Egalias egenheter

  Efter stundens allvar med urnsättning hann vi med en liten fika hemma hos mig, innan vi alla åkte åt var sitt håll.  För min del var det kursstart på linedancen idag.  Jag har ju varit ifrån dansen sedan förra hösten av förklarliga skäl. Vem orkar dansa när hela ens värld rasar ihop liksom? Efter allt som hänt tappade jag dessutom koncentrationsförmågan och nästan minnet också. Allt har jag varit tvungen att skriva upp, precis allt! Det var så illa ett tag att jag funderade på om jag hade begynnande demens. Men på senare tid har jag märkt att åtminstone en del har kommit tillbaka. Lite mera ork har jag fått också.  För att inte ta mig vatten över huvudet hade jag anmält mig till en nybörjarkurs enbart denna termin. På vägen dit funderade jag över om jag ens kom ihåg ett enda steg? Hur gör man en wine egentligen? Och vad är en chasé? Rocksteg finns det visst något som heter med. Allt det där och mer därtill har jag kunnat utan problem, men nu? Jag kände mig minst sagt osäker, men ändå

  Idag på eftermiddagen samlades vi på kyrkogården och sänkte ned lilla mammas urna i familjegraven. Det var hennes önskemål att begravas i samma grav som sina föräldrar och farföräldrar.  Vi valde avsiktligt att vänta med urnsättningen till efter sommaren, helt enkelt för att syster och jag verkligen behövde en paus från död och begravningar.  Vädret var underbart och vi hade en liten kort ceremoni. Det var syrran och jag och tre av mammas barnbarn. Begravningsentreprenören var med och läste två fina dikter, bl a den från dödsannonsen, som mamma själv valt ut för längesedan.  Det kändes fint men förstås sorgligt, men nu är hon där hon ville vara efter detta livet. Vila i frid lilla fina mamma.  En gång blir allting stilla en gång får allting ro Ej något skall förvilla min själ på kvällens bro Ej skall jag se tillbaka, ej heller framåt än, allt minne är och vaka och liv och död min vän Pär Lagerkvist

  Här kommer lite blandade funderingar från mig så här en tisdagskväll.  Sen den förrförra hektiska veckan har det mest varit vardag här. Rätt skönt, men nu börjar jag bli lite otålig. Funderar på om jag ska hinna med ännu en roadtrip innan flytten? Är sugen på att hälsa på lite vänner jag inte träffat på länge, men det innebär rätt många mil på vägarna. Får nog tänka vidare på det.  Apropå flytten så har jag börjat förbereda lite smått. Väldigt smått. Jag röjde ju en hel del i våras så det "stora" är liksom redan gjort, men nu flyttar jag till en betydligt mindre bostad så röjandet får fortgå.  Igår rensade jag ut tio års sparat smink. För gammalt och inget jag längre använder. Det mesta var från den tiden vi ofta åkte på större fester. Nu är det dags att bli tant på allvar, haha.  Sen rensade jag ut parfymer. Stod en bra stund med en av flaskorna i handen. Den av mina parfymer som Lasse tyckte mest om. Vemod och fina minnen. Flaskan var nästan slut och jag vet att jag aldri

  Idag har syster och jag gjort ett besök i terapeutiskt syfte. Vi hade planerat det noga och pratat igenom hela saken först.  Saken är nämligen den att vi båda har fått aversion mot sjukhuset här i stan. Vi mår rent illa av att ens passera själva byggnaden och bara vägen dit ger oss dålig magkänsla. Även det tillhörande parkeringshuset känns svårt. Väldigt svårt. Vi körde dit med ångest, parkerade där med ångest, gick därifrån till sjukhuset med ångest över våra sjuka män, gång på gång i vintras. Alla ambulansfärder, alla besök på akuten, olika avdelningar och detta med var sin make som bara blev sämre och sämre. Inte särskilt konstigt att vi känner som vi gör. Min systers man kom ju inte ens därifrån utan dog där, min Lasse kom hem, döende.  Vi har pratat om våra känslor kring sjukhuset många gånger och insett att om vi själva skulle behöva sjukhusvård skulle det förmodligen bli en mental katastrof om vi inte gör nåt åt det hela. Så vårt första steg till bearbetning var att åka till

  Mitt i allt, under förra veckan, när jag redan var mer fullbokad än på länge, dök en lägenhet upp. Väldigt olämpligt men samtidigt lämpligt.  Under förra veckan var jag behjälplig med två av barnbarnen under ett par dagar, så jag övernattade där, först på tisdagen och sen på fredagen. Sen skulle jag också hinna fixa till mig för lördagens bröllop med besök hos frisör m.m.  Så veckan kändes verkligen fullspäckad med mina mått mätt. Att passa små barnbarn är ju underbart och jag skickas direkt tillbaka till hur det var när mina egna barn var små. Kroppen är dock drygt 30 år äldre och inte längre lika samarbetsvillig, haha.  I början av veckan fick jag i alla fall svar på en intresseanmälan jag skickat in på en lägenhetsannons förra helgen. Hyresvärden ville att jag skulle ringa upp och skickade sitt telefonnummer. Så jag ringde på måndagen, fick tid för visning på tisdagen, tackade ja på onsdagen och skrev kontrakt på torsdagen!  Naturligtvis kollade jag upp hyresvärden mycket noga och

  I lördags var jag på bröllop! Min älskade dotter och hennes sambo gifte sig och det var en så fin, härlig och rolig dag.  Jag tror att brudparet och varenda bröllopsgäst oroligt kollade någon väderapp flera gånger om dagen hela förra veckan för vigseln var utomhus. Men de hade en helt otrolig tur med vädret! Det regnade dagen före och dagen efter, men just i lördags var det uppehåll, t o m sol och varmt. Helt osannolikt så som vädret har varit ända sedan efter midsommar typ.  Vigseln hölls i en mycket fin trädgård och brudparet var strålande vackert. Underbar musik också. Inte många ögon var torra, tror jag.  Efter vigseln promenerade de nygifta och alla gästerna till en närbelägen spårvagnshållplats, där en äldre spårvagn i retrostil skulle transportera oss alla till festlokalen. Ett väldigt kul inslag under dagen!  När vi kom fram stod där tre män i gammaldags uniformer kring en stor kanon! Det skulle skjutas bröllopssalut och helt traditionsenligt skulle det sista av de tre skotte

  Veckan som gått har varit så fullspäckad och så mycket har hänt, mest positiva saker. Jag kommer att berätta om detta i några olika inlägg de närmaste dagarna.  Men idag väljer jag att uppmärksamma och minnas vår älskade Lasse, för just idag är det sex månader sedan han lämnade oss. Ett konstigt halvår med mycket sorg och saknad men också tacksamhet över de fina år vi fick tillsammans.  Tidigare ikväll tog jag en sväng till kyrkogården. Fler hade uppmärksammat dagen och varit där och tre fina buketter finns där nu.