Höstångest

Nu är det definitivt höst!

Och med den kommer alltid en liten tid av bävan för min del. Bara någon dag eller ett par, sen går det över igen.

Förr gillade jag hösten. :) Hösten var liksom en nystart. Man började ny klass i skolan eller rent av ny skola. Eller man gick in för jobbet med ny kraft och nya projekt. Man började en ny termin på gymmet eller anmälde sig till någon studiecirkel. Det hände kul grejer på hösten.

Det som är svårt numera, är att jag liksom traskar på i samma gamla hjulspår året om! Alla runt omkring börjar med nya saker på hösten medan jag tragglar på. Jo, jag vet, det låter självömkande och patetiskt, men det känns lite ledsamt för en kort stund.

Hörde Reinfeldt prata om att minska utanförskapet idag. Vilket han i och för sig misslyckats kapitalt med, enligt min mening. Men inga statsministrar i världen kan minska det utanförskap som sjukdom innebär. 

Visst kan jag anmäla mig till någon studiecirkel, men jag vet redan allt för väl hur det blir. Jag fixar att gå dit de tre första gångerna ca, sen sätter kroppen stopp och ju kallare det blir desto sämre mår jag. Det sistnämnda är ytterligare en orsak till min "höstångest".

Men, men... läget är som det är. Dock har jag vissa ljuspunkter att se fram emot och jag försöker ha lite små projekt igång som förgyller tillvaron. 

Just idag känner jag mig tyvärr ganska ynklig och låg. Det går över. Allt går över, på gott och ont.