Egalias egenheter

  Ehh...det hände en grej. Det händer mycket med en när hela livet vänds upp och ner, har jag märkt. De mest besynnerliga saker.  Och nu har det hänt något helt otroligt, faktiskt. Jag har inte rökt på en hel vecka! Inte en enda cigg! Som jag försökt sluta röka under alla år. Provat kurser, böcker, självsuggestion, naturmedel, tuggummi, plåster, piller och jag vet inte vad. Jag har rökt sen jag var fjorton år gammal, med några kortare uppehåll endast.  Alla pikar och all kritik jag fått för mitt rökande har tyvärr bara medfört sviktande självförtroende och gjort ett stopp ännu svårare.  Förra sommaren hade jag i alla fall minskat ned rejält. Men sen hände ju allt som hände, ja ni vet. Och min cigarettkonsumtion nådde istället nya höjder.  Senaste månaderna har jag återigen funderat på att sluta röka för jag började få hosta, men har skjutit det framför mig. Jag orkade helt enkelt inte ta tag i det. Tills i tisdags förra veckan.  Jag hade ätit frukost och tog en cigg efter maten som jag

  Under förmiddagen, efter frukost och packning, vinkade jag hej då till Vadstena och rullade hemåt. Min plan var att ta god tid på mig på hemvägen och stanna när jag kände för det.  Jag körde bara ett par mil innan jag svängde av mot Omberg, efter att ha fått en rekommendation om det.  Omberg är ett en mil långt berg på Vätterns östra strand. Den lilla vackra vägen bar uppför och uppför och utsikten blev bara bättre och bättre. Stannade på ett ställe och fotade vidunderliga vyer. Det finns gott om både parkeringar, rastställen och även ställplatser för husbilar. Vandringsleder finns det också flera av men mina ben var inte riktigt på humör för vandring i kuperad terräng. Men vägen var fantastisk att åka! Och smal och krokig och, bra nog, enkelriktad.  När jag så sakteliga rullat ned från berget igen fortsatte jag mot Gränna. Jag skippade den tråkiga E4:an och körde småvägar istället. Också det en väldigt vacker väg.  När jag närmade mig Gränna började magen knorra efter lunch och jag

  Efter en stunds vila på rummet och byte av skor gav jag mig ut igen på eftermiddagen. Det såg lite mulet ut, men väderappen lovade idel solsken så jag nöjde mig med en kofta och lämnade både jacka och paraply på rummet.  Tio minuters promenad senare var jag framme vid Vadstena slott, en imponerande byggnad som Gustav Vasa lät börja uppföra 1545 som en försvarsborg. Hans son, Johan III, byggde senare om slottet till ett renässansslott.  Slottet har stora salar, många trappor (obekväma!) och väggar som är 5-6 m tjocka. Jag valde att titta runt på egen hand där. Bilderna får tala.  Imponerande byggnad! I rustkammaren fanns rustningar och vapen av olika slag. Fängelsehåla Skulpturer som tidigare prytt slottet stod uppställda i nordvästra kanongången. Kanonbild, hehe Nordvästra kanontornet med alla skottgluggar Herreköket, där maten lagades till kungligheterna Det var nog ingen dålig bröllopsfest!  Hur kunde de äta så galet mycket mat?! Lilla rikssalen med vackra gobelänger Nyfiken vad so

  Dagen idag har varit fullspäckad och jag kan omöjligt återge allt i några få inlägg, men här kommer en bråkdel. Har nu "landat" på rummet, tagit en skön dusch och ska försöka hålla mig vaken till läggdags. Stegräknaren står på 11477 steg och 8 km efter dagen.  Efter en god frukost och lite slummer på det, gav jag mig ut för att utforska klosterområdet närmare. Vädret var helt klart bättre idag. Jag strosade runt lite, fotade kyrkan utifrån och gick sen till museet för att vara där när de öppnade kl 11.  En guidad visning skulle starta klockan 12 och jag köpte en biljett. Sen gick jag en sväng till ett café för att äta en lunchmacka. På det första stället hade de enbart enormt stora mackor. Eftersom min aptit inte är så stor numera kändes det onödigt att köpa en sån för 135 kr och sen bara äta halva, så jag gick vidare till nästa kafé. Där hade de mindre frallor med pålägg så det fick bli en sån och en kopp te till. I en del av cafét hade de inrett ett rum med bord och stola

