"Tala är silver, tiga är guld",,, eller?
Jag är född och uppväxt under en tid när det viktigaste ordspråket verkade vara "tala är silver, tiga är guld". Det var en tid av väldig strutsmentalitet och man verkade tro benhårt på att om man bara lät bli att prata om jobbiga saker försvann dom av sig själva på nåt sätt. Poff! Borta bara så där. Saker som man inte "fick" prata om var t ex döden, sjukdomar, utomäktenskapliga barn, missbruk, psykisk ohälsa och annat som gjorde folk ledsna. Om någon förlorade ett barn så skulle man inte prata med personen i fråga om detta för då blev ju hon bara ledsen och ledsen var inte bra att bli. Om någon fått cancer pratade man inte med personen om det heller. Eller om någon var alkoholist, då hette det att han/hon inte "mådde bra". Sant förvisso, men det användes som en omskrivning. När ett barn föddes mindre än nio månader efter bröllopet hette det att ungen var född för tidigt,,, det lät ju bättre än att erkänna att någon haft sex som ogift, gud beva