Påsken är över

 Påsken är över och därmed den första storhelgen efter Lasses bortgång. Hela livet känns uppdelat i före och efter Lasse numera. Jag antar att det blir så när en stor och omvälvande händelse rubbar hela ens värld. 

Lasse var inte den som gillade att göra något större väsen av storhelger. Lite god mat bara, så var han nöjd. P g a pandemin hade vi heller inga direkta påsktraditioner de sista åren. Jag tror faktiskt det var till hjälp för att minska saknaden. 

Länge var påskdagarna tomma i min kalender och jag hade så smått börjat planera för massor av egentid, promenader med hunden och långa vilostunder i soffan. Men så blev det inte alls. 

På långfredagen kom de flesta av Lasses barn hem till mig. Visserligen i ett sorgligt ärende. Vi skulle komma överens om vilken gravsten vi vill ha. Det var inte svårt. Över huvud taget har vi inte haft några problem med att komma överens om någonting under hela denna resan och det är jag så oerhört tacksam över. Vi har bra kommunikation och tänker rätt lika allihop. Så vi hann med fika och trevligt prat också. 

Påskafton fick jag hjälp med hundvakt av svägerskan och styrde "Gamle Svarten" mot Göteborg och till en av sönerna med familj. Mina andra barn kom också dit med sina familjer. Svärdotterns föräldrar var på besök och även hennes bror med sambo kom, så vi blev ett helt gäng som umgicks, åt väldigt god och alldeles för mycket påskmat och hade det så trevligt.

Mina små barnbarn fick gå på äggjakt, eller de två äldsta i alla fall. Den yngste, nio månader, är inte riktigt redo ännu. Men storasystern och kusinen, ca 2½ år, letade med stor koncentration och blev så glada när de hittade äggen. Jag fick ett fint påskkort från ena lilla älsklingen och det värmde i hjärtat att vara med i ett så härligt gäng. Det lindrar tomheten rejält. 

På påskdagen var jag inbjuden till påskfika hos systersonen med familj. Där var också mycket värme och härlig gemenskap. Både Lasse och svågern var högst närvarande i samtalet. Någon tog extra mycket grädde till sin kladdkaka för att äta lite åt svågern som älskade vispgrädde, någon annan käkade två kanelbullar för att äta en åt Lasse också, för bullar var det fikabröd han gillade bäst. Och vi skålade för båda två i te, kaffe och dricka. De är med oss, de där två älskade gubbarna. Sorg fylld av kärlek. 

På kvällen var jag bjuden till Lasses systerson där det grillades goda hamburgare och vi käkade gott och hade trevligt tillsammans. Även där är Lasse ständigt närvarande i våra samtal. 

Det är sannerligen en förmån och en stor tacksamhet att ha så många nära och kära omkring sig från både min och Lasses sida. Det känns som att vi alla håller ihop, sluter upp och förstår varann. Att dela sorgen gör den inte mindre, men det underlättar mycket att inte behöva sörja ensam. 

Annandag Påsk blev en dag med mycket tankar och saknad. Sånt måste också få sin tid. 

Men sammantaget blev min påskhelg långt över förväntan. Tack alla nära och kära som bidrog till det. Ni betyder mer för mig än jag någonsin kan uttrycka.