Årsdagar igen, men livet rullar på
I morgon är det tre år sedan mamma somnade in och i övermorgon är det Lasses födelsedag. 67 år skulle han ha blivit om han fått vara kvar här. Maj månad är hjärncancers månad och jag ska sätta in en liten summa till föreningen ”Stoppa glioblastom”. Forskningen går framåt, men sakta, tyvärr. Fortfarande är överlevnaden i princip lika med noll och 300-400 insjuknar varje år enbart i Sverige.
På torsdag ska jag åka till kyrkogården med en blomma till Lasse. Bedrövligt att gratulera på födelsedagen på ett sådant sätt, tycker jag. Men det är som det är, som han skulle ha sagt och årsdagarna känns faktiskt lite lättare nu.
I övrigt fortsätter livet. Inga resor planerade denna månad. Jag känner mer för att ta det lugnt här hemma just nu. På fredag ska jag vara barnvakt åt två små och på lördag blir det kalas för ett annat barnbarn.
Annars tillbringar jag en del tid på gymmet vilket gör gott för både kropp och själ. Idag har jag träffat en fysioterapeut p g a min knäskada och fått lite nya övningar att göra, så nu har jag ett digert program att följa.
Vädret har gått från bra till sämre men jag hann sitta på balkongen några stunder i alla fall. Väntar ivrigt på att kunna plantera ut mina tomater där. De växer som tusan i sovrumsfönstret. Tio plantor har jag. De flesta ska jag ge bort för annars lär jag inte få plats på balkongen själv!

Ja dessa årsdagar ..som kommer o går så fel att de inte fick vara med oss här 💔😢
SvaraRadera