  Rubrikens fråga ställer jag mig dagligen numera. Jag vet ingenting om hur mitt liv kommer att gestalta sig framöver. Var ska jag bo? Vad ska jag göra? Börja med något nytt?  (Jag menar hobbies typ, inte någon ny relation!) Hålla fast vid gammalt? Vad vill jag egentligen? Allt hänger i luften för tillfället och det får vara så ett tag. Jag är övertygad om att det kommer att klarna med tiden.  Nu närmast är jag snart på väg på nästa lilla äventyr. Jag åker på torsdag och kommer hem igen på lördag.  Det blir en roadtrip till Vadstena för jag har faktiskt aldrig varit där. Och platsen lockar historienörden i mig något alldeles enormt! Så jag har bokat två nätter på ett vandrarhem plus och ska grotta ned mig ordentligt i slott, kloster och andra sevärdheter.  Har försökt invänta bättre väder, men det verkar vara helt lönlöst denna sommar.  Så på torsdag morgon/förmiddag packar jag in mig och lite bagage i lilla röda Edna och drar iväg. Känns spännande och kul.  Sen ska jag bomba er med bi

  Igår var det ett år sedan jag körde Lasse till akuten med misstänkt stroke.  Idag är det ett år sedan en bomb föll över oss när vi fick veta att han istället hade en hjärntumör som var ganska stor och troligen elakartad. Tiden stannade där och då och vi frös till is. Sen grät vi.   Mitt i allt detta hade vi två söner som fyllde år. En igår och en i morgon. Jag minns inte om vi ens gratulerade dem förra året? I år har jag i alla fall gratulerat båda två.  De där dagarna för ett år sedan känns på ett sätt som igår och på ett annat sätt som något som hände för väldigt längesedan. Så mycket har hänt under året som gått efter det. Ofattbart mycket.  Det är nog en väldig tur att man inte kan se in i framtiden för om något berättat för mig om allt som skulle komma att hända hade jag nog kastat in handduken direkt.  Nu när jag sitter här ett år senare är jag inte längre samma person som då och jag har insett att jag aldrig någonsin kommer att bli densamma och inte livet heller. Det är ett su

  Igår drog jag iväg för att träffa äldste sonen med familj. Mina små barnbarn där är tre och ett år gamla så där går det vilt till. Jag var så välkommen eftersom treåringen just nu leker Bamse. Själv är hon Bamse, pappa är Skalman, mamma Lille Skutt och lillebror är Husmusen. Då fattas det ju en farmor och där kom jag, mycket lägligt. Det var en härlig dag. Förra veckan hälsade jag på min andre son där en underbart underfundig liten 2½-åring bor. Så uppfriskande med barnbarn! Men tröttande för en redan trött farmor också. Slocknade som ett ljus i går kväll, haha.  Idag på förmiddagen hade jag ett bokat besök hos min kurator. Hon är fantastiskt bra att prata med och visar, i det hon säger, att hon uppfattar mig och det jag uttrycker samt förstår att jag känner som jag gör. Efter dagens besök insåg jag hur mycket jag har förträngt eller snarare lagt åt sidan. Jag brukar inte göra det men det har varit tvunget när den ena sorgen staplats på den andra under ett halvårs tid.  Men när jag f

  Dagen idag har bestått av diverse vardagsfix. Som vanligt är Lasse med i allt jag gör på något sätt.  På förmiddagen gick jag till affären eftersom skåpen gapade rätt tomma här. Fick syn på en jättefin blomma som skulle passa så bra istället för min halvvissna krasse på balkongen. Funderade en stund på den och hörde inom mig hur Lasse sa: "Men köp den om du vill ha den!". Och då gjorde jag det.  Prärieklocka Efter lunch var det meningen att jag skulle vara hundvakt men den lilla hunden råkade få en sträckning under morgonrastningen och behövde vara hemma och vila sig i form.  Så jag funderade över vad jag skulle hitta på istället och bestämde mig för att ta tag i skräpet som jag lagt i en hög i källarförrådet. Sagt och gjort skred jag till verket och sorterade upp det, lastade in i bilen och körde till återvinningen. Det var inte så mycket som jag trodde och inga tunga grejer.  Det var längesedan jag var på återvinningen och på vägen dit tänkte jag på när vi skulle flytta f