Ett första litet äventyr

 Efter förra veckans värk och trötthet har jag känt mig bättre sen några dagar tillbaka och igår kände jag att jag behövde hitta på något. 

Jag har, under alla år med Lasse, varit otroligt bortskämd när det gäller resor och utflykter. Det mesta fixade han. Det var han som hittade överallt, planerade, körde bilen, bokade flyg och hotell osv. Jag har bara behövt packa min väska och följa med. 

Men igår tänkte jag att om jag inte tar tag i saken själv och börjar "öva" på att ge mig ut på egna äventyr blir jag ju sittande här hemma och det känns inte bra. Jag har fortfarande lusten att resa och upptäcka nytt. Det var som att jag hörde Lasses röst som sa: "Gör det bara! Det löser sig." 

Och när jag tänkte vidare kom jag på att det är högsäsong för trandansen vid Hornborgasjön nu. Inte allt för långt hemifrån och jag har aldrig varit där men länge tänkt att jag vill uppleva den. Så jag hämtade info från deras hemsida, bestämde mig för att ge mig av tidigt och började förbereda matsäck till Teo och mig. 

I morse ringde alarmet 04.30 för jag hade läst att det var lite folk där vid den tiden och att tranorna var pigga på morgonkvisten. 

I min fantasi såg jag framför mig en härlig vårdag med vacker soluppgång och utefika. När jag vaknade var det minusgrader, mulet och snö. Nåja, man kan inte få allt här i världen. 

P g a vädret är dubbdäcken på fortfarande så jag packade färdigt ryggsäcken och så gav vi oss av, Teo och jag. Bilen, Gamle Svarten, går som en stabil traktor i de flesta väder, så det var inga problem under resan. Det slutade snöa strax innan vi nådde målet. 

Trandansen i sig uppfyllde sannerligen alla mina förväntningar! Så mäktigt och imponerande med alla dessa fåglar. Senaste räkningen visade på 7400 tranor. Mycket fascinerande att så många stannar på ett och samma ställe varje år vid den här tiden. Hördes gjorde de också, min tinnitus protesterade något men det struntade jag i. 

Vi gick en promenad och jag kände mig mycket tacksam över att jag tagit med både vindtäta överdragsbyxor, vinterjackan, mössa och vantar för det var bitande kallt. 

Att fika ute var förstås inte att tänka på så vi dök in i bilen och fikade där med utsikt över tusentals vackra fåglar. Det var gott med varmt te och macka. Teo fick sin frukost. Sen gick vi en rejäl promenad till. 

Vi tog även en sväng runt vackra Bjurums kyrka som låg alldeles intill. Om jag inte minns fel är den byggd av några av mina förfäder, men min släktforskning har legat i träda ett bra tag nu, så minnet kan svika där. 

Framåt förmiddagen drog vi hemåt igen, hade kunnat stanna längre om vädret var annat. När vi kom hem somnade vi båda två i 1½ timma. 

Men jag är glad över att jag kom iväg på detta lilla första äventyr. Det känns lite konstigt att åka iväg ensam så där, lite sorgligt att inte ha någon att dela upplevelsen med, men jag behöver verkligen träna på att komma ut, utan att vara beroende av någon annan. Lasse finns ändå alltid med mig i hjärtat. 

Det blev en bra dag. Här kommer bilder och ett litet filmklipp. Glöm inte att sätta på ljudet när ni tittar på filmen så får ni höra hur 7400 tranor låter. 

När det är fikadags får man ligga i framsätet jämte matte. 

Bjurums kyrka