. En kär vän är ledsen och har en stressig livssituation just nu. En annan vän har drabbats av värsta sjukdomen, men ser i nuläget ut att ha gått segrande ur det hela, tack och lov! En relation i närheten är, för mig, djupt oroande. En av makens anhöriga ligger på sjukhus. En annan mycket kär vän har haft stor oro för en viktig livshändelse. Jag försöker stötta och trösta där jag kan. På plussidan ligger ett ljuvligt litet bonusbarnbarn, som föddes i måndags! :) På samma sida finns också världen bästa make och världens goaste hund, liksom en kropp som (peppar, peppar) är ovanligt sammarbetsvillig i nuläget. Jag känner mig stark, det är något jag uppskattar oerhört mycket! Till de roligare sakerna hör också att planera ett 9

Idag är det jag, matte, som bloggar om Teo, för en gångs skull, och inte han själv. ;) Att leva med en vallhund har sina sidor. Den stora uppgiften är att hålla samman flocken, d v s husse, matte, hund. Särskilt märkbart är följande: Om matte och hunden vaknar före husse måste han absolut väckas. När så alla flockmedlemmar är uppe och vakna kan hunden själv belåtet somna om. Om hela flocken är ute och går måste hunden, med jämna mellanrum, ringa in de två övriga flockmedlemmarna genom att ta ett varv runt den som inte håller i kopplet, så att alla blir ohjälpligt intrasslade och koppelhållaren måste ta ett varv runt den andra personen, vilket får det hela att likna någon sorts konstig folkdans! Om en äter ska alla äta! Således kan inte hunden äta förrän den hämtat in alla flockmedlemmar till middagsbordet. Undantag om hunden är så hungrig att svältdöden är nära förestående. ;) Om en av flockmedlemmarna går ut med hunden blir det stor dramatik om den andre inte är kvar hemma när

Nu är det definitivt höst! Och med den kommer alltid en liten tid av bävan för min del. Bara någon dag eller ett par, sen går det över igen. Förr gillade jag hösten. :) Hösten var liksom en nystart. Man började ny klass i skolan eller rent av ny skola. Eller man gick in för jobbet med ny kraft och nya projekt. Man började en ny termin på gymmet eller anmälde sig till någon studiecirkel. Det hände kul grejer på hösten. Det som är svårt numera, är att jag liksom traskar på i samma gamla hjulspår året om! Alla runt omkring börjar med nya saker på hösten medan jag tragglar på. Jo, jag vet, det låter självömkande och patetiskt, men det känns lite ledsamt för en kort stund. Hörde Reinfeldt prata om att minska utanförskapet idag. Vilket han i och för sig misslyckats kapitalt med, enligt min mening. Men inga statsministrar i världen kan minska det utanförskap som sjukdom innebär.  Visst kan jag anmäla mig till någon studiecirkel, men jag vet redan allt för väl hur det blir. Jag fixar att gå di

En sak som stressar mig mycket är gamla, krånglande bilar! Det känns som om en stor del av mitt vuxna liv innehållit diverse mer eller mindre defekta fordon. Punktering en grå novemberkväll, vindrutetorkare som flög av på motorvägen när det ösregnade, motorstopp i trafikerade korsningar, en bil vägrade över huvud taget förflytta sig och mig någonstans när det regnade ute. Spruckna topplockspackningar, fukt i fördelardosan, hål i ljuddämparen mitt i samhället kl 8 en söndagmorgon osv. osv. Ovanstående är bara ett axplock! Jag vet inte hur många gånger jag stått på hur många vägar, stressad, ilsken och pissvåt av regn med ett gammalt bilskrälle som bara ignorerar mig totalt! Jag blir än idag rabiat när jag tänker på gamla, krånglande bilar! Så numera titulerar jag mig lyckligt bilfri. :) Fast det är ju så att man faktiskt kan behöva en bil lite nu och då... Ibland lånar jag alltså mors lilla röda. Den är visserligen gammal men brukar gå som en klocka om man inte kör för långt och